Morsan kommer på första plats. Hon har jobbat i restaurangbranschen i säkert 20 år. Att sedan mormor också jobbade i den branschen hela sitt liv gör ju inte saken sämre. Morsan gör alltid vällagad rustik husmanskost och man fick så länge man bodde hemma alltid tre mål mat om dagen. Dvs riktig lagad mat, inte som hos många andra klasskompisar, de fick ofta en macka eller en tallrik fil på kvällen efter de hade slutat skolan
Farsan kan om han vill, men oftast vill han inte. Han gör dock en grymt god fylldpaprika med inspiration från den tiden han bodde i Buenos Aires. Där fyller man paprikan med färs och kokar i tomatsås, serveras med ris.
Brodern, som är ett år äldre har väl aldrig varit någon fantast på att laga mat. Förrän han blev sambo med sin tjej. Nu lagar de fin mat tillsammans, alltid lika glatt överraskad varje gång det är bjudning.
Sen jag då, jag måste väl säga att jag kommer på plats nummer två. Har alltid hjälpt morsan med matlagningen där hemma, och många gånger lagat mat åt hela familjen på egen hand sedan 10-12-års ålder. Matintresset har sedan dess levt kvar och jag tycker bara det blir roligare och roligare. Det jag har problem med fortfarnde är disken, det är därför en diskmaskin ska inhandlas så fort köket ska renoveras. Handen på hjärtat, finns det något tråkigare än att diska?? Mvh!