Komma över någon?

Jag tror att kvinnor i mycket större utsträckning än män rationaliserar sig fram till hur de ska hantera sina relationer med hjälp av sina väninnor (eller vänner för den delen), och när de väl bestämmer sig för en ståndpunkt så är det så. Så funkar iaf många av mina tjejkompisar - om deras kille gör slut så analyserar de det hela tills de bestämt sig för att han är en idiot/ett svin/en karlslok, eller för att det var lika bra att det tog slut eftersom han ändå inte ville skaffa barn. Män är mycket mindre beräknande med sina förhållanden, och när det tar slut så kommer omställningen som en chock, även om det var de själva som gjorde slut.

...Men det är som sagt bara vad jag tror.

Det stämmer nog.

Jag tror att det är vanligare att en tjej direkt kan hoppa till en annan kille än att en kille gör likadant, eftersom jag tror att det är vanligare att en kille är kär i den tjej som han är ihop med eftersom killar väljer mer sällan tjej efter pengar och status eftersom killar vanligtvis redan har mer pengar och högre status.

Jag kan också ha fel även om det är mindre troligt Det går ju att bevisa mycket med statistik.

/Schaffer

Om du är fri och har en någorlunda stabil tillvaro, inte befinner dig med någon som en följd av att ditt liv just genomgått plötsliga förändringar som kan ha varit mer eller mindre ofrivilliga eller väl behandlade, väl genomtänkta, tror jag att du har en god grund att bygga något med någon ny, inte förrs. Är man inte där kan man på goda grunder ifrågasätta om det man håller på med verkligen är äkta.

Ingen som närmar sig mig och som precis har avslutat en relation är av intresse för mig förhållandemässigt. Faktum är att jag lägger benen på ryggen genast om jag vet att personen just har avslutat ett förhållande och det spelar ingen roll vem det är eller vad jag känner. Kanske kan man mötas och utveckla något senare, men inte just då. Varför? För att personen troligen inte har distans nog ännu och för att jag anser att jag har mer att ge än tillfällig tröst.

Jag tror att män och kvinnor säkert resonerar sig fram till vad som är rätt och fel på samma sätt, även om de kanske använder olika medel. Tror inte att män är annorlunda. Kanske resonerar man sig fram till varför man inte passar på olika sätt och med olika resonemang - 'Hon gillade inte mina polare eller mina intressen' är väl vanligare bland män än bland kvinnor. Syftar ju på vad jag uppfattar som en majoritet och inte undantagen. Det finns ju kvinnor som inte vill ha barn också (btw, mitt ex brukade klappa mig på magen och sa att jag skulle vara så fantastiskt vacker gravid när han såg jollrande bebisar på tv! Han var nog mer sugen på barn än vad jag var just då - har inte bestämt mig om jag vill ha barn, beror på mannen och förhållandet imo -> ingen riktig karl, inga barn).


Vad menar du då? Jag greppar det inte riktigt, så om du kan får du gärna utveckla det för mig, för jag vill gärna förstå. Kanske inte greppar ditt resonemang helt.


Mina erfarenheter är nog att män hoppar i säng mer och oftare än kvinnor efter att det tar slut, ofta utan att mena det.

Sedan finns det ju något som heter känslor. Tror inte att kvinnor skulle välja en man för pengar och status i ett hållbart förhållande. Det går inte, det är falskt och inte gångbart i dagens samhälle varför grundinställningen inte är hållbar (kanske var den det på 20-talet ). Jag själv är ett exempel på det.

Jag håller fullständigt med Kaleid. Mina (och bekantas) erfarenheter säger också att kvinnor i större utsträckning förtränger problemställningar (typ sätter "karlslok-etikett" på hela grejen och slår igen dörren) medan killarna grubblar mer.

Båda sidorna har ju sina för- och nackdelar:

1: De som grubblar kan ju tyvärr ibland fastna alltför mycket i tankarna och knappt hitta ut igen.
Om man däremot reder ut alla frågetecken så går man i regel ur "krisen" - stärkt av erfarenheterna och med gott hopp i själen.

2: Förtränger man det hela så kan man börja om ganska fort och reda upp situationen samtidigt som man inte riskerar att fastna i grubbelträsket.
Tyvärr vill inte alltid hjärnan radera ouppklarade saker - jag har sett många exempel där (framförallt) tjejer mått jävligt dåligt av ouppklarade saker (framförallt när det börjar bli mycket förträngt material) som kommer upp till ytan. Ibland slår det till och riskerar att paja ett nytt förhållande som kanske är mycket lyckligt i sig - utan att personen egentligen vet var alla olustiga känslor härstammar ifrån. Då förutsätts nästan hjälp av en hjärnskrynklare som hjälper till att dra ut allt gammalt och försöka lägga bitarna på plats.

Tog 3 år för mig att komma över ett förhållande som varade 1,5 år.
Hyfsat jobbig. Orkar inte prata om det.

Prova med en rotfylla!

Läkarsprit hos tandläkaren då, eller...?

Beror inte sånt här på vem som är den dumpade parten?

Det tycker iaf jag spelar en stor roll, ok man kan må skit av att vara den som gör slut och se hur mycket man sårar någon. Fast det är klart värre att bli lämmnad.. Allt under förutsättningen att man älskar/älskade den person man har haft sitt förhållande med.

Jag tycker som en del andra här på forumet att många kvinnor väldigt snabbt hittar någon ny, vilket kan kännas väldigt kallt om man är nydumpad..

Mitt råd är väl att försöka minimera kontakten med ditt ex, inom rimliga gränser..
Försöka göra saker som får en att tänka på andra saker än exet. Tiden läker dom flesta sår, tror jag...

Ja man drar ut penisen precis innan man skall komma sen ställer men sig lite över den man skall komma över och så fortsätter man att runka på tills man "kommer över" personen. det var väl inte så svårt?

det är nog ganska vanligt men i det långa loppet så funkar nog inte det. det har ju alltid varit någon slags dominans att få "komma över" någon.
det är ju standard inom porrfilmer...

andra medel vet jag inget om men jag har klarat det många gånger och mängden kladd kan variera på hur länge sen det var man tömde sist


Och till dom seriösa svaren så kan jag bara säga att det varierar väldigt mycket
på hur förhållandet var, vissa förhållanden kom man över på 1 minut och andra
kan ha tagit mig upp till 6 månader. det svåraste var väl det förhållandet jag
hade innan jag ryckte in i lumpen, för det personliga privatlivet hemma står ju
nästan still när man bara är hemma till helgerna medans livet springer vidare för alla vänner och flickvänner. och för dom så går det ett år men för mig så fick
man bara ut några veckor med dom under det året så man kan säga att liven
springer i olika riktningar.

jag anser att det dummaste man kan göra är att springa in i ett nytt förhållande
direkt efter att ett har tagit slut. det visar att personen är väldigt osäker på
sig själv och måste alltid ha bekräftelse från andra människor för att må bra.
jag har hur många vänner som helst som inte kan leva utan en partner.
sen om det förhållandet är bra eller inte verkar ju inte spela någon
roll för personerna.

Allting beror ju på vad som gjorde att förhållandet inte höll.är man den som dumpade eller blev dumpad?
Det måste ju alltid vara svårare att bli lämnad..för om man är "dumparen" så har man ju under en längre period (antagligen)redan vant sig med tanken och känslan av att inte vilja vara tillsammans med personen längre.

Sen så kan det aldrig vara bra att kasta sig in i något nytt på en gång..för jag tror att man måste "nollställa" sig själv igen.Ska man påbörja något nytt så kan man inte ta med gammalt grubbel.

Det är väl ofta det som blir problemet vid ett "avslut".. Den ena parten känner att varför tar hon/han så lätt på det som har varit?
"Dumparen" går kanske direkt över till ett nytt förhållande, medans den dumpade får börja sin avvänjningsprocces i ett senare skede.