Citat:
Ursprungligen postat av styriska
Allting beror ju på vad som gjorde att förhållandet inte höll.är man den som dumpade eller blev dumpad?
Det måste ju alltid vara svårare att bli lämnad..för om man är "dumparen" så har man ju under en längre period (antagligen)redan vant sig med tanken och känslan av att inte vilja vara tillsammans med personen längre.
Det är jag nog inte så säker på faktiskt. Folk är benägna att tro att den som drar har det lättare, men jag tror nog att det beror på förhållandet och som du säger, varför förhållandet inte höll. Lämnar man någon som t ex inte lyssnar och gör en besviken kan det vara svårt. Sedan beror det ju på hur mycket man har satsat på förhållandet, vilka drömmar man hade osv.
Citat:
Ursprungligen postat av L_BRUCE
Det är väl ofta det som blir problemet vid ett "avslut".. Den ena parten känner att varför tar hon/han så lätt på det som har varit?
"Dumparen" går kanske direkt över till ett nytt förhållande, medans den dumpade får börja sin avvänjningsprocces i ett senare skede.
Avslut är ofta viktiga, men själva avslutet ligger ju ofta i en uppgörelse eller att få svar av den andre snarare än i att man lämnar/lämnat. Jag var en stor fan av avslut förr, men det är sällan som någon annan verkligen har godtagbara svar ö h t, speciellt om personen varken har samvete eller heder kvar.
Citat:
Ursprungligen postat av CarlosMontana
Receptet för killar är som följer:
ändlöst festande.
one-night-stands, ju fler ju bättre.
och den viktigaste ingrediensen:
halv sex, måndagmorgon, full som fan-samtalet där du redogör hur dum i huet hon är och att den enda känsla du någonsin känt för henne hat.
funkar utmärkt. eller ja i alla fall tills du träffar henne på krogen och får skämmas.
sen får man visserligen stå ut med att alla hennes kompisar för all framtid kommer titta konstigt på dig när du träffar på dom....
skämt åsido, det släpper efter ett tag, en gång tog det nästan 2 år, men det var hennes fel :-). gäller bara att försöka ha roligt tills det funkar igen.
Låter som ett recept som flera av mina killkompisar har tillämpat.
Själv brukar jag satsa på självutveckling för att komma vidare, skaffar mig ett nytt intresse och börjar göra sådant jag kanske försummat förut. Snabba lösningar verkar inte finnas och det kan ta tid att få tillbaka ett vettigt perspektiv om man är besviken och sårad.