Det har varit många parallella diskussioner på gång. För att hålla ett ämne i taget, så startar jag en ny tråd.
Det vanligaste svaret när man ställer frågor till revisionister är något i stil med
Är revisionister politiska aktivister, är de oberoende forskare, eller både och?
Både aktivister och forskare brukar hysa en outtröttlig entusiasm att berätta om sina idéer för den som kan tänkas vara intresserad. Ju fler som ställt samma fråga, desto mer finslipade blir svaren.
Men revisionister avskyr att svara på frågor. Uppenbarligen är de varken aktivister eller forskare.
Det kanske handlar om att de är för upptagna. Det kan mycket väl vara så att alla revisionister är internationella managementkonsulter med tre småbarn och omsorgskrävande föräldrar, och därför har ytterst ont om tid att formulera sakliga inlägg på Flashback. Dessutom är det snärjigt att hinna med alla personangrepp, och att hitta knappar för nya valutatecken att peta in i ordet "förintelsen".
Det är inte direkt högtrafik på revisionism-forumet. Jag har varit här i snart tre månader, och under den tiden har antalet nya användare varit lätt räknade.
Ibland träffar man på sammanfattningar om vad revisionisterna tror på. Gemensamt är att de till största delen handlar om sidospår - saker som hände i andra delar av världen, eller efter 1945.
Revisionism kanske inte är så viktigt för revisionisterna? Det kanske inte är angeläget att under ett kvartals lopp berätta om sin egna uppfattning om varför varenda en av lägervakterna skulle ha tigit, eller erkänt falskt, ända in i döden - eller vart de försvunna judarna tog vägen - eller vad som hände med de romer, homosexuella och politiska motståndare som kom till de polska lägren? Och att vara trevlig mot det fåtal som faktiskt bryr sig om vad revisionisterna har att säga, kanske inte heller är värt besväret?
Om revisionism är så oväsentligt för revisionisterna - varför ska då icke-revisionister bry sig över huvud taget?
För att ni ska komma igång med svaren, tänker jag påbörja svaren åt er.
De försvunna judarna reste till (...)
De romer, homosexuella och politiska motståndare som kom till de polska lägren (...)
Samtliga lägervakter, befäl och andra tjänstemän som arbetat i närheten av de polska lägren har tigit, eller erkänt falskt ända in i döden, utan att lämna ett enda revisionistiskt vittnesmål eller testamente efter sig, eftersom (...)
Det vanligaste svaret när man ställer frågor till revisionister är något i stil med
Citat:
Din fråga är så oväsentlig att den inte ens förtjänar ett kortfattat svar. Sök i trådarna i stället. Fall nu ned på knä framför mig av tacksamhet för att jag över huvud taget ids att posta en länk till en tråd, där det finns länkar till ett femtiotal andra, flera år gamla, trådar, varav någon kanske innehåller ett inlägg som kan ge ett försök till svar en fråga som möjligen liknar din. Jag är nämligen totalt ointresserad av att redogöra för mitt eget perspektiv.
Är revisionister politiska aktivister, är de oberoende forskare, eller både och?
Både aktivister och forskare brukar hysa en outtröttlig entusiasm att berätta om sina idéer för den som kan tänkas vara intresserad. Ju fler som ställt samma fråga, desto mer finslipade blir svaren.
Men revisionister avskyr att svara på frågor. Uppenbarligen är de varken aktivister eller forskare.
Det kanske handlar om att de är för upptagna. Det kan mycket väl vara så att alla revisionister är internationella managementkonsulter med tre småbarn och omsorgskrävande föräldrar, och därför har ytterst ont om tid att formulera sakliga inlägg på Flashback. Dessutom är det snärjigt att hinna med alla personangrepp, och att hitta knappar för nya valutatecken att peta in i ordet "förintelsen".
Det är inte direkt högtrafik på revisionism-forumet. Jag har varit här i snart tre månader, och under den tiden har antalet nya användare varit lätt räknade.
Ibland träffar man på sammanfattningar om vad revisionisterna tror på. Gemensamt är att de till största delen handlar om sidospår - saker som hände i andra delar av världen, eller efter 1945.
Revisionism kanske inte är så viktigt för revisionisterna? Det kanske inte är angeläget att under ett kvartals lopp berätta om sin egna uppfattning om varför varenda en av lägervakterna skulle ha tigit, eller erkänt falskt, ända in i döden - eller vart de försvunna judarna tog vägen - eller vad som hände med de romer, homosexuella och politiska motståndare som kom till de polska lägren? Och att vara trevlig mot det fåtal som faktiskt bryr sig om vad revisionisterna har att säga, kanske inte heller är värt besväret?
Om revisionism är så oväsentligt för revisionisterna - varför ska då icke-revisionister bry sig över huvud taget?
För att ni ska komma igång med svaren, tänker jag påbörja svaren åt er.
De försvunna judarna reste till (...)
De romer, homosexuella och politiska motståndare som kom till de polska lägren (...)
Samtliga lägervakter, befäl och andra tjänstemän som arbetat i närheten av de polska lägren har tigit, eller erkänt falskt ända in i döden, utan att lämna ett enda revisionistiskt vittnesmål eller testamente efter sig, eftersom (...)
__________________
Senast redigerad av CaesarDavid 2009-07-30 kl. 00:39.
Senast redigerad av CaesarDavid 2009-07-30 kl. 00:39.
