Levercancer, hur lång tid kvar?

Så sorgligt med din morfar. Som andra skrivit så kan läkare aldrig säga hur lång tid en människa har kvar. Det beror på så mycket, olika för varje människa.
Tyvärr verkar det dåligt som du beskriver. Men han kommer att få smärtstillande och annat han behöver så hans sista tid blir så lätt som någonsin går. Det enda ni kan göra är att vara hos honom så mycket så hans sista tid blir fin med er närmaste tillsammans.
Mvh

Egentligen borde ni åka och hälsa på er morfar redan nu innan han blir ändå sämre och inte orkar få ut så mycket av ert besök.
Han kommer nu att sova mer och mer och hjärnan kan påverkas så han blir förvirrad när levern inte längre orkar ta hand om kroppens gifter.
Risken finns också att det går väldigt fort på slutet så att ni inte hinner fram.

Bara ett litet tips, eftersom du skrivit för att du är osäker på vad som gäller.

Men ni kanske är inställda på att åka dit mest för att få vara med honom just under hans sista timmar och det kan väl också kännas bra för er alla.

Väldigt dålig prognos tyvärr. Utan en lever så lever man inte så länge!

Edit:

Min farmor drabbades av det ochså.

Tack för svaren! Lite overkligt känns det fortfarande, man vet om att allt kan hända en som man säger men tills det händer så tänker man inte så mycket på det och bara njuter av nuet, varför tänka på det när han är en väldigt pigg "gamling", fan lika snabb som mig när vi tävlade i att springa upp för trappor och jag är en 20-åring i bra form. Ha, tänker bara på när man ser på filmer och vissa skriker och frågar varför livet är så orättvist, passar in så jävla bra här..Min syrra och mamma åker dit nästa tisdag och sen kommer de tillbaka efter 1 vecka och då åker jag dit ensam och stannar ca 1 vecka och sen åker de troligtvis tillbaka igen, vi har iaf släkt som bor där. Min morbror bor i samma stad men har inte vågat gå dit än och resten av släkten bor också i närheten, min mormor lever iaf fortfarande och är med honom, hon gifte sig med honom när hon var 19 och är 66 nu, undrar bara hur hon kommer klara av det.

Det känns alltid lika orättvist när sjukdom och sorg drabbar oss. En del får mer än andra - och andra får svårare. Skulle man gå och tänka på sådant skulle man må urdåligt hela tiden.
Vi får helt enkelt göra vårt bästa och ta tillvara det som är bäst för oss när vi är friska.
Och när något sådant här händer så gäller samma - att man gör sitt bästa för den som är drabbad.
Din morfar får säkert all hjälp som sjukvården kan ge. Och det verkar fint att ni kan träffas så mycket nu, att ni kan resa dit. Inte bara för din morfar utan även ge mormor ert stöd.
Efter alla år tillsammans är det givetvis väldigt svårt för henne också.
Sedan är det ju så att vi klarar det vi måste klara. Det kommer nog din mormor också att göra men ni alla är viktiga för henne, för att hon ska orka.
Er familjesammanhållning betyder väldigt mycket just nu.
Mvh Eliza

Tack för svaret. Fick precis reda på att min mammas kusin lades in på sjukhus idag för njurcancer tror jag det var. Har gått likadant som för min morfar, allt var bra och plötsligt slog det till och senaste 2-3 veckorna har hon behandlats (fick reda på det idag) men det hjälper inte och hon är också dagar ifrån..En sjuksköterska berätta för min morbror idag att min morfars tillstånd har förändrats väldigt fort, 2 veckor sen mådde han bara lite illa och idag kräker han blod och allt möjligt, så bara dagar ifrån, jag åker iaf dit på tisdag men resten av familjen åker imorgon..Skriver bara detta för att det känns lite lättare för mig, alla har någon i familjen som de känner att de står lite närmare, ett speciellt förhållande liksom..Han har också berättat många gånger hur jag är favoriten av barnbarnen för jag är den enda som bryr mig om honom, skitjobbigt det här..alla hans berättelser och allt han gjort för mig..Skriver det här för det känns bra att skriva av sig, familjen och släkten står nära varandra men här sitter jag och gråter och tänker bara på att inte visa det för familjen.

Tycker iaf att det är bra att han mår bra psykiskt, han är stark men känslig och han var rädd för att dö men nu när han vet om att det ska hända så är han otroligt lugn och redo säger min mormor..Han vill bara vidare nu, skönt det iaf..Min mormor kommer säkert klara av det, stark är hon psykiskt, enda som är bra med det hela är att det inte var omvända roller så att det var min mormor som var sjuk, han hade inte klarat av det. På andra sidan kommer han antingen inte veta något och sluta existera i både kropp och själ eller så kommer han till ett bättre ställe ..

Min mormor fick samma sak och dog efter nån vecka...

Varför måste du dölja gråt och sorg för familjen? Att visa känslor nu är inte fel. De andra kanske gör samma men dela er sorg istället.

Din morfar har det säkert jättejobbigt och är nöjd med tanken att lidandet snart är över.
Och "den andra sidan" är säkert bättre än den vi har här, vilket av alternativen som än väntar oss.

Tänk på det men tillåt dej vara ledsen. En nära som går bort är alltid en stor förlust.
Hälsningar Eliza

Min farmor fick cancer i lymfkörteln för ett par år sen, läkaren gav henne 6 månader hon var död 2 veckor efter beskedet.

Känns som det kan vara svårt att lita på det där ibland?

Beklagar. Det är alltid sorgligt när sådant här hander, speciellt för hans fru får man förmoda.

Min svärfar dog en månad efter beskedet att cancern nått levern (började inte där), men det verkar ju skilja mycket.

Trist att höra, min farfar diagnostiserades för lever cancer förra året och han dog mindre än en vecka efter att vi fick beskedet. Han hade visserligen väldigt dålig allmänkondition och ville traska vidare men jag hann inte träffa honom en sista gång, skulle upp och hälsa på på sjukhuset men han gick vidare någon timme innan vi skulle in.

Om du kan så åk ner och hälsa på honom så snart som möjligt.

TS post är från juli 2009.. just so u know...

*Edit: Fin bump av mig där.. "Heta ämnen" ftw