Analys; "Sanningarna" ifrågasätts inte av rätt politiskt block

Vedertagna "sanningar" i den allmänna debatten kommer allt oftare fram i dagens politiska sfär i Sverige. Naturligtvis ska och måste "sanningar", sagda av Rosenbadsregimen, myndigheter och den fria pressen ifrågasättas av allmänheten. Men problemet är att de vedertagna "sanningarna" idag inte ifrågasätts av personer från rätt politiskt block. Det känns allt mer som att de intellektuella akademikerna från högerblocket (M, FP), får stå tillbaka för marxistiska och högerpopulistiska argument och idedebatter i både televisionen och den fria pressen. Låt mej få ge ett exempel. Integrationspolitiken diskuteras flitigt i Sverige just nu, och det ska den så klart göra, med tanke på att närmar sig riksdagsval. Problemet är bara att det är personer med vaga argument som får ta debatten först. En gammal bitter arbetarsosse i Landskrona och hans politiska åsikter, som på senare år har blivit Sverigedemokrat (högerpopulist), kan ha större slagkraft politiskt i den politiska sfären idag, än vad en intellektuell akademiker och FP-väljare från Täby och hans åsikter och argument får.

Jag menar på att Marxisternas (V, S) och högerpopulisternas (SD) ganska vulgära argument och sjaskiga retorik skrämmer bort de intellektuella akademikerna från den seriösa politiska debatten. Liberaler (FP) och liberalkonservativa (M) känner att de inte har så mycket att ge längre när det gäller det politiska klimatet i Sverige. Självklart kan man inte kräva att V och SD;s väljare ska besitta samma kapacitet rent intellektuellt, som M och FP;s väljare. Visst, låt gå för att vissa väljare lämnar FP och M för SD. Men i så fall är det bara bra; ty dessa väljare var i så fall aldrig liberaler eller intellektuella! Jag anser att trogna väljare till M, FP och även i viss mån C och KD, är de enda i detta land som besitter en total förmåga att föra fram konstruktiva idedebatter i den politiska sfären, oavsett vilket område vi talar om. Det finns naturligtvis trogna M och FP-väljare som har kritiska åsikter angående integrationspolitiken; men skillnaden mellan dessa och högerpopulisterna i SD är att de för fram logiska och konstruktiva argument.

Jag förstår att högutbildade lärare, läkare, jurister, proffessorer, företagare och statsvetare vill hålla sig där uppe i de välmående M-styrda tätorterna runt Stockholm. Ni Sverigdemokrater hävdar att detta beror på att dessa inte vill ha med det "mångkulturella" Sverige att göra; medans marxisterna menar på att de vill vara kvar där uppe på grund av att de vill vara den härskande "klassen", som försöker "splittra arbetarklassen". Ni har båda fel, men ändå lite rätt. De intellektuella akademikerna i Täby, Lidingö och Danderyd vill varken ha med Rosengård, er högerpopulister eller marxister att göra. De intellektuella akademikerna känner att det bästa för deras egen del, är att låta marxisterna och högerpopulisterna på egen hand träta om vem som har "lösningen" för till exempel Rosengård och Landskrona. Eftersom vare sig Sverigedemokrater eller Vänsterpartister aldrig kommer lyckas nån enda gång med sin politik rent praktiskt, så vet de intellektuella akademikerna i högern, att det bästa är att hålla låg profil. Dessutom, när Sverige leds av en M-ledd regim, vad finns det då att klaga på?

Naturligtvis får de logiska argumenten då stå tillbaka. Det tycker jag är synd. Jag anser nämligen inte att misslyckade och bittra gamla arbetare, som har gått från att ha varit sossar till Sverigedemokrater, har nåt att komma med. Främsta anledningen till att man blir Sverigedemokrat måste främst ha att göra med att man är avundsjuk på att man inte fick det lika bra ställt i livet, som de intellektuella akademikerna i Täby och Lidingö; dock försöker SD-sympastisörer framställa det som att det inte alls handlar om detta - "Att mitt liv är skit är somalierns och muslimens fel" - Ingen annans. Med denna retorik har SD-sympatisören således fallit ner i samma retoriska träsk som de trogna anhängarna till Karl Marx befinner sig i.

SVD och DN i all ära. Intellektuella och väl formulerade ledarskribenter; men Gudmonsson, PJ Linder, Maria Abrahamsson, Peter Wolodarski och Nilkas Ekdal besitter ändå inte samma praktiska livserfarenheter som den absoluta eliten på högerkanten, vars många kanske har politiska åsikter, men som inte är engagerade i den politiska debatten. Kanske har Sveriges elit inte tid, på grund av deras krävande yrken? Att en gnällig marxist eller bitter gammal arbetare som har blivit Sverigedemokrat, har tid att gnälla högljutt på allt och alla, det säger ju sig självt; ty detta forum är ju ett levande bevis på det.

Så till diskussionsunderlaget; håller ni med mej i nåt av detta? Behöver det politiska klimatet fler debattinlägg från de intellektuella akademikerna? Anser ni som jag, att marxister och högerpopulister (missnöjesyttringar) har fått ta för stor plats i debatten under senare år? Vilka reformer behövs göra av Sveriges mest accepterade opinionsbildare (SVD, DN)? Och vilket ansvar har Rosenbadsregimen? Kan de bli mer offensvia och utmana marxistiska och högerpopulistiska missnöjesyttringar och idedebatter?

Egentligen så kan jag nog hålla med dig i resonemanget kring avsaknaden av spelare på den politiska planen, eller iaf en önskan av större variation, bättre teknik och finess, även på grusplaner, där man ofta håller dessa matcher som handlar om invandring och integration.

Men om det skulle vara så att jag saknar just intellektuella akademiker, vars tankar jag tycker du hyser lite för stor respekt för, är väl tveksamt enligt mig. Dock tycker jag att jag sett nog av många andra.

Fel. SD sympatisörerna vill inte se det här landet övertaget av somalierna. de vill inte leva i NYA Somalia.

De flesta akademiker är politiskt korrekta. och har en titel som de inte borde ha för att de ofta saknar kompetens.

Du vet väl att "intellektuell" är ett skällsord idag?

Egentligen har jag full respekt för människor som inte tar ställning politiskt, det är lågt att vara politiskt engagerad. Men som det är nu så blir dessa politiska idioter per automatik vänster för att medierna är så vänstervinklade och förljugna och det kan inte tolereras. Det krävs lite balans. Och du har fel i att SD inte ger effekt, de har redan påverkat mycket och förr eller senare kommer invandringen upphöra och då kommer SD ha stor del i det.

Den nyliberala doktrinen kan nog inte ni nationalister besegra. Den nyliberala doktrinen som förespråkar sodomi, feminism, öppna gränser, internationell solidaritet och en öppen marknadsekonomi (kapitalet), är en doktrin som passar det moderna och sekulära Sverige alldeles utmärkt. Den ger även en hög materiell standard åt den enskilde individen, och det är det viktigaste för mej. Därför stödjer jag denna doktrin.

Om det inte blir vi som besegrar den så blir det musslorna.

Fast jag är nog inte ute efter att besegra den utan snarare är jag ute efter att det ska finnas ett konservativt alternativ som kan förhandla med den.