Flytta hemifrån som 19-åring?

Hej!
Jag kan börja med att säga att jag har ingen aning om den här tråden nu har hamnat rätt men jag testar här.

Jag har haft en rejäl trasig uppväxt och sagt upp bekantskapen med min pappa fyra år sen tillbaka. Jag har för en månad sen gjort slut med min dåvarande pojkvän som inte bara varit min pojkvän under tre år utan även min sambo pga. mina dåliga boendeförhållanden.

För sex veckor sedan tog det slut och jag har nu bott hemma hos min mamma i sex veckor. Området jag bor i får mig verkligen att känna mig osäker och jag klarar bara inte av att bo hemma längre.

Min mamma är sjukskriven sen flera år tillbaka. Hon har vänt på dygnet, går och lägger sig 5:00 och går inte upp en minut före 14:00. Hon äter antidepressiva medel och har stora problem med soc. Hon har även stora problem med sin egna ekonomi pga. att hon är en typisk slösa. Vissa dagar är hon glad men för det mesta sitter hon mest och gråter i mörkret..

Jag har erbjudit mig att ta över ekonomin, se till att hyran och diverse nödvändigheter är betalat innan hon spenderar resterande pengar på pizza, godis och cigaretter men det vägrar hon. När jag först flyttade hit fanns en del mat och massor utav godis och för en vecka sedan tittar hon ner i golvet och säger "jag har inte velat säga det här men jag ligger efter med två hyror..". Igår handlade hon upp dom sista 60 kronorna hon hade och trots detta kommer hon hem med ett kakpaket och en chokladkaka, trots att vi inte har någon mat.

Jag klarar inte av det här. Jag mår så otroligt dåligt i den här miljön. Jag har ett extrajobb där jag är en garanterad lön (endast lördagar för tillfället då jag studerar) 3360:- innan skatt. Jag har även pratat med chefen om jag möjligtvis kan få två-tre fasta kvällar i veckan också och fram till hösten vet jag mer om det men det lät väldigt posetivt. Jag har även då studiebidraget på 1050:- Jag får just nu underhållsbidrag men flyttar jag så ryker den så den går ej att räknas med.

Vad kan jag göra? Finns det några medel att ta i? Vänder jag mig till soc, kommer dom bara be mig att ta upp kontakten med min pappa eller kommer dom låta allt vara då jag är myndig? Kan jag få bidrag från soc för att få flytta ifrån det här jävla stället?!

Varför sas kontakten med pappa upp? Ngt brott ?

Inget brott. Han misshandlade mamma när jag var liten och har sedan dess bara varit nedlåtande mot mig och tryckt ner mig. Jag har aldrig dugit och jag var aldrig tillräckligt bra. När jag fick MVG- på ett stort prov som grundade mitt slutbetyg i nian fick jag bara som svar med en sur min "Hade du pluggat två timmar till hade du haft en minus. Hmpft." Han har alltid påpekat att jag då aldrig ville ha kjol som alla andra och Jenny (min halvsysters, samma pappa, dotter i samma ålder som mig) hade då kvinnliga former. Jag blev ständigt jämförd med henne. När jag en dag frågade om jag fick sova hos min dåvarande pojkvän så bröt han ut och skrek att jag kunde dra till honom, stanna där, gifta mig med honom och att han manipulerade mig. Så jag drog och kom aldrig mer tillbaka.. Jag är oerhört glad idag att jag gjorde så då jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt och hade ett självförtroende som knappt existerade..

Flytta till Norge, då blir du rik.
Dom andra problemen får du ta itu med när du är mer säker på digsjälv.
Allt är mkt lättare när man är självständig. ALLT.

Jag har inga speciella problem med mig själv, jag vill bara bli självständig. Jag har vänt allt till det bättre och känner mycket mer kämparglöd tack vare allt men som sagt, jag vill här i från!

Ahh, tänkte att det var någonting som fortfarande hängde över dig, det är definitivt tillräckligt allvarligt för att man aldrig nånsin ska komma över det.

Komma över det helt gör jag aldrig. Börjar t.ex. gråta direkt om någon verkar smått hotfull mot mig eller skriker åt mig i ett bråk. Allt sådant kopplas tillbaka till då jag var liten och allt misshandel hände. Det jag menar är att jag inte längre dagligen går och tänker på hur dålig och ful jag är.

Nu kommer det låta kanske lite väl självsäkert men jag ser riktigt bra ut, har utvecklats lite som fula ankungen. Jag några goda vänner och jag har ett extrajobb jag älskar. Jag är utåt och jag är en sån som är populär, en sån som alla gillar. Det kanske låter väldigt självsäkert som sagt men jag har ett hjärta av guld och vet vad jag vill här i livet. Jag har "kempeglöd!"

Vad är det för nåt du pluggar - jag antar att det rör sig om gymnasiestudier - ? Har du gått om ett/flera skolår (med tanke på din ålder)?

Jag tycker att du ska ta kontakt med socialtjänsten i din kommun.
Regeln är ju att man ska bli försörjd av sina föräldrar så länge man går i skolan, efter skolgången är det inte bara att flytta och tro att socialen betalar hyran.

MEN socialtjänsten kan göra undantag. På din beskrivning låter det som att du inte har något stöd alls från någon av dina föräldrar. Att du dessutom har bott med pojkvännen kan göra att du anses som hemifrånflyttad, åtminstone delvis.

Jag flyttade hemifrån och utomlands när jag var 19. Fick även bidrag av min arbetsgivare.
Det viktigaste är att kunna hålla i sin ekonomi, och veta vart alla pengar går.

anmäl din mamma till lyxfällan, vem vet kanske kan hjälpa.. ofta så går saker hand i hand, hon mådde dåligt vilket gjorde att hon inte brydde sig om ekonomin, vilket gjorde att hon mådde ännu sämre osv osv.

annars vet jag inte, låter lite tight budget att leva själv på.
antar att du går i gymnasiet? har du ett år kvar eller hur lång tid har du kvar?
ett tips kanske kan vara att få hyran på autogiro så att den betalas direkt när soc kommer in på kontot så din mamma inte kan slösa upp pengarna.

Lycka till iaf!

detta är jo din version av det hela
och jag litar tyvär inte på tjejer