2009-07-10, 17:37
#1
På morgonen den 12 mars insåg kriminalassistenten Tom Farley från polisens mordrotel i North Little Rock, Arkansas, att han hade fått med ett "omöjligt" fall att göra.
Den 38-årige energiteknikern Roy Orsini bodde tillsammans med hustrun Lee samt deras tonårsdotter Tiffany i en trevlig förort. Såvitt man visste hade han inte en enda fiende i hela världen.
Orsini gick till sängs tidigt den 11 mars 1981 p.g.a. att han tidigt nästa morgon hade ett möte med en kund, 100 km utanför North Little Rock. Han ställde klockan på 4 AM för att hinna ur staden innan morgonrusningen.
Han brukade alltid sova ensam när han steg upp så tidigt, för att inte störa resten av familjen. Hans hustru och dotter sov i Tiffanys rum som angränsade till hans eget. Strax efter kl. 21.00 kysste han hustrun och dottern god natt, och gick upp för att lägga sig. Detta var sista gången som hustrun och dottern såg honom i livet.
Nästa morgon steg Mrs Orsini upp kl. 7.00 AM. Hon och Tiffany åt frukost och sedan gjorde de sällskap till Tiffanys skola, som låg alldeles i närheten. Därefter gick Mrs Orsini åter hem för att påbörja hushållsgöromålen. När dessa var avklarade på bottenvåningen, gick hon upp för att bädda sängarna. Hon gick till makens rum först. Dörren var låst. Detta var inte likt Roy, tänkte hon. I vanliga fall när han hade bråttom, brukade han lämna dörren på vid gavel och rummet i en enda röra.
Hon kände på dörrvredet. Dörren var låst på insidan. Denna dörr hade inte varit låst sedan den dag de flyttade in i huset. Detta var innan Tiffany föddes för 13 år sedan. Kunde han ha försovit sig eller kunde han vara sjuk? Mrs Orsini ryckte och slet i dörrhandtaget, knackande och ropande om och om igen "Roy! Mår du inte bra Roy?" Det kom inget svar. Nu var Lee Orsini ordentligt uppskakad. Hon rusade ut ur huset och knackade på hos grannen Glenda Bell. Tillsammans lyckades de båda kvinnorna bryta upp sovrumsdörren.
Lee gav till ett genomträngande tjut när hon såg sin make liggande framstupa på sängen - iförd pyjamas. Mrs Bell ringde polisen och några minuter senare dök kriminalassistent Farley och hans mannar upp. De fastställde snart att Roy Orsini - precis som de flesta amerikaner - ägde en pistol. Denna låg dock i en stängd byrålåda några meter från sängen. Trots att det visade sig vara en 38:a - samma kaliber som han dödats av - var hans en Smith & Wesson. Den dödade kulan hade avlosstas från en Colt. Hur som helst så kunde Orsini omöjligt skjutit sig själv i nacken, och sedan ha gått och lagt sig på sängen igen.
Nästa sak gällde fönstren och dörrarna. De var samtliga låsta från insidan. Väckarklockan var ställd på 04.00 och hade ringt tills den självstannade. Hade dödsskottet avlossats före eller efter den tidpunkten? Det fanns ingenting som kunde upplysa om den saken.
Varken Lee Orsini eller Tiffany, som ju låg vägg i vägg med mordrummet, hade hört skottet. Därför måste 38:an ha varit försedd med en ljuddämpare. De hade ej heller hört väckarklockan ringa 04.00.
Farley beordrade ingående undersökningar av alla kända släktingar och vänner man kunde komma på. En liknande, fast diskretare, undersökning gjordes om hans hustru. Paret hade levt ett fullständigt klanderfritt liv och de hade varit mycket fästa vid varandra och vid dottern. Det fanns ingen som hade motiv att mörda Roy Orsini.
Farley sa bl.a.: "Jag har arbetat med många mordfall, men aldrig någonting liknande det här. Det liknar snarast något som hämtats ur en roman och inte ur verkliga livet."
Någon annan som har hört talats om detta - "det låsta rummets gåta" - förut?
Den 38-årige energiteknikern Roy Orsini bodde tillsammans med hustrun Lee samt deras tonårsdotter Tiffany i en trevlig förort. Såvitt man visste hade han inte en enda fiende i hela världen.
Orsini gick till sängs tidigt den 11 mars 1981 p.g.a. att han tidigt nästa morgon hade ett möte med en kund, 100 km utanför North Little Rock. Han ställde klockan på 4 AM för att hinna ur staden innan morgonrusningen.
Han brukade alltid sova ensam när han steg upp så tidigt, för att inte störa resten av familjen. Hans hustru och dotter sov i Tiffanys rum som angränsade till hans eget. Strax efter kl. 21.00 kysste han hustrun och dottern god natt, och gick upp för att lägga sig. Detta var sista gången som hustrun och dottern såg honom i livet.
Nästa morgon steg Mrs Orsini upp kl. 7.00 AM. Hon och Tiffany åt frukost och sedan gjorde de sällskap till Tiffanys skola, som låg alldeles i närheten. Därefter gick Mrs Orsini åter hem för att påbörja hushållsgöromålen. När dessa var avklarade på bottenvåningen, gick hon upp för att bädda sängarna. Hon gick till makens rum först. Dörren var låst. Detta var inte likt Roy, tänkte hon. I vanliga fall när han hade bråttom, brukade han lämna dörren på vid gavel och rummet i en enda röra.
Hon kände på dörrvredet. Dörren var låst på insidan. Denna dörr hade inte varit låst sedan den dag de flyttade in i huset. Detta var innan Tiffany föddes för 13 år sedan. Kunde han ha försovit sig eller kunde han vara sjuk? Mrs Orsini ryckte och slet i dörrhandtaget, knackande och ropande om och om igen "Roy! Mår du inte bra Roy?" Det kom inget svar. Nu var Lee Orsini ordentligt uppskakad. Hon rusade ut ur huset och knackade på hos grannen Glenda Bell. Tillsammans lyckades de båda kvinnorna bryta upp sovrumsdörren.
Lee gav till ett genomträngande tjut när hon såg sin make liggande framstupa på sängen - iförd pyjamas. Mrs Bell ringde polisen och några minuter senare dök kriminalassistent Farley och hans mannar upp. De fastställde snart att Roy Orsini - precis som de flesta amerikaner - ägde en pistol. Denna låg dock i en stängd byrålåda några meter från sängen. Trots att det visade sig vara en 38:a - samma kaliber som han dödats av - var hans en Smith & Wesson. Den dödade kulan hade avlosstas från en Colt. Hur som helst så kunde Orsini omöjligt skjutit sig själv i nacken, och sedan ha gått och lagt sig på sängen igen.
Nästa sak gällde fönstren och dörrarna. De var samtliga låsta från insidan. Väckarklockan var ställd på 04.00 och hade ringt tills den självstannade. Hade dödsskottet avlossats före eller efter den tidpunkten? Det fanns ingenting som kunde upplysa om den saken.
Varken Lee Orsini eller Tiffany, som ju låg vägg i vägg med mordrummet, hade hört skottet. Därför måste 38:an ha varit försedd med en ljuddämpare. De hade ej heller hört väckarklockan ringa 04.00.
Farley beordrade ingående undersökningar av alla kända släktingar och vänner man kunde komma på. En liknande, fast diskretare, undersökning gjordes om hans hustru. Paret hade levt ett fullständigt klanderfritt liv och de hade varit mycket fästa vid varandra och vid dottern. Det fanns ingen som hade motiv att mörda Roy Orsini.
Farley sa bl.a.: "Jag har arbetat med många mordfall, men aldrig någonting liknande det här. Det liknar snarast något som hämtats ur en roman och inte ur verkliga livet."
Någon annan som har hört talats om detta - "det låsta rummets gåta" - förut?
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-07-10 kl. 17:43.
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-07-10 kl. 17:43.