Meningslöst att diskutera frågor utan relevanta (absoluta) svar?

Vad jag menar är att det känns meningslöst att ställa samt diskutera frågor som vi omöjligen kommer få någon relevant information ifrån. Egentligen enkla frågor med antingen för komplicerade svar eller en avsaknad av just det.

Några exempel på frågor som jag menar:
• Varför lever vi?
• Vad är meningen med livet?
• Varför är jag ”jag”?

Får vi någonting ur att diskutera dessa frågor eller är det helt enkelt ett slöseri med tid och energi? I normala fall anser jag, och antagligen alla andra också, att vi utvecklas genom att diskutera saker, men just dessa frågor som jag anser är omöjliga att få svar på, får mig att undra…

Sammanfattat kan man uttrycka det som att ”svaren”, eller tolkningarna, som jag skulle kalla det, är irrelevanta för hur vi lever och utvecklas. Här är några exempel på frågor som jag däremot finner relevanta:
• Hur fungerar vi (på både fysiologiska och psykologiska plan)?
• Hur ska vi optimera våra liv för ultimat välmående för alla individer?
• Hur ska vi kunna utveckla vår förståelse kring hur allt i universum fungerar?

Jag vet inte... Vad tror ni?

Jag tror inte att frågorna är ointressanta, men om de stannar på en totalt abstrakt nivå har jag svårt att hålla uppmärksamheten uppe någon längre tid.

Det avgörande är vilka praktiska slutsatser man kan dra av de mer eller mindre rimliga svar man kommer fram till, och hur man omsätter dem i det levda livet.

För att låna några rader av Epikuros:
Det är min övertygelse.

Ja fast vilken grund har du till att anta att det är meningslöst att diskutera dessa frågor?

Är det därför att vi är tvingade till det logiskt-deduktivt eller beror det på induktion (att alla tidigare försök misslyckats)?

Om det är den förra snarare än den senare så skulle man kunna ha goda skäl att anta att diskussionen är meningslös men är det den senare är den det inte då induktion inte är särskilt starkt i sammanhanget.


Sedan får man också beräkna värdet av att få reda på frågorna jämfört med hur mycket tid som investeras, överstiger värdet tiden så är det värt att diskutera gör det det inte kan man ägna sig åt andra ting.

Mycket väl uttryckt, både av dig och Epikuros. Jag håller helt med.

Att dessa frågor är meningslösa är nog att ta i, men i många fall är det nog ganska onödigt att diskutera dessa saker som man vet att man inte kan få fram nått konkret svar från. Men man brukar ju oftast komma fram till nått, "det skulle kunna va så" etc.

Jag tror att det är nyttigt att ta upp dessa ämnen, det kan för vissa skulle jag tro utveckla deras tänkande.

Där har du en poäng, men skulle det inte vara vettigare att diskutera matematik och fysik då istället, bara som två exempel?

Varför fråga sig "varför asfalten på vägen är grå för?" när den mer relevanta frågan är "vart leder vägen?"?

Det finns ju en filosofisk njutning i själva diskuterandet. Att vrida och vända på egna och andras argument är stimulerande trots att det oftast inte leder till några definitiva svar. Och det är ju den läggningen hos människan som gör att utvecklingen ändå går framåt. Titta hur det ser ut i samhällen där ifrågasättande är förbjudet.

Vikten av frågan är beroende på svaret man söker. Om svaret en söker är varför asfalten är grå. Har inte det vart vägen leder någon betydelse i sammanhanget.

Intressant synvinkel! Du menar alltså att diskuterandet skulle kunna jämföras med vilken hobby eller syssla som helst, som bringar någon form av glädje till den utövande personen? Att meningen alltså inte finns i svaren utan i frågan själv?

Det finns en uppenbar fascination med filosofiska resonemang när man ser tillbaka på vår historia. Förmodligen för även om svaret på just den frågan aldrig hittas leder sökandet till ny kunskap.

För mig personligen mår jag bra av att tänka, det borde väl räcka för att rättfärdiga vilken handling som helst så länge jag inte skadar andra.

Så generellt tycker jag inte det kan ses som meningslös att diskutera sådana frågor då diskussionen i sig är upplysande.
Individuellt räcker det med att man väljer att tänka för att det ska ges mening.

Sen så vem har sagt att de frågor du tagit upp som exempel inte har absoluta svar?

Kan du ge några exempel på kunskap som du har erhållit av att diskutera, säg, vad meningen med livet är? Det är mycket lättare att förstå ditt argument om jag har något konkret och relevant att bita i!

Jag är precis som du, jag mår bra av att tänka. Vad jag dock anser är att man borde fokusera tänkandet på ämnen som faktiskt kan ta dig någonstans, förstår du hur jag menar? Att istället för att irra runt i sina tankar kring huruvida gud (jag skriver gud med litet "g" medvetet) finns eller inte, så kan man istället fundera på hur man kan göra sitt eget liv bättre eller försöka förstå något komplicerat matematiskt samband. Dessa är givetvis bara några exempel, det behöver ju inte vara något ens nära det, men du förstår min poäng.

Såvida ingen kan presentera ett absolut svar till någon av dessa frågor, så tänker jag utgå från att det inte finns några. Ett svar för mig är en sanning, och sanningar är subjektiva, tyvärr.