Meningslöst att diskutera frågor utan relevanta (absoluta) svar?

OT raderat och tillsägelse delas ut till DarkCrow.

/Mod

Absolut. Jakten på sanningen är det som håller intellektet vid liv. Om svaren alltid fanns där framför våra ögon skulle vi inte behöva anstränga oss vilket vore förödande för människan.

Ojojoj, detta var nog en utav de flummigaste frågorna jag hört, vilket gör att den passar utmärkt under filosofi

Jag tror inte på någonting övernaturligt och därför blir mitt svar lite tråkigt: allting är meningslöst, men vissa saker är i alla fall underhållande

Jag skulle nog säga att i sökandet efter svar på frågor såsom dessa:
... kan vi finna nya frågor vilka vi faktiskt kan besvara, och medelst svaren på dem kan vi besvara andra frågor, et cetera tills vi har en tillräckligt väldefinierad världsbild för att kunna besvara de ursprungliga frågorna. På sätt och vis kan detta sägas vara vad hela vetenskapen handlar om.

EDIT: I övrigt håller jag med strogus.

Ge mig några exempel! Ni talar om svar på vägen men jag får aldrig klargjort för mig, vad exakt för några frågor som ni talar om? Du talar om en väldefinierad världsbild, i och med det måste jag anta att svaren på frågorna du talar om, på något sätt, är förknippade med vetenskap? Med mina frågor däremot, tror jag att vi kan åstadkomma en relevant och korrekt världsbild.

Religioner innehåller sällan utrymme för diskussion. De troende erbjuds en sanning som ej bör ifrågasättas. Detta förhållningssätt leder till att både människan och samhället förhindras att utvecklas. I förlängningen skapar det också dramatiska konflikter; de som icke tror (eller väljer en annan tro) är ett hot mot den svaga bubbla som ju religionen egentligen är. Detta hot kan inte bekämpas intellektuellt eftersom det inte finns några konkreta argument att bygga på - det blir som att kasta såpbubblor på varandra. Då återstår våld - vilket ju faktiskt fungerar!

Det civiliserade samhället låter människorna komma till tals. Ifrågasättanden, diskussioner och debatter är nödvändiga beståndsdelar om man vill nå utveckling. Evolutionen, det stora som vi alla deltar i, fungerar på samma sätt; det som fungerar blir till slut norm - det som inte fungerar dör ut. Om evolutionen följde en förutbestämd fåra skulle vi idag vara på samma nivå som vid jordelivets början.

Jag ställer oftast dom frågorna till personer jag inte pratar med så ofta och försöker utifrån deras svar klura ut hur personen är funtad samt vilka värderingar han/hon har.

Här har vi äntligen ett konkret exempel, tack! Ett bra sådant dessutom. Det är ett väldigt bra användningsområde för dessa frågor, det håller jag med om. Sen om det inte riktigt reflekterar den "seriösa" diskussionen på samma sätt är en annan sak.

Jag ser inte varför svaren skulle vara omöjliga på dina två första frågor. Fråga 1 besvaras med evolutionsteorin. Fråga 2 är felställd, den förutsätter att det skulle finnas en ultimat mening för alla individer (om man nu inte vill se framgångsrik reproduktion som den ultimata meningen, men det vore att förgripa sig på begreppet "mening"). Frågan borde istället lyda: vad finner du för meningar i livet?

Fråga 3 är möjligen ett exempel på det du talar om, men som vetenskapsoptimist tror jag bara att det är en tidsfråga innan medvetendenöten är knäckt.

Hur som helst, stöter man på frågor som verkar helt omöjliga så ska man börja med att syna frågan. Ta till exempel frågan "vad är meningen med alltets tillstånd?". Frågan är uppenbart felställd efterom den förutsätter att det finns en mening med alltets tillstånd. Den går inte att besvara och är därmed meningslös. Edit: I vart fall i vetenskapliga sammanhang, den kan ju vara meningsfull för påtända hippisar som vill snacka loss.

Du missförstod frågan. Jag menar inte hur det kommer sig att vi, som människor lever. Det är uppenbart. Jag menade snarare varför vi finns, vad meningen med våran existens är.

Det håller jag med om.

Okej, Aristoteles var mycket inne på det här med teleologiska frågor (han föreställde sig att allting hade en mening). Då trodde ju även Aristoteles på en allsmäktig gud (den orörlige röraren) som gav allting en mening. Tror man däremot inte på gud så följer det att teleologiska frågeställningar för det mesta är felaktiga.

Meningen med våran existens går alltså inte att besvara utan en gudstro.

Hur kan man besvara någonting, när svaret är baserat på en tro?