Den viktigaste frågan?

Allting beror ju ändå på hans vilja att lösa upp sin rädsla. Gör han det inte, så vill han ju inte det. Möjligtvis kan detta bero på att han har annat han vill lägga energi på, så detta blir prio 2, och han tar sig an problemet om 3år istället. Men för tillfället vill han inte.

Alltså vi har utgått från att Arnes huvudsakliga vilja är att köpa bilen.
Har du missat det eller?

Jag ägnar fortfarande mitt liv åt att försöka fundera ut vart fasen alla strumpor tar vägen efter man har kört dem i torktumlaren. Kanske skapar torktumlaren en tunneleffekt som slungar ut strumporna i ett parallellt universum. I så fall borde man kunna göra sig av med radioaktivt avfall på samma sätt. Släng in det i torktumlaren och kör i 20 minuter.

Skämt lite åsido. Vad gäller livet kan man aldrig någonsin veta. Man kan endast anta. Inga religioner, sekter eller andra uppfattningar om det ofattbara har svaret på vad som händer efter döden, vad som hände innan livet och varför universum ens existerar eller om det finns något mer.

Tankar som sysselsatt människor i århundraden. Fast det spelar ingen roll hur mycket vi filosoferar och antar. Vi vet inte, och kommer heller aldrig veta sanningen. Möjligtvis vad som händer efter döden när vi själva dör och fortfarande har någon form av medvetande. Det är alla mycket djupa och imponerande frågor. Fast jag tror att vi alla kan hålla med om att vi egentligen inte är mycket mer än en koloni utav celler som råkat uppstå på en livsduglig planet. Så tankar om att komma till "himlen" eller "helvetet" som många tror är nog rent strunt för alla som verkligen sätter sina uppfattningar under hårdgranskning av sunt förnuft.
Det är dock en deprimerande tanke att det skulle vara så enkelt, och därför har alla dessa åsikter om olika slut och uppgångar myntats.

Min egna, personliga uppfattning är att jag självklart tror att det finns något mer där bakom den strikta, vetenskapliga förklaringen. Varför? För att det lugnar mig och får mig att må bra, vilket är ett av de mål jag själv har skapat för att leva mitt liv på bästa sätt. Jag tycker att alla ska ha sina egna versioner och bilder av det ofattbara, så länge de är nöjda med det och inte tvingar andra att dela deras uppfattningar så är det helt okay.

Själv tänker jag lära mig att spela piano, sjunga, måla och annat. Jag tänker möjligtvis flytta till Australien, klättra i olika berg, fotvandra i Alaskas terräng, hoppa fallskärm och liknande bravader. Jag lever så vitt jag vet endast EN gång. Och då är det lika bra att göra det ordentligt.

Viktigaste frågan är: "Vem är jag?"

Nej, det var jag som kom med exemplet? Om han inte gör något åt sin rädsla så vill han ju inte det. Eller måhända att han är rädd för att göra något åt sin rädsla????!!!

Det är en annan historia. Vi hade som sagt utgångspunkten att han vill köpa bilen,...tröttsamt.

Ja, men varför är den viktig? Jo därför att du vill veta hur du ska leva ditt liv.

Nej, för att du slutgiltiga mål är att veta vem du verkligen är. När du vet det så löser sig allt automatiskt. Du behöver inte veta hur du ska leva ditt liv. Ditt liv lever sig självt.

Vem är jag? Visst är det en viktig fråga, och filosofi handlar bland annat om sökandet efter svar. Däremot skulle jag vilja ställa en motfråga: Vilka saker behöver vi få svar på?

Visst kan vi känna en känsla av trygghet när vi har svaren, men frågan är hur avsevärt vår livskvalité förbättras. Gör den det överhuvudtaget? Det var kanske spännande att se en tvättmaskin för första gången som barn, men känner ni någon som skriker "JIPPIII" 1531:a gången de skall tvätta?
Om alla hade upplevt samma mening med livet, hade vi agerat som levande textboks teorier

1.Biologibok: "Jag har bara fornikerat med 10 honor denna veckan, och trots det har jag inte hunnit leta föda"

2. Religionsbok: -
"Låt mig få tvätta dina fötter"
"Nej, Johannes. Låt mig få tvätta dina"

Det finns inget egenvärde i att veta vem man är. Man vill veta vem man därför att man vill vet hur man ska leva. Och om det hela sker automatiskt eller inte är en annan femma.

Inga andra än "Vem är jag?". Det räcker.


Alla har samma mening med livet. Att ta reda på vem man är. Du kan aldrig hitta den sanningen ute i världen. Du måste söka inom dig.


Det finns inget egenvärde i att veta vem man är, därför att det har ingenting med egenheter att göra. Du har rätt i att man kanske vill veta hur man ska leva, men när man får reda på vem man är, så har man ingen nytta av att veta hur man ska leva. Då lever man som man ska ändå. Allt sker av sig självt.

Är du full eller? Vadå egenheter?
Att veta vem man är är ett steg på vägen mot målet att veta hur man ska leva sitt liv. Och man kan inte säga att man inte har någon nytta av kunskapen. Om den nu gör att du vet hur ska leva ditt liv (per automatik eller inte) så är den nyttig.