Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Nej jag har inte tid att leta nu, min ursprungliga länk till nyteknik vill jag minnas är borttagen av någon märklig anledning, kanske är det Lindeberg-vänner som sett till att länken försvann fortare än kvickt lite så där konspiratoriskt

Googla själv så länge, Mvh

Catrines mor & syster har ju grymt marginaliserats. Deras dotter och syster styckmördades (<-- med största sannolikhet mördades (stryptes, tror jag) hon, innan styckningen) och påträffades ofullständig i ett gäng plastsäckar, men mamman och systern har inte fått någon upprättelse överhuvudtaget från någon enda myndighet.

Intressant. Vilken typ av upprättelse skulle vilken typ av myndighet kunna ge dessa båda, och varför skulle dessa båda personer öht vara i behov av någon upprättelse? Dem är det väl ingen som har anklagat för något? De har förlorat sin syster och dotter, vilket är djupt beklagligt, men inget som Myndighetssverige kan göra det minsta åt. Är din tanke alltså att mamman och systern a) skulle behöva upprättelse och b) att en sådan upprättelse skulle kunna bekommas genom att någon utpekades som skyldig till mord på deras dotter, hellre en oskyldig än ingen alls?

Eremona, togs sekretessbeslutet om Vincents papper i samband med att du begärde ut dem? Eller fanns sekretessbeslutet där sedan tidigare?

Det är ju jättemärkligt. Det rör sig om snart 30 år gamla förhör. Vad sjutton skulle det kunna vara för känsliga uppgifter i dem? "Rikets säkerhet"?! (jag har sett för mycke på amerikanska TV-serier)

De måste ju ha motiverat sitt beslut med något? Alla myndighetsbeslut måste följas av en motivering. Vad skrev de?

Agells hemsida innehåller massor av tunga fakta, dokument och insatta analyser, och den är en guldgruva för den som vill förstå detta fall.

Ignorefunktionen är sunda verktyget verkar det som, och tolkar krakarna det som ngn sorts vinst, en seger, då får det gärna den godisbiten, de blir nog glada, och deras agenda är ju bara patetisk.

Det skulle jag inte vilja säga. DNA är känsligt för mycket hög värme - låt oss säga över åttio grader - men inte för temperaturer som normalt förekommer utom- eller inomhus på våra breddgrader. Det är vidare inte i sig känsligt för fukt, även om det, som den vattenlösliga substans det är, kan sköljas bort av stora mängder regn, i synnerhet om det är rent, vilket det mycket sällan är i forensiska prov. DNA i sig är en mycket stabil molekyl som har kunnat detekteras i prov som är fyrahundratusen år gamla. Rent allmänt är det inget problem med DNA-analyser av forensiskt material som är något tiotal år gammalt - ganska många sådana analyser gjordes i PCR-teknikens barndom på prover från tiden före PCR.


När det gäller DNA från hår är det ganska ointressant om det har varit fuktigt innan det påträffades eller ej. De mitokondrier som finns, har det mysigt och skönt gömda inuti hårstrået. Och svenska sommartemperaturer klarar alltså DNA utmärkt.


Så är det rent teoretiskt. Men därför kontrollerar man med att PCR:a kärn-DNA vid den typen av analyser. Senare, kontaminerande, mitokondrie-DNA åtföljs av motsvarande kärn-DNA, medan mitokondrie-DNA:t i hårstråna inte ska åtföljas av individens kärn-DNA. Om man inte får någon kärn-DNA-träff, är sannolikheten att mitokondrie-DNA:t härrör från en kontamination mycket liten.


Alldeles bortsett från att man kan andra Ormstads resonemang till stöd för att påstå att samtliga mord där rättsmedicinsk undersökning misslyckas med att identifiera en gärningsman måste vara begångna av rättsmedicinare, ska vi ha klart för oss att resonemanget inte gäller för identifiering av DNA-spår från små mängder DNA. Catrine da Costa dödades på våren 1984. Kary Mullis publicerade det första arbetet om PCR-amplifieringstekniken i december 1985. Det fanns inga möjligheter för TH att veta hur man skulle bete sig för att inte lämna amplifierbara DNA-spår.

Utesluter du helt att läkarna är skyldiga? Kan du göra det?

Jag skriver vad jag skriver. Inlägget var till för att rätta felaktigheter i Lawnmoverman:s utläggning om DNA. Om hårstråna på säcken gav juste amplifierbart mitokondrie-DNA, inget kärn-DNA detekterades, och den mitokondriesekvens som detekterades varken stämde med TA:s eller TH:s mitokondrie-DNA, då tillhörde hårstråna med all sannolikhet någon annan person. Vad detta sedan får för konsekvenser för skuldbedömningen är jag för illa inläst för att vilja ta ställning till här och nu, men däremot bör man inte hävda att de testade hårstråna kanske egentligen tillhörde TA eller TH i alla fall, för det är så osannolikt att det inte är legitimt att andra i en diskussion om vem som är skyldig till Catrine da Costas död.

Nej, ingen har anklagat dem för något, men det är i mina ögon mer synd om dem än ett par läkare som jag starkt misstänker har gjort sig skyldiga till dotterns och systerns död och styckningen av dennes lik. En personlig uppfattning, helt enkelt, som mitt inlägg ger uttryck för.

Men jag förstår fortfarande inte hur begreppet upprättelse kommer in i bilden för CdC:s anhöriga

Mamman och systern har själva sagt att CdC så att säga exploaterats hur mycket som helst i media
och de har känt sig som att de helt enkelt straffats av det, bortsett ifrån det faktum att CdC togs bort från dem och delar av henne hittades i ett gäng plastsäckar. Så, de har velat få någon sorts upprättelse
efter allt som varit, som de tagit mycket psykisk skada av. Ja, som att de känt att humaniteten inte bara tagits ifrån CdC, utan från dem själva också.