Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

”Det här var på den tiden som två falska vittnen gällde som fullt bevis, som August Strindberg sammanfattade saken för mer än hundra år sedan” skriver professor Leif GW Persson. ”En tid där vissa av oss ibland fortfarande tvingas leva, eftersom goda delar av vår domarkår tyvärr tycks sakna det mått av kritiskt tänkande som krävs för att de skall kunna klara av sitt jobb.” (Expressen 2010-02-21)

”Fel och fel igen”, blev rubrik på DN:s ledare: ”Staten kan inte ställa större beviskrav på andra än sig själv. Därför bör de styckmordsfriade, men styckningsutpekade, läkarna få skadestånd.” (2010-02-19)

I SvD intervjuades författaren Per Lindeberg: ”Den slutsats man kan dra är att man inte kan ha något förtroende för det svenska rättsväsendet, en organisation som låter polisen utreda ett brott på det här sättet.” (SvD 2010-02-19)

I Expressen är kriminaljournalisten och krönikören Lars Lindström lika tydlig: ”27 fel räcker inte. Ju mer jag läser desto starkare blir min övertygelse att inte ens 139 fel hade varit nog. Inte ens tusen fel och försummelser hade räckt för att övertyga tingsrätten om att läkarna ska ha skadestånd.” (2010-02-18)

Aftonbladets OisÍn Cantwell (vackert namn, som en keltisk bard i en dikt av Yeats) skrev: ”Kanske är det dags för våra politiker att börja fundera på hur många fel som egentligen behövs för att få rätt mot staten. 139? 500? Eller är det en rimligare lag som behövs?” (2010-02-19)

I SvD sa professor Leif GW Persson före domen: ”Jag är övertygad om att ingen av dem dödat Catrine da Costa, de har sannolikt inte ens träffat henne, knappt varandra. Ändå tror jag inte att de kommer att få skadestånd. Det här handlar mer om hur rättsapparaten ska rädda ansiktet” (SvD 2010-02-17)

I Expressen efter domen sa Leif GW: ”… under de drygt tjugo år som följer har trettiotalet domare suttit till doms över allmänläkaren och obducenten. Trettiotalet domare, vars förmåga till tankeskärpa och objektivitet inte på minsta vis skiljer dem från de vanliga drängarna på rättvisans verkstadsgolv.

Högbrynta, nog så malliga, ignoranta till övermått, drivna av en gemensam idé om att denna sak inte handlar om två enskilda människors rätt till rättvisa utan om att skydda den maktapparat som de själva tillhör.” (2010-02-21)

I Dagens Juridik skrev professor em Bill W. Dufwa ”Åtskilliga invändningar kan riktas mot domstolens sätt att tillämpa såväl vårdslöshetsbedömningen men framför allt också i frågan om orsakssambandet mellan vårdslöshet och den skada som tillfogats läkarna.” (2010-02-18)

I Dagens Juridik skrev författaren Per Lindeberg: ”Det är troligt att många som följt utvecklingen i da Costafallet kommer att betrakta rättegången i Attunda tingsrätt som manipulerad. […] Jag hoppas att det finns krafter utanför det juridiska kamaraderiet som till slut kan bryta motståndet mot att granska denna historiska rättsskandal och att det finns redaktioner som nu tar rättsrötan i da Costafallet på allvar. Denna sak angår inte enbart läkarna, den angår oss alla." (2010-02-20)

I Dagens Juridik förutspår jur dr Mårten Schultz att målet kan bli ”en skadeståndsrättslig klassiker”. ”Domen är proppfull med fakta och bevisning. Men förhållandevis tom på juridik. Det övertygar inte. Kvar står vi med den stora fråga som riskerar att gå förlorad i analysen av beviskrav och enskilda fall av felbedömningar: Hur kan staten begå 27 konstaterade, icke-preskriberade, fel mot två personer vars liv förstörs och ändå undgå ansvar?” (2010-02-23)

och allt detta försvårar självklart provtagningar vid fyndplatser/brottsplatser och då ska vi minnas att mitokondrieanalysen av hårstråna på handduken i Da Costa fallet gjordes år 2005, alltså en oerhört lång tid efter mordet och styckningen av Catrine Da Costa sommaren 1984.
Da Costas kvarlevor hittades dessutom mitt under högsommaren med dess värme & fukt och med all sannolikhet också regn.

Dessutom så kan färskt mitokondrie-DNA dölja äldre DNA-profiler eftersom färska är lättare att hitta.

Dessutom så ska vi inte glömma att TH hade all den kunskap som behövdes för att dölja eventuella spår, hans fd. arbetskollega Kari Ormstad säger detta:

" Men man kan säga att han var skyddad av att han var en av oss. Han kan ju alla knepen. Han har läst samma litteratur som vi. Han vet vad man
kan göra utan att bli misstänkt efteråt. Han är skyddad av sin kunskap. Det är jättesvårt att ta fast en som han, för han vet ju vad alla de gjorde som åkte fast, så
det gör han inte. "