Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Att du minns dåtida pressuppgifter "mycket väl" betyder inte nödvändigtvis att uppgifterna i sig är särskilt korrekta. Inget utesluter väl att tidningsartiklarna i just de fallen var missvisande?

Här motsäger du dig själv (och avslöjar en förmåga att fördumsfullt bedöma det massmediala sakinnehållet), eftersom fotohandlarparets medverkan i dokumentären endast består av inspelningar från polisutredningen. Var de "väldigt nervösa och taffliga" bör man väl betrakta vittneskonfrontationerna i fråga med samma mått av reservation? (Och det går att lyssna på vittneskonfrontationerna i sin helhet om du vill gå steget längre.)

Claes Sandgre, professor i rättsvetenskap, föreslog på DN Debatt i april att läkarna bör söka ersättning ex gratia från regeringen:
http://www.dn.se/debatt/27-fel-och-anda-inget-skadestand-1.1072909
Debattartikeln fick nästan ingen medial uppföljning, vilket jag finner beklagligt.

Nu har valrörelsen dragit igång på fullaste allvar. Vore det inte intressant att höra vad det finns för stöd för Sandgrens förslag bland de folkvalda?

Vidrigt feg männsika den där Hanna Olsson, som endast överträffas i feghet av de journalister som inte vågar ställa henne mot väggen för sitt brott.

Jag förstår att hon gömmer sig, men jag har svårare att förstå att hon inte dras fram i ljuset.

Vi får trösta oss med att historiens dom mot henne inte kommer att bli vad hon en gång trodde. Hon kommer aldrig att tas upp i feminismens helgonskara. Hennes namn tål inte ljuset.

Snakehunter - för att fräscha upp dina kunskaper så låter jag citera medlemmarna Johhny the Fox samt Evaristo (inlägg 119).

Ursprungligen postat av Johnny the Fox
Intressant dokumentär och diskussion. Jag undrar dock på vilken bevisning läkarna dömdes skyldiga till styckningen?


1. Barnets berättelse. Modern hävdar att barnet - genom historierna om bibbarsmuts, farbror tomt, tanten lades på grillen osv - berättar att hennes far då hon var 1,5 år tagit med henne att bevista en rituell styckning. Berättelserna - förmedlade några år senare genom modern - tolkas av barnpsykologer som att moderns påstånde kan stämma. Ingen annan än modern har nånsin hört barnet säga något som liknar det som modern påstår. De få delar av moderns påståenden som har kunnat kontrolleras mot andra fakta har visat sig osanna. Vid besök på Rätts tillsammans med psykolog och polis - för att se om flickan känner igen sig - tolkas det faktum att hon inte visar tecken på att känna igen sig som "tillkämpad oberördhet" vilket anses stödja att hon ändå varit där.

2. Styckningsförfarandet. Jovan Rajs hävdar - i motsats till kolleger och rättsliga rådet - att förfarandet visar att styckningen utförts av två personer, dels en som är van att obducera, dels en som kan anatomi men inte brukar obducera. Märkligt detaljerade slutsatser med tanke på att styckningen framförallt präglas av likhet med hur en jägare eller slaktare gör: tar av armarna genom att skära bakom skulderbladen, tar ur inkromet osv. Denna slutsats drog även Rajs från början, men han ändrade sig efter att han fått veta att de misstänkta var rättsläkare resp allmänläkare.

3. Fotohandlarparet. De hävdar att de några år tidigare framkallat bilder av en styckad kvinnokropp. Deras berättelse är inledningsvis mycket vag. Trots att de själva uppger att de blivit mycket upprörda vid tillfället och även visat bilderna för medarbetare och andra så är det ingen annan som minns tillfället. Efter hand som förhören fortgår och media översvämmas av uppgifter om fallet så blir vittnesmålen allt mer detaljerade och överenstämmande med gärningsbeskrivningen. De har dock uppenbara svårigheter att peka ut någon av de misstänkta. Av inspelningar från vittneskonfrontationen framgår att den närvarande polisen är tämligen hjälpsam i utpekandet. Särskilt intressant är att efter ett avbrott i inspelningen så har svävande spekulationer övergått i större säkerhet. Inför rätten framgår inte hur vittnesmålet växt fram, utan det hela framstår som tvärsäkert.

4. Dagboksvittnet. En kvinna som var "kollega" med Catrine visade upp sin dagbok där hon skrivit ner uppgifter om henne dagarna före hennes död. Där finns uppgifter som tyder på att hon haft kontakt med personer som skulle kunna vara TH och TA. Dagboken uppvisar en märklig fokusering på vad Catrine har för sig, det mesta kretsar kring henne istället för kring skribenten själv. Ingen har dock kunnat bekräfta att de bägge kvinnorna öht kände varandra väl. Vid förhör med kvinnan i samband med att Catrine hittades kom det inga intressanta uppgifter från henne, utan dessa har presenterats flera år senare. Det finns mycket att säga om dagboken, men sammanfattningsvis så måste man rimligen dra slutsatsen att den är ett falsarium tillkommet i efterhand, skriven i ett sammanhang och med hjälp av någon som haft viss kännedom om fallet och kunnat bidra med rätt tendens och rätt stödfakta.

5. Marie R, den kvinnliga polisen, som uppger att hon flera år tidigare vi ett tillfälle sett Catrine tillsamans med TH i tunnelbanan. Hon minns det eftersom det var något allvarligt och illvarslande att se en bekant rättsläkare i aftonsällskap med en prostituerad narkoman. Den kollega som var med vid tillfället minns inte detta. Marie R lämnar f ö en del andra upplysningar om TH, som dock befinns vara osanna. Endast detta påstående som inte kunnat vederläggas förs fram till rätten. Vittnesmålet beskriver f ö att bägge gick klädda i svarta skinnkläder. Detta, tillsammans med den övriga beskrivningen av TH:s sällskap stämmer bättre in på hans sambo än på Catrine.

6. Damen med hunden. Fru Nilsson har några år tidigare sett två män med ett barn gå in i patologiska institutionen på Karolinska annadag pingst 1984. Hon minns detta eftersom det var så särdeles vackert väder den dagen. Kontroll med smhi visar att det var ruskväder. Byggnaden hon pekar ut är en helt annan byggnad än den där styckningen antas ha skett, vilket ju är rättsläkarstationen. Varken TH eller TA har haft tillträde till denna byggnad. Hon lyckas dock slutligen peka ut TH och TA som de bägge männen, varför hennes vittnesmål får duga.

7. Tidpunkten. Den ursprungliga gärningsbeskrivningen utgår från lördag, pingstafton. När det under rättegången visar sig att denna dag måste uteslutas, och likaså pingstdagen, så ändrar man helt enkelt gärningsbeskrivningen till annandag pingst. Där finns en möjlighet på två timmar att utföra hela brottet, dvs lämna resp hem och hustru/sambo, hämta Catrine, hennes död på något sätt, transport till Rätts, styckning, fotografering, ritualer, samlag, kanibalism, packa undan kroppen, städa, råka stöta på Rajs i experimentdjursavdelningen, lasta Catrine i bilen, färd till dumpningsplatsen, skijas åt och åka hem igen. Eftersom det finns två timmar tillgängliga annandag pingst så förläggs händelsen dit, och eftersom händelsen i såna fall ska ha hänt annandag pingst och det finns två timmar till förfogande just där, så anses detta styrka åtalet. Det finns dock en person som påstår sig vara säker på att han träffat Catrine efter detta tillfälle, närmare bestämt i anslutning till sin födelsedag. Denna uppgift kommer dock inte till rättens kännedom.

Thats it. Detta är de starkaste bevisen mot de bägge.

Evaristo

................................

Vad vet du om det, din nolla? Varför skulle en "obducent" (rättsläkare) vara kunnigare än någon annan om konsten att stycka en människokropp? Hur ofta tror du en rättsläkare gör det? Någon som däremot har utförlig kunskap (om det nu ö.h.t behövs någon "kunskap") av att hacka upp en kropp i dess beståndsdelar är tex en slaktare.

Det är vidriga och tvärsäkra människor som dig som förstör rättssäkerheten i det här landet. Och därmed i förlängningen även vårt demokratiska samhälle. Alla skall ha rätt till en opartisk och saklig prövning av de anklagelser som han eller hon ställs inför, utan att en blodtörstig kvälspresspöbel gör sitt bästa för att avkunna dommar efter eget godtycke. Och det är beklagligt och sjukligt att du inte delar den uppfattningen. Som tur är är ni i försvinnande liten minoritet i dagens samhälle. Nej usch, iväg med dig och fnaska nu. Här gör du ingen nytta!

Jag håller med dig i att det naturligtvis kan ha funnits andra i CdC kundkrets som visste hur man styckade en människa. Jag håller däremot inte med dig i ditt andra påstående. En rättsläkare vet naturligtvis hur man styckar en männisokropp. De är experter på den kroppsliga anatomin. Varför skulle en slaktare vara bättre på det, snarare tvärtom då en slaktare förhoppningsvis bara jobbar med djur. Men både slaktare och rättsläkare och till viss del jägare vet säkert på ett ungefär hur man på ett hyfsat sätt styckar en kropp enklast.

I CdC är det väl ganska tydligt enligt mig att den som har gjort det verkar veta något om styckningsteknik åtminstone. Om man jämför styckningen med CdC med Marita Pentinmäki som styckades i mitten av 90-talet är det avsevärd skillnad. Maritas kropp var söndersliten och förstörd delvis på grund av att männen inte hade en aning om hur man gjorde.

Så du menar på fullt allvar att du själv inte -om nöden krävde- skulle kunna lyckas kapa ner en människokropp, m.h.a såg och kniv, så att den kunde stoppas ner i ett par sopsäckar? MKåste man ha läkarlegg för att lyckas lossa en arm vid skulderbladet? Skulle en amatör försöka karva sig igenom själva benet i överarmen istället?

Och på vilket sätt skiljer sig CdCs styckning gentemot Marita Ps? Har du sett bilder på respektive styckade kroppar och jämfört dem? Inte ens Fotohandlarparets bilder finns ju kvar (om de nu någonsin har existerat). Vore fint med ett förtydligande här.

För övrigt var det ingen annan rättsläkare som delade Jovan Rajs uppfattning. Ej heller Rättsliga rådet.

Okej, ska försöka förtydliga mig. Om jag har förstått det rätt var CdC kropp styckad på ett sätt som åtminstone tydde på att det inte var en komplett amatörs verk. Det är länge sedan jag läste om detta men det är min minnesbild, kanske bygger den på Rajs uppfattning som jag vet har blivit ifrågasatt. Nja jag skulle säkert kunna stycka en kropp men det skulle förmodligen synas att jag inte har nån som helst aning om hur man gör, var det inte så att vissa delar på CdC hade tagits bort på ett yrkesmannamässigt sätt och vissa inte? I fallet med Marita fanns det exempelvis sticksår över hela kroppen som tydde på att förövarna inte visste hur de skulle göra, man hade exempelvis försökt dra ut tarmar på ett sätt som det i princip inte går att få loss dem på och så vidare.

Men som sagt upplys mig gärna då det var länge sedan jag fördjupade mig i detta.

Edit: Har inte sett några bilder och är lika tveksam som dig när det gäller fotoparets historia.

Beträffande styckningen: Det finns statistik på att en överväldigande andel av alla styckningar utförs av personer med viss vana av skära i kött, dvs läkare, veterinärer, slaktare eller jägare. I fallet CdC har jag uppfattat det som att alla rättsläkare som tittat på fallet menar att styckningen inte var helt amatörmässigt gjord, det gäller framförallt att en viss precision finns i snittet som skilt huvudet från nacken och i det snitt som skilt ena underbenet från överbenet vid knät. Däremot har det funnits oenighet gällande om slutsatser kan dras beträffande om styckaren varit läkare, Rajs gick ju igenom hela raden av förslag: slaktare sa han först, sedan veterinär sedan läkare och för detta har han blivit starkt ifrågasatt. De flesta rättsläkare har menat att man inte kan dra några sådana närmare slutsatser. Jag tror inte heller att rättsläkare nödvändigtvis är särskilt mycket bättre på att stycka kroppar än andra läkare, dessutom var vissa snitt ganska klumpiga och andra snitt gav associationer till djurslakt snarare än till kirurgiska ingrepp, exempelvis var armarna borttagna från bålen med skuderblad fortfarande fästade vid armen.

Slutligen till snakehunter:
Det stämmer inte att Härm skulle varit den enda kund till CdC som kunnat stycka, alldeles bortsett ifrån frågan om han verkligen var kund hos CdC, vilket jag stark betvivlar.
Bland de män som fanns i CdC adressbok och som erkänt att de köpt sexuella tjänster av henne finns en ytterligare en läkare, med ursprung i Korea och vid tiden boende på Lidingö. Varför han skulle varit sämre på att stycka än Härm får du förklara.

Vet du vart du har hittat den statistiken? Känns som att styckningar är jäkligt ovanliga och att det därför inte skulle kunna gå att säga så mycket om förövare, men vad vet jag är det internationell statistik?

Om jag inte minns fel så har jag fått det av Lindberg om inte av Hanna till och med.

Slaktaren Gonerka var känd bland prostituerade på Malmskillnadsgatan. Han var tidigare dömd för tre mord varav ett var ett styckmord. Offrets armar var avlägsnade från kroppen såsom CdC:s var, dvs armarna satt fast vid skulderbladen - en metod som är vanlig vid styckning efter slakt.

Styckningen hade ägt rum på diskbänken och i princip kan du stycka en kropp endast med hjälp av en kniv. Jovan Rajs drog slutsatsen att styckningen av da Costa hade utförts av två personer där den ene var mer kunnig på anatomi än den andre. Detta beroende på att det till hälften och på sina ställen var "taffligt" utfört.

Gonerka var glad i spriten men blev inte så glad AV den. Antag att han är gärningsman i daCostafallet och att han i början av styckningen var någorlunda redig och "skicklig" men att han senare blev klumpigare. Det skulle ge samma resultat som att två personer gjort det tillsammans. Det är förmodligen såväl fysiskt som psykiskt jobbigt att stycka en hel människokropp. Det går bra i början, efter några stärkande supar ännu bättre men efter allt fler glas och längre tid blir det allt mer hafsigt utfört.

Snälla nån, man vill väl bli klar någon gång och lägger väl på en rem i suset och duset. Det är heller inte svårt, tro mig, att med precision kapa en knäled, inte heller av ren och skär tur.

Inga läkare lär sig stycka under utbildning eller i yrkesverksamhet, det gör däremot slaktare/jägare.