Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

JE kan mycket väl ha blandat ihop detta möte (alltså ett möte, som det inte finns någon anledning att tvivla på) med datumet 15/6 -84 av någon anledning. Det (exempelvis 8/6, om man får gissa på det) och den där svenska kändisens död ligger ju tidsmässigt väldigt nära varandra. Vad är en vecka hit och dit (eller en månad hit och dit), när det gått 22 år? Detta kan man inte utesluta.

Han hade ju dagboksanteckningar från 1984, ingen gör väl en sån miss när man skriver dagbok? Även arkitekten byggde sitt vittnesmål på dagboksanteckningar från juni 84.

Borgnäs grävande fick fram att Obducenten hade en skatteskuld på 40.000 SEK då. Om detta står i hans bok, Sanningen är en sällsynt gäst. Dessutom hade han varit tvungen att pröjsa A-C 60.000 SEK för att lösa henne ut ur boendet. Hennes död innebar att han nu kunde betala skatteskulden utan problem och behövde inte längre bry sig om att betala henne några 60 papp. Hade hon inte dött och skilsmässopapprena, naturligtvis underskrivna, lämnats in till tingsrätten, ja, då hade han fått betala skatteskulden utan hjälp av sin ex-frus pengar och fått hosta upp 60.000 för att, som sagt, lösa ut henne ur boendet. Tilläggas bör att han hade inte haft rätt till en efterlevandepension om och när han gifte om sig. Något han inte gjort. Något att fundera på, eller hur?

Nej, den andra tillika försvunna telefonboken kan inte användas ens som ett indicium. Men, misstankar får en lekman ha.

Om du har synpunkter på tingsrättens domskäl, så kan du ta upp det med tingsrätten.

Jo, om man fyller i den i efterhand. Något som Seppälä sagt att hon fått göra av och till, beroende på dagbokens tillgänglighets vara eller inte vara. Och då behöver det inte bli exakt.

Mot denna bakgrund så behöver inte heller Arkitektens uppgift vara korrekt. Han kan ha släppt av henne vid Kungsan redan den 9:e och sedan förväxlat detta med att han skulle bila norrut för den där pingstmiddagen på Annandagen. Ja, när han sedan skrev i sin dagbok. Kan vi utesluta detta?

Så vilka bevis finns det då för att läkarna har styckat kroppen? Ge ett par exempel, tack.

JE lärde känna Catrine väl, genom Catrines nära väninna, som vi kan kall V. V bodde mkt hos Uffe/väktaren i Solna, och V var väl förtrogen med Catrines kretsar.

JE:s korta redogörelse är för övrigt mkt realistisk, både vad gäller plats, datum, klockslag (några timmar efter att Saba skulle sett Catrine), Catrines sällskap, hennes utseende och hennes mål för promenaden. JE nämner tex ett par svarta jeans, ett plagg som 3 vittnen på 80-talet också nämnde i samband med Catrine (vittnen: NK, GE och en kvinna som inte kände Catrine). Ngn har invänt att svarta jeans var poppis 1984, och detta skulle på ngt göra plagget ointressant, men de är ju en helt absurd invändning.

Om Catrines svarta jeans är ointressanta pga att Catrine följde modet så är 99% av alla vittnesmål om kläder ointressanta, av det enkla skälet att de flesta köper modeplagg

Och tänk på smycken, frisyrer, skor då, eller gaddningar. Jaha, en kille försvann 1996 och hade baggy shorts och tribaltatueringar, nej det sket nog polisen i, för de attributen var ju så poppis 1996 Och tänk på alla hipsters. Söker man en hipsters mördare ska man tydligen strunta i vittnen som kommer ihåg en gubbkeps, sleevetatueringar och ett ansat skägg. Idiotiskt.

Borgnäs osmakliga alster med köpta intervjuer ger rent allmänt en stark smak av olust när man tar del av dem, sällan har mina licenspengar använts på ett så vidrigt sätt.

Självmordet har utretts mer än något annat självmord i det här landet, dessutom av olika utredare och samtliga har kommit fram till att det var just ett självmord.

December 1984, Arbetet skriver om "sopsäckmordet"

http://imageshack.us/photo/my-images/23/nx2c.jpg/
http://imageshack.us/photo/my-images/203/bhrm.jpg/
http://imageshack.us/photo/my-images/96/osot.jpg/

Det var med den typen av artiklar hela historien började, det ena gav det andra och samtliga löpte med i flock likt hyenor, bytet skulle fällas och någon kritisk analys över vad som hände fanns inte.

Sorgligt men sant, när alla löper åt samma håll slutar den mediala granskningen fungera.

Jag har synpunkter på den, ja, hur menar du att jag ska ta upp det med tingsrätten? Att jag ska lämna in en resningsansökan?

Det var mer att jag beslog dig med ett felaktigt påstående.

Det är väl inte helt ovanligt att personer som tar livet av sig själva har en livförsäkring? Det är väl snarare vanligt att man har det, vilket i så fall borde göra närmast anhörig som tar emot pengar misstänkt i samtliga fall.

Hur som helst

Så han var alltså skyldig 100 000?

De 60 000 han skulle betala AC hade han ju fortfarande kvar i form av värde i bostaden. Hade han velat slippa den skulden hade han väl bara kunnat belåna bostaden och köpt ut AC? Eller sälja den?


Dessutom hade han enligt samma uppgifter tillgångar på banken på 30 000, vilket innebar att han egentligen skulle behöva "punga ut" med 10 000.

Teet Härm höll fortfarande på att utbilda sig och bara sex år efter A-C:s död (1988) beräknades Teet Härm tjäna 300 000 SEK om året. De 10 000 han var skyldig är således i sammanhanget småpotatis.

Så att han skulle mörda A-C för att slippa bli skuldsatt kan vi ju utesluta.

Då återstår livförsäkringen. Skulle han mörda sin fru för att få ut livförsäkringen på 160 000? (Det är ju också värt att notera att Borgnäs påstår att Teet än idag får ut livförsäkring för A-C. Detta enligt en vanlig tjänsteman på KPA. Hur en enkel tjänsteman på ett pensionsbolag lämnar ut detaljerade inkomstuppgifter för personer med skyddad identitet hållet jag som tvivelaktigt.)

Även om man räknar i dåvarande pengavärde var livsförsäkringen givetvis en gedigen summa pengar, men förhållandevis små pengar jämfört med vad en rättsläkare som Teet senare skulle komma att tjäna. Men det återstår ju den lilla, men ack så besvärliga, omständigheten att faktiskt bevisa att Teet i så fall tagit livet av A-C, som varit suicidbenägen sedan skolåren och ett flertal gånger senare försökt ta sitt liv.

Kvar står vi då med fyra separata polisutredningar som visat att den självmordsbenägna Anne-Catherine Härm begått självmord. Jag vet inte riktigt vad mer du begär. Eftersom jag gillar siffror ska jag för tydlighets skull numrera mina frågor och du ska också få svara på frågan med en siffra.

1. Hur många utredningar av ett självmord anser du krävs innan man kan konstatera att det var ett självmord?

Glöm inte att en person kan ha haft motiv till ett brott utan att själv behöva begått brottet. "Utom varje rimlig tvivel" som du så stolt svänger dig med...

Nej, grejen är att MR,s vittnesmål egentligen är helt omöjligt att fastställa som sant.

" Marie Rådén spelade en stor roll i da Costa-utredningen och nästlade sig in i den 1987, när debatten om styckmordsfallet var som hetast. Hennes högst otroliga berättelse togs på fullaste allvar, trots att den var ytterst suspekt och inte innehöll ens ett uns av trovärdighet. Antagligen trodde Rådén inte hon skulle få så stor betydelse för utredningen, och vem i hela friden kunde tro det! En sensationslysten poliskvinna som första dagen på sitt nya jobb vill spela duktig och lämna information om Teet Härm, bör inte betraktas som övertygande. Men det gjorde hon, mycket därför att hon var polis.

De uppgifter Rådén kom med är riktigt galna. Alla som sitter inne med mer än en hjärncell förstår att det hon kastade ur sig är lögner. Som skrivet ovanstående: första dagen på sitt nya jobb kom hon med viktiga uppgifter rörande Teet Härms skuld. Enligt Rådén satt hon och en kollega tillsammans i polishuset, när en av läkarna, som då satt i häktet, eskorterades förbi dörröppningen. För kollegan berättade Rådén att hon sett Härm med Catrine da Costa någon gång i början av år 1984. Hon såg dem sitta tillsammans på tunnelbanan, när hon var verksam som tunnelbanepolis.
I det här skedet av utredningen var det just ett sådant här vittnesmål man väntat på; någon eller något som kunde styrka att Härm och da Costa kände varandra, vilket Härm hela tiden förnekat.

För att bekräfta Rådéns uppgifter tittade de för da Costa-utredningen ansvariga poliserna igenom hennes schema, i jakt på den kollega hon berättat om sin (antagligen fantasi-)syn för. De hittade aldrig någon. Ingen av Rådéns kollegor kändes vid förtroendet de skulle fått i kanske fikarummet (för övrigt skrämmande likt fotohandlarparets anställda, som inte heller kunde minnas herr och fru fotohandlare någonsin nämnt några groteska bilder…). Det faktum att ingen kunde bekräfta de hört Rådén berätta om mötet med Härm och da Costa på tunnelbanan, ledde inte till att Rådén avfärdades som vittne – man struntade helt enkelt i att hon lämnat uppgifter som inte gick att verifiera. Hon var ju trots allt polis!"

http://www.amandaekberg.se/poliskvin...a-utredningen/

Alldeles för många obekräftade uppgifter angående MR,s så kallade vittnesmål, verkar mer vara "duktig flicka syndromet"

Aftonbladet juni 1984, tredygnsprognos pingsten, 10-12 juni...
http://imageshack.us/photo/my-images/202/pwbs.jpg/