Daddys, Slutstriden har börjat....

Micro här håller jag faktiskt med dig för första gången. Väljer att citera din ev. insikt.

Insikt är bra. Ödmjukhet är dubbelt så bra men man måste nog faktiskt beakta att tvisten pågått längre än tråden.


Hoppas allt fler inser att tid är viktigt att få möjlighet till då barn faktiskt växer upp antingen med eller utan relation beroende på vad som hänt eller påståtts och hur man agerat hos olika inblandade parter. Samt vad en del rykten eller skriverier här gör gällande för att försöka förändra balansen för de inblandade direkt eller indirekt. Sjukt är bara förnamnet.

Leroy

Här måste jag protestera lite.

Tvisten mellan föräldrarna har pågått länge. Det är förvisso sant. Det som är lite speciellt i detta fall är ju att flera parallella åtalanden/utredningar pågått under denna tid. Daddy har ju anmält/anklagat diverse inblandade för diverse saker. Allt för att slippa samarbeta. Han har uteblivit från både socsamtal, huvudförhandlingar och umgänge. Inte konstigt att det tar tid och kostar pengar! Hur tänkter du i detta Leroy?

[quote]
Det är den stora sorgen och problematiken för barnen.



Detta påstående styrker bara att du inte har insikt i hur det brukar se ut i vårdnadstvister, det vore speciellt om det inte förekom.


Här har du helt fel, var har du fått det ifrån ? Eller ljuger du för att smutskasta någon och varför ?

Sorgen och problematiken vet vi inget om i detta barns liv. När man är 1-4 år så har man inte det tänket. Barn i den åldern lever "här och nu".

Det som är svårt för barn i alla åldrar är däremot om de blir indragna i konflikten. Å ena sidan en mamma som kanske försöker påverka & andra sidan en pappa, som i detta fall påverkar båda sina barn.


Var hittar jag de underlagen? "Att det vore speciellt om det INTE förekom."


Nu finns ju inte bloggen kvar, men det mesta i denna soppa har jag läst just i Daddys blogg. Han borde ju veta själv vad han skriver om. Men det är klart! När jag tänker efter så var det nog ur någon socutredning som han outade. Som vanligt utan att verkligen tänka sig för.

Jag smutskastar inte Daddy. Det gör han så bra själv faktisk..

Det där skulle, om det nu är sant (vilket det sannolikt är), rendera en liten avskrapning från HSAN.

1)Näpp. Det har väl försökts några gånger och det brukar vara ett bra sätt att dra på sig Socialstyrelsens vrede. Ännu fler gånger har de gjorts och drabbat föräldrar som inte har den styrka som krävs för att dra ett ärende genom HSAN. Ty, som du säger är det

2) omsorgsförmågan som kan ligga till grund för omhändertagande, och inget annat. Och bara för att upprepa det som Socialstyrelsen och den samlade vetenskapen brukar påpeka ett par gånger om året så hänger (1) och (2) inte samman på något rätlinjigt vis.

I Daddys fall så är et också bara punkt 2 som är intressant, som är väl undersökt och befunnen varandes anmärkningsfri.

Vad gäller punkt 3 så är det ingen hemlighet att detta av Riksföreningen Attention påstådda livslånga funktionshinder, i själva verket, world wide, tenderar att diagnostiskt sättas in och ut lite hipp som happ. Aktuella former av farmakologisk behandling tenderar att för varje subjekt variera stort över tid, ungefär som för sömnmedel eller anxiolytika.
De diagnpstiska kriterierna är också medvetet så vagt uttryckta så att den enskilde klinikern ska kunna använda diagnosen lite när man själv tycker det passar. Det får den omedelbara (och alls icke okända) effekten att det ena subjektet i sitt uppträde inte har större lihet med det andra, trots samma diagnos.
Att sålunda inbilla sig att man utifrån denna diagnos (vars reliabilitet f.ö. är den lägsta i hela DSM-katalogen) skulle kunna säga jota om hur personen förmår hantera en viss uppgift, t ex fostra barn, är just inget annat än inbillning utan saklig grund.
Bl a därför, skulle jag tro, har heller ingen fäst något avseende vid detta, utom Logga-Ut och micro113. Försök inse det nu: det har inte med saken att göra.

Du säger samma sak som jag säger - så jag vet inte riktigt varför du tror att du rättar mig eller protesterar mot det jag säger.


I Joakims fall så ligger det till grund för bedömningen i utredningen 2007, och man tar upp att han medicinerar och fungerar bättre i domen 2008.

Du kanske vill bortse från det - men det är din personliga åsikt.

För bedömningen av hans föräldraförmåga har det ansetts relevant. Det är inte jag som gjort dessa utredningar - jag har bara läst det utredarna kommit fram till, det mamman, och det Joakim själv skriver i saken -- du får klaga på dem om du anser att de felaktigt har uppgivit att ADHD har gett Joakim problem. Främst är det väl Joakim du får klaga på, eftersom det är han som beskriver sin problematik, han som söker hjälp, blir utredd och väljer att medicinera. Om han bara hittar på allt detta för att vara besvärlig - så är det honom du skall kritisera.

Personligen tror jag nog uppgifterna äger sin riktighet och väljer att värdera det som finns i dokumentationen som riktiga uppgifter helt enkelt.

Och detta anser du vara bra agerat av soc? En man har en lättare form av ADHD som tydligen går att medicera så jäkla bra att han bara månader senare har fått en utmärkt föräldraförmåga enligt TR, men istället för att föräldrarna fås att samarbeta och trots att man vet att mamman riktat diverse anklagelser mot Daddy som inte ens har stöd i hennes egen redogörelse, så slår man till med den briljanta åtgärden att man tar ifrån honom vårdnaden och tvingar honom till övervakade umgängen. Allt på grund av ett tillstånd som inte är hans fel och som uppenbarligen är lätt att bota. Straffar vi sjuka människor på det sättet i det här landet?

Och den stackars sonen? Under denna tid har Daddy hand om honom. Varför räddar inte soc också honom från detta råsupande ADHD-monster? Varför utsätter de honom för denna fara?

Nej visst nej. Det är ju inget problem där. Föräldrarna samarbetar och mamman tycker det fungerar utmärkt. Men du hävdar att de föräldrarna har fel och Daddy kan ha varit en fara för även det barnet under denna tid. För min del tror jag det är närmare sanningen att eftersom det fungerar väl så är det också väl. Är inte det det mest logiska ändå?

Och inte nog med att mamman till Daddy son intygar att han tar bra hand om honom och ger honom god omvårdnad; hon vittnar också om hur mamman till dottern beter sig knepigt och inte samarbetar och ställer märkliga krav. Men det bortser du ifrån i likhet med rätten, trots att hon har direkt insyn i förhållandena. Ljuger hon både om den andra mamman och om Daddys goda omvårdnad av sonen?

Daddy har fortfarande inte gjort någonting i detta läge som gör att han skall bestraffas av rätten. Om nu än TR dom bygger på vad han själv sagt, så rör allting fortfarande helt hypotetiska faror, eller hur?
Daddy har inte vanvårdad dottern, misshandlat henne osv och det samma gäller hans beteende mot modern. Han har inte misshandlat henne, förfölj henne etc. Det bevakade umgänget och fråntagna vårdnaden bygger inte på något som har inträffat, utan på mycket vaga farhågor.

Och återigen, grunden till alltihop är inte någon utomståendes observationer - kontaktpersonen med de absurda farhågorna om att dottern skall trilla i dammen, eller Daddys egen upplevelse om sig själv - hans egna ord som du säger. Grunden är mammans farhågor och den faktiska basen för dessa farhågor är - nada, inget, noll. Hon vill inte dela vårdnaden med Daddy, även om han medicineras. Hon vill inte samarbeta om det gemensamma barnet, utan vill med stöd av mormodern ha egen vårdnad. Grunden är hennes misstänksamhet och oro mot Daddy som hon får soc att dela. De baserar sitt beslut på en känsla. Det är lika med rättslöshet.

1) Nej, vi säger olika saker: jag säger att man INTE kan förlora vårdnaden om barnen pga av svajningar bland de mentala fakulteterna, vad man än kallar dem.
Du säger att man kan det men att man först måste döpa om dem till omsorgssvikt e dy.

Jag sökte klaragöra skillnaden - det är två helt olika saker. Jag nämnde också att många handläggare, precis som du resonerar, tror sig kunna göra likhetsteckan mellan fenomenen ifråga.

2) Nu är det väl inte xakt så det står.
Hur som helst: om det nu i något fall skulle vara på det absurda viset att det låg till grund för en socialbyrås rekommendation eller en domstols beslut, så har vi att göra med en osaklig myndighetsutövning respektive rättsskipning.

Ja, det är klart att det är en orättvisa.

Varför skall Daddy bestraffas med att fråntas vårdnaden om sin dotter? Daddy har väl aldrig avvisat gemensam vårdnad. Det är ju inte han som haft problem med att dottern skall träffa den andre föräldern. Det är inte han som vänt sig till soc och polisen för att ta till åtgärder mot den andra föräldern. Han har vad jag förstår aldrig avvisat samarbete och gemensam vårdnad. Det är solklart mammans agerande som ligger bakom samarbetsproblemen. Det är hennes oro för dotterns välbefinnande hos sin far som är grunden till konflikten. Denne oro är bevisat helt ogrundat. Daddy har inte gjort något som han skall utsättas för tvångsåtgärder för.

Nej, Daddy ger henne inte rätt. Hans beteende och obehandlade ADHD var inga problem. Han hade hand om sin son under samma tid. Detta fungerade utmärkt. Några månader senare är tydligen de problem man såg helt borta. Ändå fortsätter konflikten. Varför? Jo, därför att grundproblemet inte är något annat än moderns oro. Och denna oro har visat sig totalt obefogad.

Se på resultatet här. Har myndigheternas hantering av fallet löst situationen? Har dottern en god kontakt med sin far? Är pappan nöjd? Är mamman nöjd? Samarbetar de kring barnets bästa? Är vårdnadtvisten löst efter fyra - fem år? Vad är resultatet av allt detta myndighetesutövande?

Nej, situationen blev inte löst och resultatet inte lyckat. Pappan har försökt begå självmord och mamman är antagligen mer övertygad än någonsin om att pappan är en fara för barnet. Istället för samarbete har det uppkommit obevisade och av rätten nedlagda sexbrottankalgelser. Det är en katastrofal utveckling.

Man kan ha två åsikter om hur situationen blivit så här illa.

A) Det är resultatet av att Daddy drivit en blogg på nätet och missat något umgänge.

B) Det är resultatet av en pinsamt dålig myndighetsutövning och hantering, där oskyldiga behandlas som skyldiga och där soc kan handla helt egenmäktigt eftersom en förälder inte har några rättigheter och de mest grundläggande rättviseaspekter kan åsidosättas för något så flummigt odefinierat som barnets bästa. I tolv månader tar man ifrån far och dotter kontakten med varandra, utan några bevis och trots att man redan tidigt vet att anklagelserna inte kommer att leda till något.

Hade en man varit häktad i tolv månader för ett mord han inte begått hade han fått ett stort skadestånd. Här vägrar myndigheten ens att rätta till den situation de skapat. Absurt.

Vi tar det här EN gång till;
Jag har inte sagt att han vanvårdat sonen - lägg inte de orden på mig.

Jag har sagt att sonen inte är utredd, och du kan inte använda sonen som bevis åt vare sig det ena eller det andra hållet. Skilja på det och på det du försöker hävda att jag sagt.

Joakim har inte förlorat vårdnaden för att han saknade föräldraförmåga eller för att han vanvårdat något barn. Han fick övervakat umgänge för att han inte hade fullgod föräldraförmåga vid det tillfället. Detta fick han i avvaktan på att utredningen på ADHD skulle bli färdig bland annat - alltså i väntan på att situationen skulle kunna förändra sig och han få bättre möjligheter att klara situationen. En helt korrekt bedömning i det läget.

Joakim förlorade vårdnaden för att han och mamman inte klarar av att samarbeta - och inget annat.

Kan du försöka skilja på de sakerna?

När det gäller vittnesmålet från pojkens mamma så var pojkens mamma inte ens medveten om att Joakim tappat bort pojken förrän hon fick den informationen i samband med utredningen. Det talar för att hon inte alls är så insatt i allt som rör pojken och vad som händer kring pojken när pojken vistas hos Joakim - så ja, jag delar rättens uppfattning om att hennes vittnesmål gällande flickans mamma och flickan saknar värde.

I övrigt tycker jag att den här diskussionen har dragits i långbänk redan. Vad är syftet med att ta allt ett varv till?
Tror du att jag har ändrat uppfattning under sommaren? Tror du att dokumenten genom någon underlig kemisk reaktion i sommarvärmen har förändrats till sitt innehåll?

Vad uppnår vi genom att ta det här igen?

Har du ett mycket starkt behov av att smutskasta mamman? I så fall varför?

På ren svenska Pentyl, du är så full skit och jag blir så jävla trött på dig ibland.

Man kan förlora vårdnaden för att man har en diagnos som tar sig sådana uttryck att det påverkar omsorgsförmågan så menligt att det blir skadligt för barnet -- orsaken blir då diagnosen, och det uttryck diagnosen tar sig eller det hinder diagnosen innebär - oavsett om vi talar om en psykisk, mental eller fysisk diagnos.

Du kan också förlora vårdnaden utan diagnos därför att du av andra orsaker uppvisar en bristande omsorgsförmåga.

Det bärande är att det mynnar ut i bristande omsorgsförmåga av en viss omfattning som kan verka menligt på barnet hälsa och utveckling.

Vi säger samma sak - sen kan du sitta med dina omskrivningar och spela skitviktig tills du kvävs i din egen dynga.