Daddys, Slutstriden har börjat....

Vad är en daddyist?

Pentyl: Bra skrivet och inte från en hög häst denna gången.

Du måste förstå att din plädering att vara neutral är att jämföra med den svenska under andra V.K och framför allt det kalla kriget.
Alla visste att Sverige "spelade under täcket med en sida(under 2.a v.k. Kan man väl säga vi ändrade eftersom det gick). Endast de naiva trodde på det hela. Dock var det ingen som nämnde det hela. Men så är inte fallet här jag tycker:
1. Du är "lierad" med daddy
eller
2. Du är så hett involverad i frågan om "papparätt" att du blivit lite fartblind.

Hursomhelst har du rätt till din uppfattning, och du har min respekt för den.

Men blanda inte äpplen och päron. Du var inte opartisk i inlägget där daddypojken "hyllades" och modern slaktades. Du gjorde exakt vad du anser Henrik J osv gör fast tvärtom.
Min åsikt.

Till sist om rapporten är så rosaskimmrande som du och daddy uppger varför strida här då. Luta dig tillbaka och le i mjugg och vet du har rätt osv.
Är det rapporten då utredaren pratar om sig själv i tredje person vi diskuterar?

En person som likt Lucky mest får fram en mening och det med en korkad fråga.

Har du inte frågat denna tidigare eller var det ett annat nick som gjorde det. Kika bakåt några sidor kanske det finns ett svar.

darkmore, logga ut, berengar mfl. Anser nog att Ni likt Henrik borde starta trådar om tvister rent generellt eller ta lite semester och logga ut visa att Ni är engagerade i sakfrågan och inte i person.

Låt saker visas eller bevisas, bli granskade skyndsamt och att rättssäkerheten får råda, håll inte på att hoppa på elller enbart påstå om man inte kan visa eller bevisa.

Leroy

Jo jag frågade, men hittade inget svar.
Tack för svar.
Vem/vilka är det som bestämmer att någon är en daddyist?

Jag tycker du klumpar ihop personer på ett felaktigt sätt, vilken debatt och demokrati innebär det om alla som inte tycker som dig klumpas ihop, jag är övertygad var och en inte vill förknippas med vem som faller annan in.

Tycker du att tråden spelat ut sin mening, säg det.

Synnerligen fel blir det när du inte ser skillnad på personer med olika erfarenhet och tro på samhällets förmåga, med dem som har personliga agendor, i två fall ger jag dig rätt även du inte sett det, om de är så att säga gifta med varann, så förändrar det ändå ingenting.

Den som kallar någon så gör förmodligen det för att försöka göra sig själv till det bättre, ungefär att gnälla om ett stavfel, som bemötande på sakliga tankar och åsikter, du vet argumenten tryter, jag kastar lite skit.

Leroy1, jag tycker inte du ska leka åsiktspolis. Ta lite semester själv vetja! Vi är på ett fritt forum nu.

Det är en sak som jag har funderat på ett tag nu och undrar om någon av er som "försvarar" daddy skulle kunna svara på. Jag har sett mammans anmälan användas som något slags bevis på att det är hon som har samarbetssvårigheter, men polisanmälde inte daddy både sitt ex, hennes mamma och diverse andra människor för bla. kidnappning? Hur kommer det sig att ni aldrig tar upp det? Är inte det isåfall bevis för att båda har svårt för att samarbeta med varandra? Och hur kommer det sig att när han "anmäler" sin oro till soc så ses det som bevis på att dottern far illa hos sin mamma, men när mamman berättar om sin oro så är det en falskanmälan?

Det finns en avgörande skillnad.
Jag baserar min argumentation på den empiriska evidensen som finns tillgänglig (mer eller mindre, de delar jag citerat har andra skrivit här före mig. Hur jag fått tag på min kopia är min ensak. Några har uppenbarligen fått den av Daddy, andra synes ha fått tag på den på andra sätt. En gemensam faktor verkar vara att kommunala byråkratier är enormt skickliga på att ställa till det för medborgare när de kan använda sekretesslagstiftning, men samtidigt går det att uppbringa nästan vilka data som helst för den fiffige).
Användaren HenrikJ har förvisso utstött en oändlig ström av påståenden. Grunden för dessa är i allt väsentligt helt okänd och i vissa delar uppenbara fantasier. HenrikJ förefaller inte känna personen bakom nicket Daddy så det torde vara uppenbart att den över gränsen till vansinne hatiska tonen i HenrikJ:s inlägg har en idiosynkratisk grund. Jag undrar om HenrikJ under stundom hallucinerar eller drabbats av något obehag i stil med foglossning eller försöker sluta röka. Hur som helst är den empiriska grunden för HenrikJ:s påståenden rent fantasmatisk.
Några sidor tillbaka förde jag en kort diskussion om vad den empiriska evidensen säger oss idag och vilka legala slutsatser man kan dra av det. Resonemanget har två referenspunkter: de i tråden tillgängliga data samt lagstiftningen. Och så gjorde jag kanske någon hänvisning till psykologisk kunskap. Inget av det står att finna i HenrikJ:s resonerande.
Rapporten är alls inte rosaskimrande. Den är ganska neutral (du har läst väsentliga delar själv). Den är heller inte, föredömligt nog, författad på någon styltig kanslisvenska - ett faktum som fick några debattörer att med hänvisning till denna stilistik finna bevis för att alltihopa var båg.
Jag har personligen, bl a i denna tråd, fått på tafsen för att jag ibland, när jag skriver lite väl fort, hemfaller åt ett byråkratspråk, eller kanske ett oslipat akademikerspråk. Jag kan inte annat än beklaga att så är fallet (och jag tar det (som jag diskuterat med den gode tänkaren i vardande: Ståltomten) som ännu ett skäl att försöka skriva klarare och tydligare. Eller helt enkelt bättre.)

Vid någon punkt måste man bestämma sig: Den bitvis citerade rapporten underkänns pga bristen på styltig svenska, inlägg här på FB hånas eller ignoreras pga styltig svenska. Jag vet att det inte är du darkmore som ensam står för den logiska motsättning men tar man denna stilistiska invändning på allvar (vilket jag personligen inte gör) så får man vackert säga hur mn vill ha det.

Ler jag i mjugg?
Jag må erkänna att jag inte kan låta bli att finna en viss lättnad i att ha läst en rapport baserad på ett visst mått av seriöst utredande. Utfallet är en annan sak. Jag hade för egen del inte blivit över hövan förvånad om samma rapport istället hade sagt att den där Daddy har en del issues med verkligheten. Men nu säger den inte det. Jag har talat me tillräckligt många mördare, pedofiler, misshandlare och generella svin för att inte inbilla mig att de inte finns. Men rapporten säger alltså något annat.

De tidigare utsagorna från Soc. Kba har inte sitt ursprung i någon anständig undersökning. Det var det som Daddy ville påpeka och föra i bevis genom ett (ytterst självutlämnande) publicerande. Han ville också visa vilka helt orimliga konsekvenser detta fick för hans dotter, liksom för honom själv som råkade ta sitt föräldraskap med ett visst mått av allvar.
Att det är möjligt att låta fantasin skena frtt utifrån, som Ståltomten påpekar, sparsmakade data torde denna tråd bevisa. Jag skulle vilja påpeka att det är just det som Daddy menar att socialsekreterarna också hemfaller åt under de första åren av den rättsprocess han är indragen i. Får man tro flashbackdebattörerna själva så är de utredare och tänkare av gudomlig standard och då är det väl inte långt till att tro att en enkel socialtjänsthandläggare kan föra lika mänskliga resonemang?!

Varför inte luta sig tillbaka?
Jo, för att om daddys påståenden är korrekta så finns det minst ett fall där myndigheter, inkl rättsväsende, inte hantert ett vårdnadsärende på ett anständigt sätt. Sålunda skulle de tepretiskt kunna finnas fler. Och om jg förstått saker och ting rätt så finns det åtskilliga män (och för all del har jag mött några motsvarande kvinnor) som hävdar att de gjort samma erfarehet som Daddy.
Sen kan man diskutera om den är en i första hand könsfråga eller om det är en rättssäkerhetsfråga.
Och så skulle man kunna diskuter om dessa per blogg redogjorda erfarenheter skulle kunna generaliseras till att gälla fler fall i samhället idag. Och det var väl ändå en av anledningarna till denna tråds existens? Fallet daddy kan sluta hur det vill, personen bakom signaturen och bloggen Daddy kan vara vem han vill, han har ändock berört ett angelägen generell fråga.

Ett annat skäl är att jag vet på bokstavens nivå vad det står i den senaste utredningen. Och skulle rätten följa den så skulle den nuvarande patologiska situationen omedelbart upphöra.
Men jag är dessvärre inte alls säker på att rätten följer utrednignens rekommendationer. Det finns, för den ordförande som bestämt sig på förhand eller à priori, alla möjligheter att vidmakthålla den nuvarande och för Dottern menliga situationen. Helt enkelt genom att hänvisa till taffliga argument av olika slag (som kanske kan listas) och sen bestämma hur man själv gitter. För att upprepa vad jag påstått förr: rätten behöver inte alls argumenter väl i vårdnadsmål. Rätten brukar vara hyfsad på att finna tveksamheter i brottmål (inte passert 99%-gränsen; det är antingen eller). Men när det kommer till mer nyanserade eller kvalitativa bedömningar så lyser ledamöterns begränsade intellektuella skolning igenom. Rättens ledamöter är bara människor. Det är bra, men i vårdnadsmål, som bl a är emotionellt besvärliga och intellektuellt komplicerade tydligen, så får inte alltid förnuft styra; det är en rättighet rätten tar sig, en rätt som ibland passerar gränserna för Regeringsformens saklighetskrav. Det är ett skäl till att hålla denna tråd vid liv, och då helst genom att lämna den för nästan alla helt okända personen Daddy och istället nalkas de principiella frågorna.

Berengar har ju en viss skolning och kan vederbörande lämna sin snarstuckenhet därhän så borde det kunna ramla fram ett och annat argument av viss klass i ärendet.

Du menar kasta skit när argumenten tryter som i dessa fall :


,


,


och


SmileToYou : Det är nog så att man för enkelhetens skull lierar sig med personer av samma åsikter som en själv och därmed uppstår två sidor. På frågan om vilka som bestämmer vem som är en daddyist beror svaret på vem du frågar.

I detta fallet så lierar jag mig med den lilla flickan och hennes pappa men struntar i männiksorna bakom detta och koncentrerar mig på det märkliga systemet som låter detta hända.

Detta är ju en skam för Sverige att man behandlar barn och föräldrar på detta viset, fy skäms Sverige!