Daddys, Slutstriden har börjat....

Nej det är inte samma sak.
Förr försökte man faktiskt ofta lösa vissa delar av sådan här problematik utan att blanda in polisen i tron att det var för familjen och barnens bästa att inte stigmatisera varelse föräldrar eller barn. Numera finns en lagstiftning som innebär att socialtjänsten har anmälningsplikt vid misstanke om barnmisshandel eller sexuella övergrepp oavsett om man tror att det kommer leda till åtal eller inte, eller om man själv anser att handlingen är så allvarlig att den ska anmälas eller inte. Det är numera åklagaren som ska göra den bedömningen INTE socialtjänsten.

Det är mycket klart uttryckt att det är skilda roller där, polis och åklagare utreder brott och socialtjänsten utreder helt oberoende av om det föreligger brott eller inte, barnets situation. Inom socialtjänsten ska man alltså agera oavsett och inte invänta utredning eller utslag från polisen, fokus ska ligga helt på barnet och barnets situation.

Socialtjänsten får i och med det inte heller luta sej tillbaka med att en polisutredning är nedlagd, polisen har inte ansvar över barnen och socialtjänstens utredningsplikt och ansvar för barnen kvarstår även om polisen avslutar sin utredning.

Hur vet du att det inte har inträffat? Vad stödjer du dej på?

Barnet har visst uppgett snopplekar...varför påstår du att det är en tolkning, det är ju ett bandat förhör?
Det är barnet själv som berättar, bla:

Märk väl att förhörsledaren inte pratar om någon lek, det är barnet. Hur kan det bli en tolkning?

Sen undviker du ständigt att besvara frågan du vill blunda för, nämligen om det är ok att låta barnet undersöka förälderns könsorgan, har man fog att agera när det uppdagas?
Anser du det vara en brottslig handling om man tillåter det?

Men nu har Ni börjat spåra ur igen. Prata om samma sak igen och älta detlajer.

Hur fan kan Ni tro att en pappa som haft minimalt med umgänge och som har gått ut öppet med sin tvist och menar att man skall göra utredningar skyndsamt och öppet överhuvudtaget skulle våga ha sådana mörka hemligheter.

Dessutom sitta här och dömma honom fast utredningar är nerlaggda.

Nej läg nerr resonemmangen och låt barnet samt pappan få en chans.

Leroy

Frågan jag ställde Leroy handlade om huruvida man alltid ska tro på den "starkare parten" då ord står mot ord? Om det finns någon särskild anledning till det?

Mycket bra frågor, jag ställer mig samma frågor efter att ha läst de senaste sidorna nu med HSV's inlägg.

Leroy
En chans till fortsatt umgänge och relation, där är vi nog överens.
Sen hur det umgänget och den relationen ska se ut det ska väl tingsrätten besluta om. Det viktiga är ju att man när man fattar beslutet gör ett beslut som sätter barnet väl och ve i fokus, och om det innebär att umgänget ska vara bevakat då är det så.

Allt ska med barnets bästa för ögonen, inte Daddys, det är barnets rätt som räknas en förälder har ingen rätt till umgänge det är barnet som har den rätten.

Under alla omständigheter så hoppas jag faktiskt att man kan ordna umgänge under bättre former än vad som sker idag. För även om man umgänge med kontaktperson så ska det inte behöva ske under dom mest fantasilösa formerna som möjligt vilket tyvärr ofta blir fallet.

Sev.

Vad menar du med starkare part, ord mot ord, vems ord, vems rätt?

Mamma.
Pappa.
Barn.
Myndighet.
Rätt.

Det beror väl på var sanningen går att finna.

Utveckla resonemanget så återkopplar jag senare, skall iväg och handla.

Leroy

Och hur vet man var sanningen går att finna? Var får du dina sanningar ifrån?

Frågan jag ursprungligen ställde till husvagnssvensson handlade om barnets berättelse. Min fråga är alltså - ska man någonsin tro på vad ett barn säger, eller ska man strunta i det om en vuxen säger emot?

Tyvärr blir det nog inte mer umgänge på ett tag. Flickan klamrade sig fast på sin mamma och blev hysterisk när det blev frågan om att hon skulle vara med sin pappa.
Sist gick umgänget jättebra när mamman gick därifrån, flickan var glad och umgänget var positivt.
Han lämnade en glad dotter som ville träffa sin pappa igen.
Nu har det hänt något med flickan sedan det förra umgänget.
Vad är det som har hänt frågar jag mig?
Pappa klarar inte längre av att se sin dotter fara så illa och självklart är han skakad och undrar vad det är som har hänt med flickan under de dagar som gått sedan de sågs sist.
Just nu känner han att det är bra nu, han älskar flickan för mycket för att se henne lida.
Jag misstänker att det jublas hos några här i tråden, själv känner jag en stor sorg och en oro som är mycket stor för vad det är som händer med flickan. Något som är utanför pappans kontroll.

Jag vill förtydliga att detta inte är pappan som bett mig skriva utan det är mitt eget beslut, då jag vet att man inte får vara budbärare åt någon som är bannad.

Var kommer dessa uppgifter från?

Just precis, så skilda roller borde det vara och socialtjänsten skall inte påstå att det föreligger brottsliga handlingar när dessa har avvisats av domstolen. Det innebär en dubbel prövning av skuld över samma frågor, där socialen saknar kompetens och inte tar hänsyn till några rättssäkerhetsaspekter, vare sig för barnet eller pappan. De bara tycker.

Förhoppningsvis har de kompetens att utreda barns välbefinnade, men bedriva egna brottsdomstolar, där de avgör svårtolkade vittnesmål om påstådd incest baserat på vad de känner är sant och falskt skall de inte göra. De är ju dessutom redan partiska, eftersom de redan tidigare har ansett pappans agerande som incest han borde fällts för i domstol. Inte kan man förvänta sig att de skall göra en ny oberoende utredning. De har bestämts sig från början.