Daddys, Slutstriden har börjat....

Om det skulle förhålla sej så som du påstår så skulle barn vara totalt utelämnade åt sina föräldrar och samhället skulle aldrig kunna ingripa, inte ens om barnen kom in blå slagna och söndertrasade, för hur ska man kunna bevisa att det är just föräldern så länge ingen stått bredvid och sett på.
Vi lyssnar på barn, och omhändertar barn varje vecka enbart med ledning av barns berättelser och ibland enbart med ledning av sannolikheter. Barn uppvisar tecken och eftersom vi ser tecknen så har föräldrarna brustit och barnet placeras i en lämpligare miljö, oaktat om man kan bevisa att just föräldern är förövare eller inte.

Men det är inte dessa beteenden du talar om här. Du talar om ett sexuellt övergrepp på dottern som du anser är brottsligt och Daddy borde fällas för. Detta övergrepp har aldrig ägt rum, till skillnad från en konstaterad missbruksproblematik, som utan att vara brottslig kan användas som underlag för bedömning. Övergreppet har aldrig ägt rum, socialen kan inte visa detta och dotters berättelse behöver inte tolkas så. Ett övergrepp som inte ägt rum kan inte tas som intäkt för ett indraget umgänge, därför att socialen önskar att det gick att bevisa.

Om det finns något som ytterliggare skulle stärka de avvisade misstankarna, så har socialen haft ett år på sig att ta fram dem. De enda misstankar socialen har ansett som fog för indraget umgänge är tydligen snoppleken. Och den har aldrig ägt rum. Det enda bevis som finns på att den har ägt rum är känslan hos en social assistent att den nog ägt rum.

Daddy förklaring är inte felaktig eller oförenlig med barnets berättelse, därför att hans förklaring är att det inte förekommit någon snopplek, vilket det heller inte har, förutom i känslan hos en socialassistent. Berättelsen om händelsen i duschen är inte ett försvar mot misstankar om snopplekar.

Har flickan berättat om händelsen i duschen eller finns det bara Joakims utsago på denna händelse?

Snoppleken har ägt rum i sovrummet och tydligen en undersökning av snoppen i duschen, samt någon händelse i soffan.
På vilken grund hävdar du att det inte har ägt rum?
Åklagaren har definitivt inte gett intäkt för att hävda det du nu hävdar. Det åklagaren har sagt är att denne inte väcker åtal i frågan. Inte att händelsen i sej inte har ägt rum.


Återigen, såvitt vi vet så finns det inga belägg för att säga att den inte har ägt rum, så lägg ner det påståendet. Socialtjänsten behöver inte stärka ytterligare misstankar, eller stärka misstankar, det räcker om dom tar ställning till det dom redan vet och arbetar med att se hur det utvecklar sej.
Det kan till exempel handla om att få Daddy att få en förändrad syn på hur man uppträder tillsammans med barnet, att det inte är okej att barnet undersöker könet osv.

Barnets berättelse i förhör får du gärna strunta i och inte låtsas om. Socialtjänsten har inte den förmånen, socialtjänsten ska tillse att barnets bästa tas tillvara och värna barnets möjlighet till god utveckling. Det innebär att även om du vill tro på Daddy och även om socialtjänsten skulle vilja tro på Daddy så finns förhören och barnet uppger snopplek vid flera tillfällen i sovrummet och inte duschen och barnets berättelse bedöms av utredare som trovärdig.

Såvitt jag vet bara Daddys.

Det har jag aldrig påstått. Det är en halmgubbe. Om barnen är vanvårdade, misshandlade eller har utsatts för sexuella övergrepp finns det självklart skäl för myndigheten att ingripa. Men då skall det framkomma i rätten och bedömas. Det här gäller misstankar som är grundlösa och då kan inte enskilda utredare inom socialtjänsten påstå att de är välgrundade därför att det är deras känsla och deras oro. Det är ju förfärligt.

Dottern visar inga tecken på att att föräldrarna brustit här. Vad som händer är att myndigheten tolkar dotterns berättelse som att något förekommit som om det förekommit skulle vara ett brottsligt beteende. Problemet är att det aldrig hänt. Inget barn har kommit in blåslaget. Det finns inga sådana bevis på något som kan jämföras med den misshandeln som då måste ägt rum.

Till vilken rätt menar du då?

Nej återigen brottslig handling har ingenting med saken att göra. Socialtjänsten bedömer om det är skadligt för barnet inte om det är brottsligt, det är inte samma sak.

Hur vet du att det aldrig har hänt frågade jag dej.

Det är ingen som har tolkat vad barnet säger. Hon var fyra år gammal och verbal, hon kunde prata hade god omvärldsförståelse och kunde formulera det hon ville ha sagt. Hon förstod vad hon berättade om. Det handlade inte om planlöst gurgel.
Hon har berättat och hon är bedömd som trovärdig, så på vilken grund dömer du ut det hon berättat i förhör. Hur kan du avgöra att det hon berättar om aldrig har hänt?

Nej, barnet har inte uppgett några snopplekar. Det är din och socialtjänstens tolkningar och gissningar. Skall ni anklaga en man för allvarliga sexuella övergrepp mot sin dotter får ni bevisa detta på något sätt. Socialtjänsten har försökt bevisa det, men misslyckats. Då påstår de att de i alla fall har ägt rum, för det är deras gissning. Daddy har inte begått något fel alls och han har inte lekt några snopplekar. Om din ordning får råda, så skall alla misstankar betraktas som fakta, om man bara känner för det. Så kan vi inte ha det.

Men ditt synsätt förklarar bra mycket om hur socialen tänker. De struntar i detaljer som bevis och går på vad de tror.

Nej barnet har inte uppgett ordet snopplek barnet har beskrivit och berättat om hur det när pappa ligger i sängen leker med snoppen, och att hon tycker om den leken bland annat. Just ordet snopplek kom inte från barnet det är den vuxnes sammanfattning av det barnet beskriver. Vad är skillnaden. Blir det bättre om man skriver ut hela barnets beskrivning varje gång? Förändrar det faktum om vad barnet beskriver?
Det barnet beskriver är ingen tolkning det är precis vad barnet beskriver.

Fakta är att vuxna ska inte låta barn greja med deras kön, och det är det som har inträffat i det här fallet. Det är socialtjänsten skyldiga att lyssna till och ta ställning till utifrån barnets bästa.

Det är precis samma sak. Vad du hävdar är att Daddy har begått en brottslig handling och att han därför skall betraktas som skyldig till motsatsen bevisats. Det är samma handling och den bedömdes som brottslig av socialtjänsten, därför ville de låta saken gå till domstol, men de kan inte bevisa det. Då har den inte ägt rum. Att den skulle vara skadlig för barnet utan attt vara brottslig är bara en rökridå. Med det menas att man tar sig rätten att använda allvarliga och totalt vanhedrande anklagelser med enormt vittgående betydelse för den misstänkte mot honom, men utan att kunna visa att händelsen ens ägt rum och efter att anklagelserna avvisats som obevisade av domstolen.

Skall socialtjänsten anklaga medborgare för incest får de har mer på fötterna än så här eller sluta behandla oskyldiga som skyldiga efter eget godtycke.

Nej, det har inte inträffat. Det är bara din egen gissning och tolkning som du gjort av förhöret. Men det är helt och totalt obestyrkt.

Menar du alltså HvS att man helt kan bortse från barnets berättelse? Om ord står mot ord så är det alltid den vuxne man ska lyssna på?