Daddys, Slutstriden har börjat....

Ja huruvida flickans mamma försörjer sig vet jag inte, men Daddy som är 43 var då frisk för att studera i höstas och slutade för att han inte skulle få sjukpenning enligt egen uppgift.

Nu är det inte säkert om han ska söka jobb om ett par dagar, han är ju traumatiserad, avmagrad, har sömnsvårigheter och brister i gråt hela tiden så han kanske söker vård för det i stället.

Han problem är ju då om han är så sjuk att han inte kan söka något som helst jobb är lämplig att flytta boendet till för en femåring. En traumatiserad person kan ju aldrig vara nyttigt för ett barn att bo hos. Och det är ju inte frågan om att flytta flickan från någon traumatiserad utan till en och det har jag svårt att tro att man gör.

Nja, jag tvivlar ju starkt på att de skulle ta ett så vansinnigt beslut som att rycka upp barnet från en trygg hemmiljö och placera barnet hos en psykiskt sjuk förärlder. Det är inte att agera för barnets bästa.
Här kan ni läsa ur barnets perspektiv hur det är att leva med en psykiskt sjuk förälder:
http://www.kuling.nu/Att-leva-med-en-psykiskt-sjuk-foralder/Berattelser/

Precis som KiaW säger så har det traditionellt varit mamman som tagit hand om barn och hushåll. Denna uppgift har setts som självklar i de flesta familjer.

Ser man till detta speciella fall i nutid så verkar det som om mamman på något sätt får det till att fungera. Pappan uttrycker offentligt bekymmer för hälsa,ekonomi och boende. Med de problemmen kan det bli kärvt att reda upp situationen på ett sätt så det täcker ett barns grundläggande behov.

Ja är det som han säger att han mår så dåligt så är det ingen bra idé. Och det är väl det vi har kommit fram till tidigare, han måste hjälpa sig själv. De som tror att han skulle må bättre om han fick boendet om flickan vet jag inte hur de resonerar. Skulle barnet användas som nån slags medicin till en psyksjuk förälder?


Men är det inte så att mamman utreds nu för att se hur hennes föräldraroll fungerar, då blir det ju klarhet i det. Det att Daddy uttrycker oro för hälsa, ekonomi och hur han bor är ju inget problem i sig, det är hur han uttrycker sig, i synnerhet om hälsan.

Är han traumatiserad, har problem att äta, sömnsvårgiheter och brister i gråt ofta så måste ju han få hjälp. Det låter som om övervakat umgängen kanske inte ens är att rekommendera om det är så illa.

Vilket man ju inte vet om det är, det kanske bara var ett uttryck för hur jobbigt det känns att börja söka jobb.

Det kan ju vara sant. Jag resonera utifrån Leroys stabila sociala bas och det kan ju tyckas tveksamt att den skulle finnas med de problem som JR ger uttryck för.

Mycket intressant att du tar upp det, det är nämligen exakt så socialen tänker när det gäller mammor som mår dåligt. "Tar vi barnen ifrån henne så blir hon ännu sämre". "Tar vi barnen ifrån henne så blir det ännu mer missbruk".
En pappa däremot blir fråntagen vårdnaden på en pissekvart om han missbrukar eller har andra bekymmer.

Jag måste fråga dig, du har verkligen ingen som helst egen erfarenhet i detta ämnet va?

Nja, det kan jag inte hålla med om, jag känner till flera fall där barnet tagits om hand för att mamman mår dåligt. Barnens bästa är inte att vara "medicin" för sjuka föräldrar.
Du ser ju bland annat fallet med Dennis som blev LVU:ad

Ja, det är ännu en aspekt där socialen ser väldigt olika på män och kvinnor. För något halvår sedan läste jag i tidningen att man nu planerar för att mammor som begått brott och sitter fängslade ska få ha sina barn hos sig i fängelset! Att man skulle göra något liknande för pappor som begått brott och sitter fängslade har jag svårt att tro...

Att det ibland tänks fel och större hänsyn läggs på förälderns mående än barnets är alltid fel.

Om du tänker efter lite så är det, i synnerhet i familjer med små barn, ett mer nära förhållande mellan mor och barn och därför krävs det mer för att bryta det. Observera att det inte ligger någon värdering i det och det är inte från min sida ett uttryck för att barn skulle tycka mindre bra om sina pappor. Det är bara den objektiva bedömningen att kvinnan oftare finns i barnets fysiska närhet vad gäller mat, blöjbyte, tröst, nattning osv.

Man kan diskutera om det är rätt eller fel att se det så, men det är det som man ofta går på. Därför är det lättare att plocka bort den förälder som inte finns i barnets fysiska dagliga liv jämfört med den som gör det.

Så det handlar inte så renodlat om diskriminering utan om hur rollerna värderas. Rollerna väljer man ju själv, det är inte ett tvång som pappa att låta bli att finnas dagligen till hands med mat, tröst, nattning osv.

Dock kan jag tänka mig att det finns män som i en given situation har svårt att bevisa att han gjort det, men det rör sig inte om ett enormt samhällsproblem även om det ju inte ska förekomma.

Vad gäller denna situationen så är det en pappa som säger sig vara traumatiserad osv. som vill vara boendeförälder och det handlar alltså inte om att flytta ett barn ifrån honom utan om det är lämpligt att flytta ett barn till honom. Och här måste pappan och mamman bedömas för sig, man kan inte flytta ett barn till en traumatiserad förälder om mamman brister, då måste hon få en ny familj.



Nej jag har aldrig varit traumatiserad.

Finns säkert pappor som är jätteintresserade av sina barn när de sitter på anstalt men orsaken till att detta inte görs är kanske att det finns betydligt fler intresserade mammor än pappor.

Det är jättetragiskt för de pappor som drabbas och inte får möjligheter men det är ju en fråga om resurser. Du har inte en länk till det här? Sen kanske de kvinnliga internerna har jobbat för det här aktivt medan männen inte har?

Beheaded du gör jämlikheten en otjänst genom att ropa på vargen så fort du ser nåt. Man tar inte mäns situation på allvar när såna som du skriker som grisar så fort nån ser nåt. Vill du visa på att det absolut är könsdiskriminering att en sån här sak kan hände på en anstalt för kvinnliga interner och att samma sak motarbetas på en anstalt för manliga så får du visa på det, men att bara slänga ur sig det blir fånigt. Du tappar tyngd i argumenten, men å andra sidan kanske det aldrig bekymrar dig.

Edit: Relevansen till daddy och hans ev. traumatisering är lite svår att finna. Det man kan säga är väl att beheaded ser mansdiskriminering lite här och var fast det kanske finns andra naturliga förklaringar.

Det hör ihop med machismolängtan från unga män tror jag att se mansdiskriminering. Ofta är det egoistiska man som vill kämpa och inte ser att det finns andra saker att kämpa för som inte är hjärnspöken.

Daddy borde fångas upp någonstans, vet ju inte om det har försökts men hans mående om han mår som han säger borde han få hjälp med. Han borde få hjälp med att betee sig, att springa omkring och försöka hämta barn på dagis när umgänget är inställt är helt fel sätt att få ordning på det. Och jag säger inte att inte mamman behöver hjälp, hon kanske också behöver hjälp att betee sig. Men nånstans ligger ju grundproblemet i att det är Daddy som skräms och beteer sig och verkar inte förstå hur det ser ut, han lägger glatt ut hur dum han är på internet och visar att han är idiot men att han inte förstår det. När han har samlat sig och han förstår så måste man börja jobba på att mamman kan ta det till sig, men först Daddys beteende.

Det där ter sig för mig som ett av många rykten som sprids för att överdriva extremfeminismens makt att påverka barnperspektivet. Och jag undrar vad detta har med Daddys vårdnadstvist att göra. Hittade lite allmän information om hur det fungerar för fängslade föräldrar och deras barn idag men att mammor skulle få leva och bo med barn i fängelse bara för att dom är mammor är ju befängt!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barn-till-fangslade-i-klam_371492.svd

http://www.riksbryggan.se/Download/Rapport20-sidig_Final.pdf

Den här tråden handlar allt mindre om Daddys vårdnadstvist och om hur han genom att kränka andras integritet försökt bevisa att samhället diskriminerat honom för att han är far och inte mor. Är det inte dags att stänga igen snart?

Jag kan inte se att detta enbart är riktat mot kvinnliga interner.

Det som det har att göra med är ju lite grann att de som tycker att Daddy gör rätt till största delen och som inte ser att han kanske inte är en lämplig boendeförälder ser diskriminering i en sån här sak och slänger in det i tråden i hopp om att det ska visa att män är diskriminerade. Det är som de försöker hitta sin identitet i att vara offer för feminazismen.

Daddy har blivit en frontfigur, en uppsamlingsplats för män som vill vara offer. Och Daddy har gått igång på det och får sina kickar av skriva en massa saker som dessa personer gillar.

Daddy har låtit detta ta ork och energi ifrån honom där han skulle ha satsat på sig själv för att kunna vara en trygg social bas för sin dotter. Hur TR gör en bedömning är en sak, men det som han visar upp på internet talar sitt språk och mammans inställning till Daddy beror ju på vilken sida Daddy visar upp. Och visar han sig knasig minst sagt på internet så får han ju ta att mamman inte tycker att dottern är säker hos honom. Han har ju kunnat välja väg där och nu har han lugnat ner sig, hoppas att han verkligen saktar ner farten och försöker betee sig så att mamman kan lugna sig också. Det skulle ju säkerligen underlätta för honom själv.