Daddys, Slutstriden har börjat....

"good enough parent" är ett ganska väl utforskat begrepp och har fått åtskilliga utlöpare i litteraturen.
Gränsen för vad som är good enough är lite kort sagt ganska låg. Det är vetenskap. Men begreppet behandlar upprättandet av grundläggande psykologiska funktioner hos barnet (genom interaktion med föräldrar). Allt därutöver fångas inte i begreppet, det är relevant främst under barnets första tid. Därefter blir situationen betydligt mer komplex.

I så fall måste ju mamman tillkallat polis, vilket betyder att även pappan har det möjligheten om det vore omvänt?

Min ståndpunkt är att gemensam vårdnad och lika rätt till umgänge skall råda.
Idag förhindras detta ofta genom regeln om att ett barn bara kan gå på ett dagis. Den regeln har jag aldrig förstått. Det verkar som om myndigheten anser det värre för barnet att separeras från dagisfröken än från sin ena förälder.

Massimo71 kände ju till just ett sådant fall där pappan fick vårdnaden, så svaret är nej det blev ingen skillnad. Jag är förresten inte ens säker på att mamman fick träffa barnet i det fallet, vårdnaden fick pappan i alla fall.

Och där har vi det stora problemet då det inte går att forska i hur det blir för barnen.
Jag pratade med en advokat som har fått stämpel på sig att vara en pappaadvokat, vi var rörande överens om att det måste börja flyttas på barn.
Jag har inga siffror, men som jag förstår det sitter det många i fängelse som har växt upp utan sin pappa.
Där jag bor är det största antalet ungdomar som "hittar på bus" barn till ensamstående mammor.
När jag pratar med poliser och frågar vad som är den gemensamma nämnaren på ungdomarna de har mycket med att göra just att pappan inte finns i bilden.
Nu betyder det inte per automatik att det handlar om en mamma som nekar barnet sin pappa, det kan ju vara andra orsaker också.
Men det talar sitt tydliga språk.

Cruxet är att om du som pappa gör så får du på sin höjd en vänlig klapp på axeln.
Däremot om du som mamma gör så blir det blåljus och full påställ.
Det finns ingen polischef som riskerar sin karriär genom att obstruera mot
en mamma oftast uppbackad av en kvinnojour.



//Reimer

Nej det handlar inte om dagisfröken, det handlar om att behöva byta hela sin tillvaro med jämna mellanrum. Att inte ha någon fast punkt alls.
Det som händer med barn som ska flytta fram och tillbaka är att det blir inte familjerna och hemmet som är deras fasta punkt, det är samhällets institutioner som blir deras fasta punkt i tillvaron.
Det är det sorgliga med en sådan ordning.

Du kanske själv kan tänka dig att flytta en gång i veckan och byta tillvaro, jobb, vänner, familj osv. Rätt vad det är kanske det dyker upp en ny familjemedlem, en vuxen, ett syskon som kommer bli mer hemma än du i huset för du bara halv bor där och halv bor i den andra familjen.

Sen när dom kommer i skolåldern så finns det ju praktiska skäl till att dom inte ska kastas mellan olika klasser också.

Men är man envis så kan man ordna så att det går att slänga runt dom ändå, det är bara att ordna privata dagmammor, så har dom fyra enheter att hystas runt mellan. Tryggt och bra.

Ja, de kanske är få men jag funderade över om massimo har en poäng trots allt, att det är den som tar barnet först och undanhåller det så länge som möjligt från den andre föräldern som får vårdnaden som ett resultat av att barnet är rotat hos den föräldern när beslut ska tas.
Nästa tanke blir nämligen att om det är så kan ju siffrorna vara missvisande angående att mammorna får oftare vårdnaden än papporna då jag har den bestämda uppfattningen att vårt samhälle i allmänhet ser ut så att man lägger största ansvaret på mamman under den forsta tiden...att det faller sig naturligt att barnet följer mamman - och då menar jag onte att mamman är den bättre vårdnadshavaren och inte heller att myndigheter anser det, utan ute i stugorna i vardagen...

Är det så, eller är det din uppfattning att det är så?

Tyvärr är det så, en pappa som begär assistans i ett sånt ärende har inte
mycket att hämta.


//Reimer

Jepp. Modern får då i regel hjälp med detta av socialtjänsten. Helt i enlighet med socialtjänstens instruktion att stödja kvinnor och hjälpa dem att polisanmäla sina makar om handläggaren tror att brott är begånget mot kvinn eller barn.

Regeln är en sak. Tillämpningarna en annan.

En mans polisanmälan avskrivs i regel fortare än han hinner resa sig ur stolen.

Jag råkar känna till två undantag.
En man gömde sig med sitt barn hos en avlägset bekant under 5 månader. De första tre månaderna var han efterlyst för kvinnofridsbrott och egenmäktighet med barn. Därefter var kontaktades interpol då man man misstänkte grov egenmäktighet. Sen, efter drygt fyra månader, hade kvarnarna malt klart och kvinnan anhölls, häktades och fälldes för en rad brott. Dock ej för falsk tillvitelse. Mannen friades från alla anklagelser - men bytte kommun eftersom socialtjänsten fortfarnde var av åsikten att han nog var den egentliga busen. (Detta är ett mycket ovanligt exempel).
A propos en tidigare diskussion så hade han stöd i nödvärnsregeln i BrB 7:4.

Det andra fallet var en man som sökte socialtjänstens skydd, blodigt slagen. Nekades av den enkla anledningen att det inte finns jourboenden för slagna män. Tog in på hotell, med ungarna. Sökte hjälp med ny bostad.
Socialtjänsten drog igång tidernas rabalder med syftet att stödja modern. De argumenterade senare mot fadern som vårdnadshavare med motiveringen att det måste anses synnerligen olämpligt att parkera ungarna på hotell, att det är en konstig och sålunda för barnen skadlig miljö.
När vårdnadsfrågan drogs i TR så yrkade moderns advokat naturligtvis på ensam vårdnad och socialtanterna vittnade så svetten lackade. Jag vet inte om rätten tog intryck av det men domen blev ändå att mannen ensam skulle ha vårdnaden om parets gemensamma barn. Rätten konstaterade torrt att kvinnan inte skulle kunna fullgöra sina åligganden som vårdnadshavare eftersom hon vid tidpunkten satt i fängelse, dömd för bl a misshandel.

Måste bara rätta dig på den punkten. gemensam vårdnad innebär inte att barnen behöver flyttas runt om föräldrarna ser att det är bättre att den bor hos den ene/ena. Gemensam vårdnad innebär bara att man gemensamt fattar alla viktiga beslut då det gäller barnen - t.ex. var de ska bo, var de ska gå i skolan etc (Inga barn är inskrivna vid två olika skolor som jag känner till i alla fall - tror inte det är möjligt)