Daddys, Slutstriden har börjat....

Jag är realist!

Jag har ett par kilo ungar i bagaget. Är man 6år så undrar man inte så mycket i vardagen annat än vem man ska leka med om en timme, typ.

Det finns Inge gränslös kärlek för en frånvarande far. Inse fakta, gener är ingenting i sammanhanget.
Du tar patent på barnets känslor. Du talar om hur barnet känner för sin far. Du talar om för henne vilken vardag hon har. Dessutom lägger du ut d på nätet, som om vore det någon sanning.

Jag kan inte låta bli att undra vad ponken tycker om att du våldför dig på barnets känslor? Tycker han verkligen att det är b

jag föreslår att du skaffar tolk eller liknande. Det finns ingen som försvarar mammans agerande.

ska vi prata psykisk misshandel så kan vi väl prata om det som vi vet något om..

Nu är du ute i det blå och snurrar igen.
Det som händer är att barnet HINDRAS att känna den gränslösa kärlek som barnet har gentemot sin far.
Och jo, jag vet mycket väl vad jag talar om.. så du kanske skall ta reda på fakta innan du öppnar munnen och slänger ur dig en massa grodor.

Jag projicerar ingenting, det har du inget belägg för. Du funderar över hur du som mamma skulle hantera det du anser är en kidnappning. Jag har däremot funderat över hur jag skulle hantera om någon av mina barn skulle bli kidnappad, bortförd, som pappans barn är av deras andra förälder. Jag hade inte på något sätt accepterat det, jag hade vänt upp på himmel och jord. Hade socialtjänsten varit lama eller inte följt lagen som den är skriven hade jag suttit på deras kontor tills den följdes. Jag hade polisanmält, jag hade anlitat detektiver. Jag hade gjort vad som helst, MEN jag hade inte utsatt barnen för fara. Hade jag varit orolig för den andra förälderns mentala status, kanske till och med oroat mig för barnens liv om deras andra förälder hade blivit psykiskt trängd, hade det varit än mer viktigt att få fram barnen. Jag hade inte på något vis accepterat att tiden får gå och kontinuitetsprincipen hade trätt i kraft, inte en chans. Men det är jag det. Skulle det däremot slå slint och jag gjorde något som kunde skada barnen, då hoppas jag att det finns någon i min närhet som fäller mig omedelbums.

Vad spelar det för roll vad de är duktiga på om det som citeras av Aposteriori är riktigt?

"ponken har stalkat mamman i många år" Ja vad tror du? Mamman försvann med barnet, mamman hindra umgänge, mamman anklagar honom för sexbrott mot barnet! Mamman gör detta med hjälp av mormodern och socialtjänsten!

I stora drag kan jag inte annat än att hålla mer er båda två. Det finns ingen större fara för ett barn att växa upp/uppfostras i en antroposofisk miljö än vad det finns i en kristen/frikyrklig dito eller en helt vanlig svensson/vvv-miljö. Precis som i de engelska fallen med barn i familjer där föräldrarna är uttalade rasister som lär sina barn att heila måste man vara försiktig och se till helheten. Man kan inte omhänderta barn/besluta om vårdnad/umgänge/boende bara för att en eller båda föräldrarna har en religiös eller politisk åskådning som inte direkt sammanfaller med samhällets.

Detta måste dock gå åt båda hållen--lika lite som man kan kritisera C enbart pga hennes mors sammankopplingar med antroposofin kan man kritisera J för att han öppet ställer sig kritisk till socialfeminismen och dess (misstänkta) utövare i landets kommuner.

Inget annat än förälderns förmåga att tillgodose barnens behov när det kommer till det grundläggande såsom tak över huvudet; mat på bordet; hygien och rena kläder; rutiner i vardagen samt--märk här: samt--barnens behov av (och rätt till) socialt umgänge med både jämnåriga och släkt; barnens rätt till integritet, dvs privatliv och åsikter likväl som känslor, ska tas i beaktande när ett beslut tas om vårdnad/umgänge/boende.

Iaf inte om man har barnens bästa för ögonen och försöker att följa FNs barnkonvention, som Sverige faktiskt ratificerade för snart 20 år sedan, och då specifikt de fyra huvudprinciperna.

Hm. Jag tror att du har missat att J sedan i januari faktiskt har vårdnaden om sin dotter. Må så vara interimistiskt och att ingen praktiskt omvårdnad medelst umgänge skett sedan dess, men iaf--rent juridiskt så har han vårdnaden om sin dotter. Han är en papperspappa numer alltså mot tidigare en McDonaldspappa. En papperstiger är jag iaf rätt så övertygad om att han inte är.
Bjästa, och de åsikter som J har om detta fall, är fortfarande förbannat OT i denna tråd.

Förresten--apropå ditt snack om att J uppfattas som en "rättshaverist"--du är medveten om att suffixet -haverist i den sammansättningen inte har det minsta med skeppsbrott/klippkrasch att göra va? Det handlar om att ha(va), dsv om att anse sig ha rätt. Och inte har det specifikt med rättsväsendet att göra heller.

Det handlar alltså inte alls om att någon "kraschar/förstör/går på grund" när det handlar om rättsväsenderelatera frågor, utan helt enkelt om nån som anser sig ha rätt i sak och av princip inte viker sig för något. Det är en "rättshaverist", inget annat.

Barnet har ingen gränslös kärlek till sin far. Är du dum i huvvet på riktigt?

Och vad fan är gränslös kärlek?

Jag har nog fakta så det räcker. Men vad hjälper det när man har med dårar som dig att göra?

Barnet har, i nuläget inte en chans att få lära känna sin far. Det är riktigt värdelöst. Dock finns det ingen anledning alls att hitta på massa skit som inte stämmer.

Han har inte blivit fråntagen möjligeheten att få vårdnaden om sin dotter och dottern HAR redan umgängesrätt med honom. Han är ju polisanmäld tjogtals gånger av modern, det kommer bli tjogtals till.

A. Den dömde är oskyldig. Tjej två verkar inte uppfatta det som att hon är offer för honom utan att hon är offer för åklagarens och Era övergrepp. Första tjejen verkar ta det med en klackspark precis som med de andra hon anmält.
B. Du behöver inte säga det. Bara feminister driver sådana frågor bara för att sätta ditt män och pojkar för att de är män och pojkar samt struntar i vilka som offras eller körs över på vägen.

Jag pratar om en kidnappning som pappisen i detta fall utsätter barnet för. Han har bestämt att barnet känner, tycker och tänker så här. Därför fläker han ut barnet på nätet. Ponken sprider sina lögner bland sin kompisar som alla vet att barnet är så gott som dödsdömd. Polarna och ponken vet och kan allt om det lilla barnet.

Eftersom jag har en viss erfarenhet av kidnappade barn så kan jag väl säga att jag aldrig sett någon förälder ge upp hoppet om att få sitt barn tillbaka. Däremot så har jag sett de som påstår att de skulle "slå på stora trumman" om barnet försvann som har taggat ner betydligt när det gäller sitt egna barn.

Har du minsta lilla kärlek till ditt barn så tillåter man inga polishämtningar. Man tillåter inga flyttar enligt LVU:anden, man hämtar inte bara barnet. Man vet att om den andra föräldern är en dåre så måste du vara dubbelt så bra och orka skydda ditt barn på ett sätt som inte syns. Tro vad du vill, men så är det.

Jag skulle också vara jävligt orolig för ponkens mentala status som ljuger och skickar lakejer som du att gå hans ärenden. Som skyller precis ALLT på andra människor. Och lyssnar på barnlösa bittra fyllekajor, om ett scenario som inte finns. Vad är målet med alla lögner?

Barnet är inte alls i någon fara i vardagslivet. Det är lögn och förbannad dikt. Eller hur det nu var?

Mamman är den enda av de båda föräldrarna som bevisat att hon kan ta hand om sitt barn. Så sluta gör om verkligheten till att passa ponkes syften.

Det du menar då är att det spelar ingen roll om de var duktiga på något i boothcamp knarknästet heller. Det var bara skit.

Det var bra att vi fick det klarlagt.

Ponken 35 år släpar en trasig 18-åring dit för permanent boende, samt ta dit sin son varannan helg.

Det är anmärkningsvärt att någon som påstår sig se till barnets bästa släpar in 2 ungar i den skiten. Mycket anmärkningsvärt!

Så Daddy har tilldelats vårdnaden av sin dotter och är nu legal vårdnadshavare?
Då förstår jag vad du menar att "vinden har vänt".

Jag fick intrycket från hans blogg att han inte träffat sin dotter på mycket länge och att rättsväsendet fortsatte sätta käppar i hjulet för deras umgänge. Men jag är inte lika uppslukad av fallet som vissa av er andra, så jag är naturligtvis öppen för att jag missförstått.

Nej, det är han ju uppenbarligen inte med tanke på att han är dömd två gånger för våldtäkt och dessutom erkänt våldtäkten.


Jag varken kallar mig "feminist" eller är "feminist", så där har du fel. Ej heller sysslar jag med att "driva sådana frågor". Att kasta grundlösa påståenden omkring dig vinner du inget på.