Hat mot Håkan Hellström

En såkallad generationskrock !

Vissa människor kunde inte bara förstå hur man kunde lyssna på skrikande el gitarrer som lät så fruktansvärt, idag kallar vi detta Rock och är uppskattat av många.

Nu är Håkan jävligt skön som person, det hjälper ju såklart att brygga diverse fallhåll på den musikaliska sidan. Sen är texten ofta riktigt bra och musiken (så långt det inte är stulet) helt ok. I slutändan handlar dock alla diskussioner om rösten.

Hans försvarare hamnar lätt på spåret att "han sjunger med känsla" och därmed kan förlåtas hur riktigt illa det låter från tid till tid. Det viktiga är att han inte bryr sig och kör på ändå, något som är jävligt poppis bland dessa nyromantiker och det passar ju onekligen bra med denna inställning med tanke på den "eviga idealistiska tonåringen" som hans texter signalerar trots att karln är 35.

Bull und scheisse. Du får det att låta som han är någon sorts messias när ett genomgående drag i hans musik är att han lånar friskt från äldre band och kanalyserar det till sin egna musik. Att vara dissonant sångare är ju lika gammalt fenomen som skäning gitarrer och det har gjorts av tusentals andra sångare genom åren så mycket bättre.

Har aldrig varit ett fan av Håkan Hellström heller. Hans musik för tankarna till farmors broderade duk, kaffe på fat, fem kronor är mycket pengar, samt ärtsoppa. Känns som han gillar färgen beige väldigt mycket och det tilltalar mig inte.

Gnissligt och mjäkigt.

För mig har Håkans Hellströms storhet varit ett mysterium.

Ni som säger att han inte kan träffa en ton har ju faktiskt ganska fel med tanke på att han på Grönan eller något liknande nöjesfält bevisade att han faktiskt kan sjunga men han väljer att köra orent. Ska se om jag hittar klippet. Hur som helst så passar hans "orena" röst väldigt bra till musiken, Niccokick tex. sjunger ju inte heller helt rent men det funkar bra ändå.

Håkan är en av mina stora favoriter. Vad som gör honom så bra enligt mig är hans musik som har grym känsla istället för perfektionism som alla här verkar vilja ha, charmiga personlighet och otroliga livespelningar. Klassar en av hans spelningar som det bästa jag varit på och jag har sett en del.

Som någon tidigare tipsade om - lyssna på Carola, eller Shörrläj Klamp eller varför inte Arvingarna istället då. Det är ju "rätt och riktigt" i både tonart och melodikonstruktion.
Själv skulle jag med glädje föredra ett liv med två meter taggtråd i anus än ett liv med Marianne Records produktioner i mitt luftrum. Men det är ju, som det mesta med musiken, en ren smaksak och därför ingen vidare grund för att bygga upp och ge utlopp för hat. Visst kan jag tycka att det är beklagligt att majoriteten tycks föredra en ljudatmosfär infesterad av typgodkänd schlagerdynga och glitterdisco till både fest och vardag. I synnerhet som det faktiskt finns så mycket musik som faktiskt innehåller både själ och hjärta och förlösande rytmik.

Det här hatet mot Håkan är så befängt att det blir svårt att reda ut i ord och meningar utan att förpassas till ett uppgivet frågetecken. Att förklara Håkans storhet för någon som inte förstår, eller vill förstå för den delen, är lite som att förklara begreppet ironi för den humorlöse, eller beskriva en färg för en blind.
Det finns helt enkelt inte så mycket att orda om här. Antingen fattar man galoppen eller så gör man det inte. Punkt slut.

Jag tycker verkligen inte om hans musik, Men det gör väl honom nödvändigtvis inte till en dålig person?

Att säga att han inte kan sjunga är inget argument för att han ska vara dålig. Finns massor med artister och grupper där sångaren/sångerskan inte sjunger "korrekt", eftersom det är det Håkan inte gör.

Det handlar om sättet, charm och särskilt känslan hur musiken och sången framförs. När man står och lyssnar på honom, och alla dansar som om vi vore på Rio's karneval så spelar det ingen roll att han inte sjunger perfekt, för det är så bra som det kan bli. Det är Håkan.

Jag och min kusin tyckte att "Känn ingen sorg för mig Göteborg" var bland de största skämten vi hört när den spelade på ZTV. Svenska Weird Al?

Personligen har jag inte hört något från honom förutom "hitsen" och den enda jag gillar pga. dess charm är "Kom igen Lena!".

Håkan Hellström är ingen produkt, vilket många artister idag är. Kanye West, Lady Gaga, Linkin Park, E.M.D., Nickelback osv. Jag tror en del kids, speciellt de som vill känna sig alternativa, har märkt detta och föredrar Håkan Hellström med sin barnsliga charm och en artist vem är sig själv (antar jag åtminstone). Han står ju ut från mängden oavsett om man gillar honom eller inte. Han är denna generations Thomas Di Leva helt enkelt

http://www.youtube.com/watch?v=GGdUmdS70Tg

Den är väll unik pga. att det faktiskt är den enda sångaren som tillåts släppa skivor trotts att han faktiskt inte kan sjunga?.

Äsch, jag accepterar att folk lyssnar på han, men själv så hatar jag hans "musik".

Mjo, alltså.. Hat var väl antagligen ett alldeles för starkt uttryck från min sida och det är ju inte så att jag går omkring och ältar det hela tiden men när jag har ett antal vänner som antingen går omkring och försöker få mig till att gilla Håkan eller bara skränar ut hans texter, då blir man lätt ganska trött på människan..


Han träffar en hel del toner, det tycker jag, men för mig är han bara ingen sångare.. Han sjunger alldeles för darrigt och klent, för mig känns det inte som att han har någon riktig kraft i rösten. Och sen om det passar bra till musiken är en bra fråga!
Jag tycker inte att han skriver oerhört dålig musik, men förstår bara inte hur han kunde göra den känd. Personligen tycker jag att Kom Igen Lena är rätt bra, men det var först efter jag hörde Rongedal(Inte mina favoritartiser i övrigt, men de kan enligt mig framföra de flesta sånger jävligt energiskt!)

http://www.youtube.com/watch?v=h82zD4xvrBE


Weird al leker ju med ord, Håkan flummar iväg klockan tre en nerdrogad söndagsmorgon ;P

Kom Igen Lena tycker jag är en bra låt, men det är nog den enda.

Nej, det kan jag definitivt hålla med om! Han är ju verkligen unik.. Jag vet inte om jag skulle säga att det är något positivt eftersom karln, vilket vi tidigare nämnt, är 35 och försöker leva i tonåren på något sätt..
Thomas Di Leva kan jag ändå ploj-lyssna på, eller iallafall "Vem ska jag tro på?".. Och nu kanske många säger : "Men vadå? Di Leva är okej men inte håkan?!" och så är det ju inte, Di Leva har ju inte heller en grym röst, men han har ju inte heller nått den Gud-status som Håkan Hellström nu besitter.


Eh..? Jo, för mig så tycker jag att om någon sjunger falskt så är han inte bra. Klart det har mycket med känsla och dylikt att göra, men Håkan har för mig ingen känsla, just för att han sjunger falskt och inte riktigt har någon röst att jobba med.
Personligen tycker jag att man måste kunna sjunga för att förmedla känsla via sång, ungefär som Robert Plant och Freddie Mercury.
Sen att själva musiken, inte som i helhet med sång, är bra, det är en annan femma.


Nej, det håller jag med om och jag är ledsen om jag fick det att framstå som att det är så! Dock så tycker jag inte om honom som person heller riktigt.. :


Så sant som det är sagt!
Och jag vet att det framstår som att jag hatar honom enbart för hans musik etc., men det är till viss del eftersom jag får Håkans texter och musik forcerade in i mitt huvud av mina vänner. Det bidrar till hatet.


Varför inte kombinera känsla och perfektion? Det borde väl vara det ultimata, eller? =)
Personligen kommer jag aldrig besöka en Håkan-konsert men alla säger att stämningen är magisk, men det är väl tycke och smak, älskar man musiken så gör man!

Edit: All edits are replies, lolol!