Meningen med livet - samlingstråd

Den är en kosmisk teddybjörn. Att anta att en religiös text är sann och göra dess innehåll till meningen med ens liv är intellektuellt oansvarigt.


Jaha, och vad skulle annars bestämma meningen med livet? Någon gud? Vems gud? Vilken gud? FSM? Allah? Set? Oden? Logiken talar inte för att meningen med livet skulle vara någon påtvingad dogma.
Det är ju uppenbart att människor bestämmer meningen med sina liv själva, och eftersom alla inte når samma slutsatser så är meningen med livet individuell.

Jag skulle vilja tro att livets mening är att klara av livet.
Allting vi gör är ett stort test och att vi inte utsätts för mer prövningar än vad vi minst måste klara av för att ta oss vidare i nästa nivå, Jag vet att detta låter ganska underligt men det är min syn på saker och ting.

En annan teori jag har funderat på är att livets mening kanske är att föröka sig så att våra barn osv tar hand om planeten Jorden för ett högre syfte, kanske ska vi ta hand om Jorden för att en annan ras ska bebo denna planet om tusentals år. Men om den här teorin stämmer så har vi nog misslyckats ganska så katastrofalt, eller finns miljöhotet?

En sak som du inte tänker på t.ex. med kulorna, det är ju DU som väljer att slå ihop dessa glaskulor med varandra, och därmed vet DU i vilken hastighet detta kommer ske osv. och på så sätt kan DU räkna ut var glasbitarna kommer att hamna.

Men den här viljan att slå ihop glaskulorna måste ju ändå komma någonstans ifrån. Likadant med oss människor och våra liv. Om man hade kunskap och alla fakta om all materia i hela universum så kanske det är möjligt att räkna ut hur vissa händelser kommer att te sig, men det finns ju fortfarande en vilja bakom det som sker. Och det är bara den människan, med den viljan, som kan räkna ut vad som kommer hända i dennes situation (om denne nu så hade all fakta om all materia i hela universum).
Och eftersom att viljan, som jag tänker den nu, oftast inte är förutbestämd skulle detta aldrig fungera.

Vad är intellektuellt ansvarigt för varenda människa i varenda livssituation? Och vad är det för fel med att vara intellektuellt oansvarig som du så vackert benämner det? =)


Vem sa något om att en gud eller dogma skulle skänka en mening med livet? Du argumenterar för att det inte finns någon objektiv mening med livet, och jag väntar fortfarande på ett argument för det som är en smula genomtänkt. Om du inte har det, erkänn det och låt det bara vara din åsikt att meningen med livet är individuell - precis som den religiösa har sina åsikter om hur vissa meningar är gemensamma för alla.

Ja, men det är skillnad mellan att ha mål och värderingar som man själv ser som meningen med sitt egna liv, och en faktiskt objektiv mening med själva livet i sej, som är där oberoende av vad man tror om den. Du har hittils missat denna poäng. Jag älskar dej ändå, broder. Och förlåt min hårda och nervärderande ton

Kram <3

Jag antar att det är väldigt personligt huruvida man är intresserad av sanningar eller om man är villig att kasta sig över första bästa godnattsaga med lyckligt slut. Fullständigt oberoende över ofrånkomligt uppenbara motsägelser, osanningar och oräkneliga andra missar, vill jag tillägga. DET är intellektuellt oansvarigt, det kallas för dubbeltänk, det är sinnelaget av någon som har sålt sig själv till ovetenskap och det är fel.
Och vadå "varenda livssituation"? Vad dillar du om nu? Håll dig till ämnet.


Som de säger på ett mycket bättre språk än det vi är begränsade till just nu: "Don't play coy with me." Du påstår direkt i den första paragrafen att ingen har sagt något om att det är några gudar eller andra fantasifoster inblandade. Varför ens försöka dölja det när du i slutet av samma paragraf medvetet bevisar min insinuering?
Jag har inte alls missat att ni jesusslavar helt utan respekt och med ohindrad arrogans menar att varenda människa, vare sig de vill det eller inte, ingår i er falska guds sandlåda. Du påstår att meningen med livet är objektiv och påtvingad av en yttre kraft enligt den religiösa dogmatiken du följer, men ändå gömmer du dig bakom någon slags "åsiktsfrid". Du påstår att mina argument inte tillfredsställer dig, men du berättar inte varför. Du har uppenbarligen inte baserat din trosuppfattning på observationer, men jag kan berätta så mycket som att de ofta är mycket dugliga som bevis.
Bevisa för mig att du har något mer än en Russell's Teapot att komma med. Jag har empiricismen och verkligheten på min sida, men du har inte ens gett mig något som hade kunnat vara skuggan av ett argument.

Jag funderar frekvent över meningen med livet och kommer aldrig fram till någon egentlig slutpunkt.

Man vill alltid hjälpa alla andra att få det bra, men det är hopplöst. Man kan itne hjälpa några som inte vill bli hjälpta.

Man vill ta hand om vår jord. Men om jag slutar skräpa ner så är det någon som skräpar ner ännu värre.

Man skaffar barn. Men vem fan vill bringa barn till denna världen?

Man jobbar och tjänar pengar, till vad?

Jag kanske låter lite väl pessimistisk, men vad anser du är meningen med ditt liv?

EDIT: Ej religiöst vinklat!

Jag tycker njutning är meningen med livet

Sant

Men känns det då inte lite egoistiskt att inte andra får njuta som du gör i livet? Att de sämre lottade inte får samma möjligheter?

Okej. Men varför är det fel?


Poängen är, att om man lider enormt mycket och allt är skit och svårt osv, kan man verkligen anklagas för att tro på gud, allah eller liknande, och göra denna tro sin mening med livet? Jag bara undrar hur du ser på saken.


Nu trasslar du bort dej själv i min text igen. Jag skrev bara att, TILLS du har ett kraftfullt och hållbart ARGUMENT till att meningen med livet skulle vara individuell och enbart individuell, är det enbart din ÅSIKT att den är individuell, och inte en objektiv sanning. Precis som den religiösa personen bara har en tro, eller ÅSIKT, tills den kan bevisa genom kraftfull argumentation att den har rätt. På det sättet menar jag att du sitter i samma sits som den religiösa i det här fallet.

Do You Com-Pre-Hend Me? : )


Nu får du ta och lugna ner dej några MWh här Jag har aldrig sagt att jag är religiös eller en "jesusslav" (men jag uppskattar humorn inbäddad i ordet, lol), jag har bara sagt att eftersom du inte har argument för dina åsikter är dom som "sanningar" lika mycket omotiverade som religiösa "sanningar".

Sedan är det också så att OM varenda människa ingår i allahs eller odins enorma sandlåda, så gör dom det vare sej dom vill eller inte. Då vore det ett metafysiskt faktum ÄVEN om vi alla hade problem med det. Vad som är metafysiskt sant är, trots allt, oberoende av vad vi vill att ska vara metafysiskt sant.

Och jag har aldrig sagt att meningen med livet är objektiv - jag har bara påpekat att varken du (eller någon annan här i tråden) har några bra argument för att så INTE skulle vara fallet. Även om jag har en åsikt och/eller argument att komma med i frågan (och jag kanske t.o.m. håller med dej!) så är det irrelevant inför debatten jag för, då jag bara kritiserar inkompletta argument och inte försöker strukturera ett svar på frågan i sej.

Och jag har VISST förklarat varför ditt argument ligger på sandlådenivå rent intellektuellt sett. Jag citerar igen det jag skrev i bara förra inlägget:


Och slutligen: Sluta anta att jag är religiös. Hatar du religiösa enormt mycket eller? Jag får det intrycket, eftersom du vrålattackerar alla som försöker försvara attacker mot religiösa.


Jag har inte behövt komma med något (men jag skulle enkelt kunna göra det, om du nu klarar av det och vill ha det ). Jag har bara poängterat att du inte har stött dina åsikter på genomtänka argument. Börjar du inse det nu när jag har nött frasen sönder och samman i detta inlägg?

Som sagt, frid. Åhh, vilken härlig vintervärld!

Jag hittade svaret på det när jag blev muslim. Då är det mening med att hjälpa andra, ta hand om vårt arv, Jorden, skaffa barn, jobba och tjäna pengar. När man ser meningen så får man helheten på en och samma gång och aha-upplevelsen infinner sig.

Den meningen kan man ha utan att vara muslim lixom

Säkert, men din TS verkar ju sakna det och du undrade, därför svarade jag.