Citat:
Jag tror inte att våra liv har någon "extern" mening, vare sig universum har en mening eller ej. Hur stor del av universum utgör du? Vad gör dig mer speciell än en galax, stjärna, asteroid, virus, protein, molekyl eller till och med atom eller partikel?
Däremot så har evolutionen (som finns av en slump, och slumpen resulterade i någon form av mening) givit allt liv en mening - att leva vidare. Människans kognitiva förmågor har sedan givit oss ännu fler meningar, som kan vara helt individuella och unika i varje individs psyke. Som att t.ex. sprida lycka, skaffa minnen, sätta minnen, utveckla, veta, eller annat.
Men att du finns så som du är, är bara en trevlig slump. Dina föräldrar fortplantade sig, och en kombination av sannolikheter och slumper har givit dig den hjärna och format dig till den du är idag. Men om du nu måste känna att någon annan måste ha gett dig en mening, så får det nog bli dina föräldrar. Dina föräldrar skapade dig av någon anledning, och det får väl kanske anses vara din externa mening då. Rent biologiskt och evolutionärt så vill de leva vidare genom dig. Livets generella mening är bara i så fall bara en självuppfyllande profetia eller vad man ska kalla det. Det generella motivet är bara att fortsätta leva vidare, och det har sedan antagit formen av allt mellan bakterier till människor. Meningen är dock densamma, och livet "försöker" bara överleva, och därför är människor annorlunda från bakterier, även om vi faktiskt är i samma lag. Men dina föräldrar har givetvis också ha haft fler meningar än så, som är individuellt för dem
Dessutom - om just du var skapad av en högre makt så betyder det att dina föräldrar (och du) inte har någon fri vilja och att universum vore deterministiskt. Det i sin tur gör att en eventuell "mening" är helt ologisk.
Däremot så har evolutionen (som finns av en slump, och slumpen resulterade i någon form av mening) givit allt liv en mening - att leva vidare. Människans kognitiva förmågor har sedan givit oss ännu fler meningar, som kan vara helt individuella och unika i varje individs psyke. Som att t.ex. sprida lycka, skaffa minnen, sätta minnen, utveckla, veta, eller annat.
Men att du finns så som du är, är bara en trevlig slump. Dina föräldrar fortplantade sig, och en kombination av sannolikheter och slumper har givit dig den hjärna och format dig till den du är idag. Men om du nu måste känna att någon annan måste ha gett dig en mening, så får det nog bli dina föräldrar. Dina föräldrar skapade dig av någon anledning, och det får väl kanske anses vara din externa mening då. Rent biologiskt och evolutionärt så vill de leva vidare genom dig. Livets generella mening är bara i så fall bara en självuppfyllande profetia eller vad man ska kalla det. Det generella motivet är bara att fortsätta leva vidare, och det har sedan antagit formen av allt mellan bakterier till människor. Meningen är dock densamma, och livet "försöker" bara överleva, och därför är människor annorlunda från bakterier, även om vi faktiskt är i samma lag. Men dina föräldrar har givetvis också ha haft fler meningar än så, som är individuellt för dem
Dessutom - om just du var skapad av en högre makt så betyder det att dina föräldrar (och du) inte har någon fri vilja och att universum vore deterministiskt. Det i sin tur gör att en eventuell "mening" är helt ologisk.
Fattar din tanke till fullo. Men tar vi t.ex. bin… Utan dem hade inte pollineringen funkat. Vet att det är en helt annan sak men hoppas du fattar min tanke. Dem skapades av en anledning. Tror verkligen vi skapades av någon anledning.. Vi kanske inte vet den anledningen förens om 500 år?
Äh, håller fast vid min teori ändå
Men det är ju helt klart intressanta filosofiska tankar.