De värsta flumprogrammen/*vetenskaperna* på högskolesnivå i Sverige?

Jag satt och titta lite på youtube och kom in på en intervju med Tina Rosenberg och kom och tänka på att den här dåren är professor i Lund, vad sjukt!

Några kriterier att utgå utifrån (ni får självfallet lägga till några):

• Kvalité på utbildningen

• Vetenskapens/utbildningens avsaknad av nytta, eller dess resulterande (negativa) konsekvenser för samhället

• Den vetenskapliga kopplingen - vad ligger till grund för dess teorier och slutsatser.

Vilka tycker/tror ni är de värsta flumprogrammen på svenska universitet och högskolor?

Jag kan börja med att nominera det genusvetenskapliga programmet vid LU (motivering är ganska onödig i det här fallet, tycker jag!)

Jag ser gärna en motivering ändå. Blir rätt värdelöst annars.

Lärarutbildningar.

Motivering: Pedagogik. Leka i grupp och annat verklighetsfrånvänt.

Kvaliteten på själva utbildningen säger jag ingenting om, kanske är det så dålig som det sägs, kanske inte. Bara de som går den vet hur det verkligen ligger till. Däremot är väl lärarutbildningen en av de mest "nyttiga" utbildningarna man kan gå. Vem har störst chans till anställning; en lärare eller en genusvetare? Vem får med stor sannolikhet jobba med precis det den är utbildad för? Vilken av utbildningarna är till mest nytta för samhället?

Utan att uttala mig om kvalitén på den pedagogiska undervisningen. Den har jag själv inte upplevt. Jag vill dock slå ett slag för att det är en mycket viktig del av lärarutbildningen. Har du läst 90 poäng matematik kan du enormt mycket mer matematik än du någonsin kommer behöva i yrkesutövningen. Själva ämnena kan du på en låg nivå redan när du gick ut gymnasiet.
Jag tror alla kan vara överens om att förmågan att lära sig saker och att lära ut desamma inte nödvändigtvis går hand i hand. Det viktigaste som lärare är inte att du är briljant matematiker eller historiker. De erforderliga kunskaperna ska finnas där, och mer därtill förstås. Men viktigast är ändå att du kan entusiasmera eleverna. Alla mina bästa lärare har varit roliga människor som kan bjuda på sig själva, kunnat framföra kunskaperna på ett intressant sätt och samtidigt hålla klassen disciplinerad. Detta är inget du lär dig genom att nöta Bernadotters regentår eller fouriertransformer. Det kan hjälpa i många lägen, men jag är övertygad om att en lärarstudent då får mer ut av en session med att "leka i grupp". En briljant begåvning som inte är utåtgående blir helt enkelt ingen bra lärare.

Håller med dig helt och hållet. Naturligtvis ska en lärare ha goda kunskaper i sitt ämne. Det ska inte råda något tvivel om hur man räknar ut bokens samtliga tal (eller vad det nu är för ämne man undervisar i). Det måste finnas en viss lägstanivå på lärarens kunskaper. Man bör även kunna en del utöver det som ingår i gymnasiekurserna, dels för att kunna hjälpa elever som är extra begåvade, dels för att det ger djupare förståelse för nyttan man kan ha av ämnet. Utöver detta är det absolut viktigaste att vara en bra pedagog. Hellre mycket övning i pedagogik än övning i matte som man aldrig använder i undervisningen.

Pedagogik utgör en mycket liten del av en lärarutbildning, ämneskompetensen läser man vid institutionerna och algebra A är inte flummigare på lärarprogrammet än för andra program där denna kurs läses. Det gemensamma utbildningsområdet utgörs dessutom till stor del av praktik, som kan kritiseras för att den är för verklighetstillvänd och saknar därigenom vetenskaplighet.

Tyvärr har det gått inflation i det svenska högskolesystemet efter sossarnas "alla ska med" politik. Det är ljusår i skillnader på "samma" utbildning beroende på skola. Många småskolor pumpar dessutom ut fullt med underkompetenta elever från cashcow mainstreamutbildningar som lärare, ekonom och sjuksyster. För att inte tala om diverse "ett yrkes" populist-utbildningar som är så tunna att de försvinner när det är vindstilla. Det var bättre med praktiska yrkesutbildningar och kvalificerade universitetsutbildningar. Alla kan tyvärr inte vara kapten på båten.

Ok, förlåt
Genusvetenskap:
Det är en pseudovetenskap som styrs av en radikal politisk agenda som prioriteras framför objektivitet. Utgår utifrån ett antal påhittade *sanningar*, premisser som anses vara okränkbara sanningar (ungefär som fysikens lagar, fast påhittade), och dessa styr sedan forskningen.

Bara för att vara jävlig så gick jag in på studera.nu för att läsa om genusvetenskaps kursbeskrivningar, och det värsta var att innehållet såg rätt vettigt ut för den som vill verka inom management och ledning. Är det någon som har gått utbildningen som vill ge lite förstahandsinfo?

Haha, en genusvetare på Flashback. Denne kan lika gärna ställa sig i stocken direkt.

Hen kan ju ha hört det från "en kompis".