Pengar=skuldsedlar? Isåfall, vem får räntan?

Vi försöker igen.

Kalle: "Tack för att du klippte gräset medan jag var borta. Jag är skyldig dig en 100-lapp."
Oskar: "Visst."

En månad passerar.

Oskar: "Kan du vara barnvakt ikväll? Vi kvittar det mot 100-lappen du är skyldig."
Kalle: "Visst."

Kalle och Oskar gav varandra löften om betalningar, krediter. Dessa bokfördes i parternas huvuden och kvittades sedan mot varandra. Noll pengar användes.

Banker gör samma sak fast bokför skulder och fordringar mer noggrannt.

Jag får hålla med om att i de fall när RB lånar ut nytryckta pengar kan man säga att de kommer ut i marknaden genom skuldsättning. Men hur medför detta att varje krona som finns motsvaras av någons skuld? Jag kan ju inte kräva något av någon annan för mina pengar (förutom att RB kan ge mig en sedel/krona av annan valör, om det jag hört stämmer), så de pengar som är i omlopp behöver inte representera en tillgång som man har rätt att kräva. (Man har sedan friheten att sälja sedlarna för de som vill ha dem, men det gör det inte till skuldsedlar.)

Varje mynt, sedel eller bankreserv är Riksbankens skuld. Att sedlar är skuldbevis stämmer i den meningen. Det var tydligare på den tiden de var inlösbara mot guld.

Riksbanken betalar ränta på pengar då de är bankreserver. Utgiftsräntan finansieras av intäktsräntan från tillgångarna. Även om fordringar inte är inlösbara så måste alltså Riksbankens tillgångar vara i gott trim.

Kollapsar tillgångssidan kommer Riksbanken gå med förlust. Staten måste då skjuta till pengar. Denna situation går att fundera mer på.

Men att det står skuld i deras årsredovisning på hur mycket kontanter som är ute har ju ingen praktisk betydelse för mig som innehar en sedel; de är ju inte skyldiga mig något och är ingen motsvarighet till vad som annars anses med skulder i företag (fordringar alltså). Det är ungefär lika vettigt att kalla olja för skuldbevis ifall någon sade sig ge tillbaka lika mycket olja som man får, som att kalla pengar för det.

Hade du läst vidare hade du sett att bankernas fordringar på Riksbanken är räntebärande. Riksbanken är skyldig att betala ränta. Jag skrev om den praktiska betydelse det får. Vilka villkor en centralbank verkar under tål att tänka vidare på. Varför lånade exempelvis Ingves idag utländsk valuta av Riksgälden istf att själv köpa den?

Vad för "praktisk betydelse" något måste ha för att du skall betrakta det som skuld vet jag inte. Riksbanken ger ut skuldsedlar som är denominerade i de egna skuldsedlarna. De kan inte göra mycket annat under pappersmyntfot.

Centralbankerna ökar penningmängden dels temporärt dels permanent.

Den temporära penningmängdsökningen sker i huvudsak genom utlåning till banker. Dessa lån skall återbetalas, därför är ökningen temporär. (Sedan kan man förvisso rulla lånen så att det i praktiken blir permanent).

Permenenta ökningar sker då Centralbanken köper obligationer (statsskuldsväxlar) och skulder på olika sätt. Detta sker (ofta) med nypressade pengar och här uppkommer (med nypressade pengar) den permanenta penningmängdsökningen (och det är inte som en skuld). När sedan obligationerna förfaller erhåller Centralbanken likviden och den levereras sedan till Staten som vinst, som Staten sedan spenderar.

Hur mycket pengar som Centralbanken får tillverka bestämmer Regering (motsv).

I USA har FED fått öka sin balansräkning kraftigt, och FED har de senaste månaderna köpt på sig enorma mängder skulder. Inte bara Treasuries utan alla möjliga former av skuldpapper. Utländska investerare har sålt dessa.

Denna "sedelpress" från FED har bl a gjort Kina upprörda. (http://www.telegraph.co.uk/finance/f...ing-money.html)

Notera dock hur de långa USD-räntorna stiger trots detta.

Nej. Om inte likviden återinvesteras i nya papper så går den upp i rök, precis så som alla andra amorteringar minskar penningmängden. Till staten levereras enbart vinst från räntor. Eftersom de flesta centralbanker betalar ränta på reserver är det dessutom bara räntenetto som ger vinst.

Endast om utställaren av obligationen kursar och pengar inte återbetalas sker en permanent ökning av monetära basen. Det kan avhjälpas genom att staten beskattar in pengar som dödas hos centralbanken.

Det är irrelevant eftersom det endast rör en del av pengarna och har inget att göra med de sedlar vi hanterar dagligen. Eller menar du att jag kan gå till RB och kräva att de tar hand om min sedel och ger mig ränta på det? Det verkar inte ens som om de har den skyldigheten mot banker utan det är något de väljer att göra, se kapitel 6.


Det räcker med att det är en skuld i något annat än sig själv.

Riksbanken får räntan på den monetära basen, hur framgår av deras årsredovisning:

"Seignorage
Riksbanken ger ut sedlar och mynt som används i Sverige som lagliga betal-
ningsmedel. Det nominella värdet på dessa sedlar och mynt bokförs som
skuld i Riksbankens balansräkning. Riksbanken betalar inte ränta på den här
skulden till dem som innehar sedlarna och mynten. Riksbanken använder
däremot skillnaden mellan det nominella värdet på sedlar och mynt i omlopp
och kostnaden för kontanthantering för att skaffa finansiella tillgångar. Dessa
tillgångar genererar intäkter som kallas för seignorage. Seignoraget är med
andra ord avkastningen på de av Riksbankens tillgångar som svarar mot ute-
löpande sedlar och mynt minskad med Riksbankens totala kostnad för kon-
tanthantering.
Skuldsidan i Riksbankens balansräkning består dock av fler poster än sed-
lar och mynt, främst ett eget kapital. Då Riksbanken inte på förhand har knutit
vissa tillgångar till posten sedlar och mynt går det inte att direkt beräkna hur
stort seignoraget är. Det mest rättvisande tillvägagångssättet är därför att
beräkna seignoraget genom att multiplicera sedel- och myntstockens andel av
den totala balansomslutningen med den realiserade avkastningen på samtliga
tillgångar och sedan minska produkten med kostnaden för kontanthantering.
Sedel- och myntstockens andel av den totala balansomslutningen motsvarar
den genomsnittliga mängden sedlar och mynt i omloppet under ett år i förhål-
lande till Riksbankens genomsnittliga balansomslutning under samma år. Den
realiserade avkastningen på samtliga tillgångar är vidare summan av Riks-
bankens ränteintäkter och de realiserade vinsterna eller förlusterna till följd av
förändringar i priser, växelkurser och guldvärdet under året. Underlaget för
beräkning av seignoraget finns i Riksbankens balansräkning och resultaträk-
ning samt i redovisningen av bankens förvaltningskostnader fördelade på
verksamhetsområde.
Riksbankens seignorage för 2008 beräknas till 4 970 miljoner kronor, vil-
ket motsvarar en avkastning på 4,6 procent. "

Räntan man betalar på lån till banken delas mellan banken (räntenetto, allmänheten (inlåningsränta), och riksbanken för bankens räntekostnader för den monetära basen.

Ja, räntan av lånen är riksbankens inkomst.
Jag har uppmärksammat otroligt mycket luftsnack överallt här. Svara på hans fråga utan att veckla in allt i tomma ord och meningar.

För varje lån med ränta som lånas ut skapas således mer pengar ur "ingenting"? Då det är riksbanken som trycker pengarna. Isåfall borde ju varje lån öka inflationen, om inte den faktiska produktionen i landet ökar i takt med att fler pengar trycks upp..

Undrar just för vad det är irrelevant. Du får definiera skuld eftersom du inte anser att Riksbanken ger ut skuldsedlar.