Kontrovers kring Liza Marklunds krönikor om våldtagen pojke [Utbruten ur Gömda-tråd]

Fisa-Lisa (eller ja, hoppet är väl ute för henne - men Expressen åtminstone) - när ska du lära dig?

Osmaklig artikel i det politiska projektets namn. Hela artikeln är skriven i en ton som om pappan vore skyldig. Han är ju faktiskt frikänd i hovrätten och ska därför behandlas som oskyldig. Liza nämner iofs detta (för säkerhets skull ?), men kan inte undvika att skriva att hovrätten var oenig.

Behandlar Liza honom som oskyldig ? Icke. Hon antyder ganska oförblommerat att rättsmedicinalverkets miss att omedelbart undersöka pojken lett till att pappan frikändes och avslutar artikeln med att förfasa sig över att mannen begärt vårdnaden om pojken.

Enlig Monica Antonsson är mamman till pojken kompis med Liza Marklund.
Mammans advokat är Tomas Bodström.

Tveksamt av Expressen att låta Liza Marklund få mediautrymme för att bedriva stödverksamhet åt kompisar i vårdnadstvister.

Liza Marklund borde dessutom själv inse att hennes renommé i den här sortens historier är ordentligt sargat i kanten i och med "Gömda-historian".

Hon gör mer skada än nytta genom att yttra sig. Igen.

Är det här alltså samma pojke som nämndes hos Monica och vars mamma är polare med kvinnorna som bloggar/newsmillar hellre än bra?

Besvarade min egen fråga genom att hoppa över till Monica, som har skrivit om ämnet.

Rätt Sven-Gustav

I det aktuella fallet har Liza M skrivit (minst) fyra krönikor i Expressen.

http://www.expressen.se/kronikorer/l...an-undersoktes

http://www.expressen.se/kronikorer/l...n-lille-pojken

http://www.expressen.se/kronikorer/l...-hjalpa-pojken

http://www.expressen.se/kronikorer/l...ld-pojke-i-dag

Pappan är som sagt friad i hovrätten. Ändå kan Liza M skriva meningar som denna :

"För två veckor sedan skrev jag om en liten pojke som blivit våldtagen av sin pappa sedan han var tre år gammal.
Pappan (eller pedofilen, om man så vill) dömdes till sex års fängelse i tingsrätten, men friades sedan av en oenig hovrätt."

Sitter Liza Marklund inne med mera kunskaper än domstolarna i fallet, som gör att hon så tvärsäkert kan kategorisera mannen som våldtäktsman och pedofil ? Jag tror inte det. Det är den vanliga Marklundska överdrifts- och skarvarmentaliteten, som ryggmärgsreflexmässigt löser ut utan hänsyn till vilka skador hennes skriverier kan tänkas medföra.

Likheterna med Lizas skriverier och följderna därefter i Hermon- och Gömda-fallen är påfallande.

Skulle Liza beslås med felaktigheter och lögn i fallet med pojken, tror någon då att vi skulle få en ursäkt från Liza M ? Knappast.

Det som är förvånande är att Expressen fortsätter att låna ut utrymme åt denna skribent - Liza Marklund.

Vore jag en oskyldigt dömd (och friad) pappa, som beskrevs på det sättet, skulle jag stämma skiten ur Expressen.

Det märks att Marklund verkligen älskar att gotta sig i osedvanlig familjeproblematik.Dock är det ju för länge sedan konstaterat att hon saknar någon som helst trovärdighet i den typen av frågor. Kan inte någon få den publicitet kåta suggan att sluta.

Jag vill här likna det med hur Unni Drougge drev en kampanj mot sin före detta Niclas Salomonsson, med debattartiklar och stödartiklar av 30(!) feminister i pressen, hatbok gratis på Piratebay m.m. En del tycks inte tycka att det var lika ovärdigt, kanske för att Liza Marklund kritiserades i vevan. Men jag tycker att det är hemskt att ha så lite distans mellan privatliv och det offentliga, och att göra media till sin egen lekstuga.

Ingrid Carlqvist skriver nu om fallet med pojken i sin blogg under rubriken : "Ännu ett offer för Liza Marklund"

http://ingrid-carlqvist.blogspot.com...-marklund.html

Det går väl inte att fälla dem så länge han inte går att identifiera i texten?
Mer och mer retar jag mig på att krönikor används som en plats i tidningen att prångla ut nyhets-lika texter, skrivna som om allt var kollade fakta och INTE åsikter, och detta får gå rakt förbi alla vanliga kollar av nyhetschefer, för det är "krönikan".
Liza är väl den som missbrukar detta mest? Och som redan påpekats, vi vet att hon ljuger som en häst travar i många fall, så hur kan just hon tillåtas skicka ut tvärsäkra "nyhetstexter" utan att någon gör en faktakoll???

Jag vet INTE sanningen i detta tragiska fall, men det kan knappast vara lämpligt att just Liza Marklund ensam ska bestämma den heller. Är det inte dags att flytta nyhetsbevakningen till nyhetsplats i tidningen, där det finns några led för texter att vandra före publicering, där båda sidor ska höras och fakta kollas annars blir tidningen lätt fälld.
Krönikorna däremot...de verkar kunna komma undan med vad som helst.

Nu kan det kanske även vara så att LM skriver detta för att låta sina motståndare hänga sig själva i allmänhetens ögon.
Jag menar, hon skriver om en liten, liten pojke som sagt sig blivit våldtagen eller stackars, fattiga, svarta barn i Afrika eller kvinnor som blir slagna, förfölja och dödade---responsen på motståndarbloggarna blir ramaskrin över hur synd det är om männen som blir falskt anklagade eller att LM är högfärdig när hon besöker Afrika som en fin tant och ja, jag förstår många av invändningarna, men sammantaget blir bilden nog att LM kämpar för de svaga och utsatta och en massa hatiska, bittra eller förblindat avundsjuka typer slår ner på alla dessa stackare som faktiskt behöver all stöd och hjälp de kan få. Och vem går stärkt ur det?

Medvetet eller inte så tror jag LMs varumärke återupprättas och alla som skriver "för andra sidan" ses som...djupt osympatiska, oförmögna till medkänsla ens för våldtagna småbarn.

Kan vara värt att åtminstone ha i åtanke när LM tvingar in debatten på såhär tätminerad mark. Illegal nedladdning eller dålig spanska kan man hacka loss på utan hämmningar men... de här känsligaste ämnena... backfires, lätt.

Senaste posterna berör en fråga vi snuddat vid tidigare och som är ett intressant vittnestekniskt problem samtidigt som det är ett mindre intressant filosofiskt problem.

Person X lämnar berättelse A, och vi ska bedöma riktigheten i berättelsen.
När allt är sagt och gjort faller det ur en vetenskaplig synvinkel tillbaka på argumenten i själva berättelsen.
Om exemplvis Thomas Qvick påstår att Fredrik Reinfelt är statsminister och att 2+3=5 så kan vi inte övertygande påstå att utsagorna är falska utifrån det faktum att Qvisk är notoriskt opålitlig. Vi måste kontrollera dem på något annat sätt. Om Albert Einstein påstod att 2+3=7 och att Menachem Begin är kung på Island så kan vi inte låta oss vara nöjda med att just Einstein hade en hyfsad skalle och var ytterligt noga med att leta efter empiriskt stöd och formulera sig empiriskt prövbart.

Detsamma gäller om Liza Marklund påstår att Osama Awad är massmördare. Och Monica Antonsson. Den processen, kontrollerandet, tar sin tid och gör sina krumbukter; det är det som är det vetenskapliga (och anständiga journalistiska) arbetet. Det är en kontinuerlig diskussion, med hugskott och felskär, som ibland mullrar och ibland leder till nytt (dvs oväntat) vetande. Innan Watson och Crick lade fram sin hypotes om DNS-molekylen hade de prövat en lång rad idéer, somliga så löjliga att man nästan tvivlar på herrarnas mentala tillräknelighet.

Sen är det en annan sak att man av bekvämlighet vid en första genomläsning gör en del enkla antaganden baserat på tidigare erfarenhet av en persons utsagor (och därvid gör sig skyldig till eventuell selektiv skeptisism). I slutändan är det ändå (idealt) argumentets styrka och empiriska underbyggnad som fäller avgörandet. Helt oavsett formen, mediet och tonen för berättelsen framställning.

En sida av problemet rör direkta vittnen. Sådana som bara skall redogöra för en iakttagelse. Där borde väl pålitligheten spela in? Ja, när man bedömer vittnen tenderar man att göra det. Det finns en tendens att lägga vikt till hur utsagan framställs. Dessvärre - ur en rättssäkerhetssynpunkt - så finns det ringa fog för en sådan bedömning. Den vittnespsykologiska forskning hittar inget stöd för det, annat än i vissa fall marginellt över slumpnivån. Huvudfyndet är snarare att åsyna vittnen är tämligen opålitliga, och mycket mindre pålitliga än vad de själva tror. Man missar detaljer och är ytterligt känslig för minnespåverkan.
Erfarna brottsutredare visar en något bättre förmåga än lekamän att minnas detaljer från en brottshändelse, om det rör detaljer som är viktiga för brottsutredningen, inget annat. Poliser är dessvärre lika känsliga som gemene man för minnespåverkan, exempelvis andras vittnesmål.

Du har rätt i vad du säger, men problemet verkar vara att Liza - ivrigt påhejad av Marina Engan, MW m.fl. - är av uppfattningen att om ett övergrepp anmäls, då har det också skett. Egentligen behövs det ingen rättegång, det är bara att låsa in mannen (för oftast är det ju män som blir anklagade). Ganska likt sådant som Monica Dalhlström-Lannes brukar vräka ur sig då och då.

Jag läste så sent som igår ett inlägg på Marinas eller MWs blogg, kan inte minnas vilken, där det stod att bara 6% av alla anmälningar om sexuella övergrepp leder till fällande dom, vilket enligt bloggaren betydde att 94% av alla män som begår övergrepp klarar sig utan straff.

Vissa personer är helt enkelt inte kapabla att debattera vissa frågor, på grund av djupt rotade förutfattade meningar som de tar för sanningar.

Det är så svårt det där med anklagelser om övergrepp.
Hur eller hur så är Liza bränd. Hon ska inte skriva om sådant här mer. Hon har ingen trovärdighet och kan därmed skada debatten, som i sig är viktig.

DET KAN VARA PRECIS TVÄRTOM

Detta är mitt favoritämne. Jag vill bara försöka justera allt en aning. Det är riktigt att man aldrig kan säga om någon verkligen blivit våldtagen eller inte eller om någon är peddo eller inte. Allt är möjligt.

Men.

Det finns andra saker man kan klargöra tydligare än det gjorts här. Undersökningen av pojken ska ha dragit på tiden i några månader. Fine. Det är förstås illa. Men ni kan inte dra slutsatsen att läget är osäkert och att detta sabbade möjligheterna att sätta dit en peddo och att en våldtagen pojke inte får upprättelse. Det kan vara precis tvärtom.

Nämligen.

Det bästa sättet att förstöra bevisning är just att inte göra något alls eller att dra ut på tiden. Jag noterar att den här pappan också är missnöjd med att allt drog ut på tiden medan han satt och svettades i häktet. Det är ett klassiskt grepp att låta allt dra ut på tiden och komma med så vaga anklagelser som möjligt för att kunna sätta dit folk för sexbrott.

Det Liza Marklund läser in som att en peddo går fri på grund av försenad undersökning kan i själva verket vara precis tvärtom - en oskyldig har fått de bevis som kan fria honom förstörda.

Detta är en klassiker i dessa sammanhang och jag kan det här området väldigt bra. Att en tingsrätt fäller någon och att sedan en oenig hovrätt friar någon innebär i min värld - inte ett skit. Jag blir inte ens orolig för detta som jag märker att ni blir. Även om två domstolar enhälligt hade fällt honom hade detta inte oroat mig ett skit. Domarna är värda ungefär det papper de är utskrivna på och oroväckande sällan har de något med verkligheten att göra.

Den här mannen kan vara skyldig. Men han kan också vara oskyldig. Om jag får gissa skickligt - jag har sett ett stort antal liknande fall - så bedömer jag att det är betydligt mer sannolikt att pappan är fullständigt oskyldig till att ha förgripit sig sexuellt på pojken och att en dålig utredning orsakade att han överhuvudtaget åtalades. Det är högst troligt att "bevisningen" i det här fallet är konstruerad.

Alltså exakt det motsatta av vad Liza Marklund hävdar. Så ni kan chilla, folks. Liza Marklund har troligtvis inte ett rätt den här gången heller.

Amen.