Dubbelmordet i Brattås, Härnösand 2005 - man i 45-årsåldern åtalas

Håller helt med om att han har problem, men är också rätt övertygad om att hans eventuella sjukdomsbild inte skulle räcka för rättspsyk. Inte på långa vägar. Om han fortsätter tiga har han fortfarande chansen att komma undan med ett väldigt lindrigt fängelsestraff för ett dubbelmord.

För hur asocial och kufig han än månde vara, så är han inte dum. Tvärtom.

Jo han är dum, lyssna på hans förhör, han vet ju ingenting om hur hans ska svara.

Hade han varit smart så hade han inte sagt något i förhör och kommit med En ENDA trovärdig berättelse vid förhandlingen, nu har han kommit med flera stycken icke trovärdiga som satt han i en postion där han verkligen kan bli ifrågasatt.

Så här jick det nog till..gm jick in på gården mötte gubben som var stöddig och bad honom gå..gm slog honom och slog yxan i huvet...tanten kommer ut och killen dödade henne ochså.

Snyggt! Du borde bli polis!

Du har fel i alla trådar, riktigt pinsamt
gå en stavelsekurs och en hjärnkurs sen kanske återvänd.

Tingsrätten ansåg att det saknades tillräcklig bevisning för att binda mannen till själva utförandet av morden,men dömde honom till 14 års fängelse för medhjälp till dubbelmorden eftersom hans DNA knöt honom till brottsplatsen och brottstillfället.

Enligt svensk straffrätt kan man,om vissa kriterier är uppfyllda,dömas för medhjälp till ett brott även om ingen gärningsman identifieras eller döms.

Du stavar och formulerar dig som en 9 åring.

Hade du varit i hans kläder, hade du varit en dåraktig dubbelmördare som hade den osannolika turen/oturen (beroende på vem man frågar) att gå under radarn i 21 år. But then again ... "om min faster hade haft mustasch, så hade hon varit min farbror".

Jag hör givetvis vad du säger, men lite av grejen med just psykiatrisk tvångsvård är ju att den sker under tvång efter att personen har begått ett brott på grund av en någotsånär behandlingsbar psykisk sjukdom. Saknar man kontakt med verkligheten brukar man i regel, åtminstone i stunden då brottet i sig begås, även sakna sjukdomsinsikt.

Vidare vet vi ju faktiskt inte hur mycket Johan Jacobsson aktivt hållit sig undan sin omgivning för att han de facto vet att han är just avvikande och upplevs som tafatt i det sociala samspelet.

Till skillnad från Daniel Nyqvist i Linköping tycks ju ändå Johan Jacobsson haft behov av visst socialt samspel, om än begränsat jämfört med normen. Men det är svårt att veta exakt hur mycket av hans begränsade sociala tillvaro som var på grund av att han visste det kunde innebära att han kunde komma att plötsligt befinna sig "under radarn", och hur mycket som bara var vad jag tillåter mig själv att kalla för en "ren autistisk tillvaro" där man pysslar med det man snöat in på och därför mår bra.

För att återkomma till just dubbelmordet i Linköping som jämförelse hade ju Daniel inte en enda vän, inga som helst romantiska relationer i bagaget, inget som helst umgänge med sin familj -- mer än det som förmodligen av hans familjemedlemmar mer eller mindre sågs som "påtvingade sammankomster" de släpade dit honom till, typ julafton. Han hade något kortvarigt försök till vad man så fint kallar för "meningsfull tillvaro" innan det sket sig också, men det var ju knappast något han hittat såsom aktivt arbetssökande person. Det handlade snarare om någon form av åtgärd från samhällets sida, och dessutom kunde i stort sett ingen ens minnas honom från nämnda arbetsplats.

Johan har däremot, om än begränsat som sagt, ändå aktivt upprätthållit kontakten med sin familj och träffats hemma hos honom ett par gånger per år och "spelat kort och ätit pizza", eller vad det nu var, till skillnad från Daniels familj som aldrig ens hade varit i hans lägenhet. Senare kom han även att delta i sammankomster i det offentliga med familjen. Han har dessutom uppenbarligen antingen aktivt sökt sig till någon form av förhållanden med det motsatta könet, alternativt uppfattat de signaler som folk med autism många gånger missar att fånga upp, vilket resulterat i ett par kortare relationer. Vidare har han ju inte bara sökt jobb på eget initiativ, utan faktiskt också arbetat hyfsat kontinuerligt och åtminstonste varit en del av arbetsmarknaden.

En annan sak som skiljer de båda åt är att Daniel Nyqvist hade ett aktivt alkoholmissbruk både vid tiden för dubbelmordet och de 16 år därefter som han gick fri. Johan Jacobsson har så vitt jag vet ingen känd missbruksproblematik, såvida han inte lyckats dölja det extremt väl från både familj, flickvänner, sin bekantskapskrets och inte minst sina arbetskamrater.

Kort sammanfattat skulle jag nog säga att även om Johan Jacobsson uppenbarligen är i akut behov av ett och annat terapisamtal och inte fullt ut begriper sig på det sociala samspelet, så är han inte avvikande på samma sätt som Daniel Nyqvist som ju dömdes till rättspsykiatrisk vård. Den största skillnaden mellan dessa två dubbelmördare är att även om jag har vissa tvivel på Nyqvists historia om prickar och annat som motiv, så förefaller inte JJ vara spritt språngande galen på samma sätt.

Jag gissar att hans motiv till dubbelmordet, som jag tror han begått, i slutändan skulle gå att uppfatta som både hyfsat rationellt och hyfsat verklighetsförankrat. Fängelse känns således passande som val av påföljd.

Dessvärre är han nog samtidigt så pass socialt "normal" att han lär hålla käft om upprinnelsen till dubbelmordet på grund av skam, till skillnad från Nyqvist som erkände i första meningen under förhöret mer eller mindre.

Det här är alltså inget som du vet?
Utan det är bara dina gissningar?

Nej, det är inte tidsaspekten som gjort att han dömts till ett kortare straff. Faktum är att rätten inte ens berört frågan om straffreduktion avseende billighetsskäl då det förflutit ovanligt lång tid mellan brottet och domen. Tingsrätten har varit tydlig i sin dom med att det endast finns två relevanta alternativ till strafflängd. Antingen livstids fängelse då mord och medhjälp till mord (både nu och då) har samma straffskala ELLER 14 års fängelse som vid tiden för gärningen var det maximala tidsbestämda straffet för sådan allvarlig flerfaldig brottslighet. Läs nedan:

"Påföljden för mord var vid gärningstillfället fängelse i 10 år eller på livstid. Numera är påföljden för mord fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Påföljden för medhjälp till mord följer straffskalan för mord. Straff ska som huvudregel bestämmas efter den lag som gällde när brottet begicks. Gäller annan lag när dom meddelas ska den lagen tillämpas om den leder till ett lindrigare straff. Utgångspunkten för tingsrättens påföljdsbedömning är således de straffskalor som gällde vid gärningstillfället. Gärningarnas straffvärde och karaktär är sådana att påföljden ska bestämmas till ett fängelsestraff. Med denna utgångspunkt har tingsrätten först att ta ställning till om den medhjälp till två mord som J.J döms för är sådan att påföljden ska vara fängelse på livstid eller om ett tidsbestämt straff ska bestämmas. Vid tidpunkten för gärningarna hade Högsta domstolen (NJA 1985 s 510) beträffande straffmätningen för mord ansett att påföljden för mord inte som regel borde vara fängelse på livstid. I senare avgöranden slogs fast att livstidsstraffet skulle förbehållas de allvarligaste fallen av uppsåtligt dödande. Som exempel kan nämnas att ett mord som begåtts mot en skyddslös närstående i hennes hem inte ansågs motivera fängelse på livstid".

samt...
"Tingsrättens ställningstagande innebär att påföljden för den samlade brottsligheten ska bestämmas till ett tidsbestämt fängelsestraff. Det längsta tidsbestämda straff som kan utdömas med tillämpning av de regler som gällde när gärningarna begicks är fängelse i 14 år. Tingsrätten anser att gärningarnas sammanlagda straffvärde är så högt att fängelsestraffet bör bestämmas till 14 års fängelse".

Det vore nog bra om vi kunde skilja på fakta och fantasier i denna tråd.

Vi får nog stå ut med att se en å annan stolle här i tråden som "vet exakt hur det gick till" och har "tvärsäkra bevis som polisen shabblat bort" men som aldrig kommer med nåt konkret var så säker..