Skvaller om David Eberhard?

Jag hade oturen att bli behandlad av denna läkare efter en livskris för ett antal år sedan. Jag tvingades söka akut och träffade honom dagen efter. Jag upplevde honom som högfärdig gentemot mig. Dock förändrades hans bemötande när han fick reda på mitt yrke, då svängde han direkt och jag upplevde honom istället som lismande. Är det ens sociala status som skall avgöra ens bemötande inom vården?

http://www.doktorsguiden.se/lakare/eberhard-david

(...) På grund av händelser som inte hade med mig att göra byttes min dåvarande chef ut och detta kom att också att påverka min arbetssituation. Jag valde att sluta med tre månaders uppsägningstid. Det var tungt och något som jag oroade mig för en hel del under vintern.

Vid tillfälle hade jag fyra barn varav den yngsta var två år. Mitt i detta genomgick jag en separation vilket naturligtvis påverkar en människa. Kanske var det därför som jag, som vanligvis i mitt arbete brukar klara av att hantera tämligen grava personangrepp utan att tappa humöret, skällde ut en ST-läkare som bara försökte vara lustig. Kanske var det också faktiskt därför jag sa upp mig utan att vid tillfälle ha ett nytt jobb på gång. Kanske var det därför som jag inte kunde skriva klart den gemensamma bok jag skulle skriva med en väninna och kanske var det därför jag inte orkade vara kvar som chefredaktör för tidskriften Svensk Psykiatri- en tidning i vilken jag hade gjort allt redaktionellt arbete.

Jag åkte iallafall trots det iväg på semester med min dåvarande sambo och alla barnen. Detta som en slags sista utväg att förhindra en separation. Under tre veckor vistades vi i Thailand, men samma dag som vi kom hem beslutade vi oss definitivt för att vi skulle separera.

Kort sagt. Det är min kultur att raljera. Hade jag inte befunnit mig i en småbarnsskilsmässa, mitt uppe i byte av arbete och med ständigt dåligt samvete i mitt privatliv skulle jag sannolikt ändå skällt ut Anna Odell offentligt. Men jag hade förmodligen inte valt att säga saker som:

"Hon kan komma hit så ska jag egenhändigt ge henne en spruta Haldol så kan hon se hur kul hon tycker att det är" eller "Klipp dig och skaffa dig ett jobb, företrädesvis på cirkus. Clowner brukar jobba där."

Jag tycker att Odell lyckades med sin installation. Hon åskådliggjorde precis det du uttycker med sitt: "Ska jag spruta Haldol i dig" - hur en psykiatrisk patient alltid befinner sig i underläge, utlämnad till övermakten.
Ditt sätt att reagera fullständigar bara den bilden.