Citat:
Ursprungligen postat av Chamoniard
Självgod, kokett eller pretantiös. Det vet jag inte. So författare kanske. Så har jag inte uppfattat läkaren David Eberhard som jag träffat i många sammanhang, innan jag gav upp allt hopp om psykiatrin.
Tvärtom är han är en sund frisk fläkt i en svensk psykiatri som tyvärr annars domineras av suspekta ängstliga charlataner. Som regel folk som inte pallade vara riktiga läkare. Och tyvärr säger jag. Psykiatrien är alltför viktig för att skötas av B-laget.
Eberhard är en duktig och modig läkare. Vilket bekräftas av det dåliga betyget på kverulantportalen läkarguiden. För hur märkligt det än kan låta är det läkare med dåliga betyg på just den siten som psyk behöver.
Jaja mina subjektiva 10 öre...
Egentligen är det mer just som
författare jag menar.
Och som debattör och föreläsare.
I dessa sammanhang har jag läst och hört honom mer än en gång.
Däri tycker jag mig också kunna se hans vittgående retorik.
I hans roll som läkare har jag ingen som helst praktisk erfarenhet. Min bild är via teorin genom exempelvis hur han själv beskriver sig – som i den här senaste
Newsmillartikeln.
Det är i den artikeln han alltså relaterar sig själv med det föga smickrande lynnesdraget
raljant. Säga vad man vill om Eberhard; han framstår ju inte direkt som tråkig och färglös.
Det är förvisso möjligt att DE i någon mening varit/är "en sund frisk fläkt i en svensk psykiatri", som du säger. Hur man nu egentligen kan veta det, och kan mäta detsamma?
Jag kan mycket väl tänka mig att han har sina förtjänster, att han kan fungera, och gör så, som psykiatriläkare i praktiken hos patienter med en förhållandevis stor ångesttolerans och förmåga till visst rationellt tänkande mitt uppe i det att desamma likväl är s.a.s. psykiatrivårdsbehövande (vad som nu än innefattas i
det [vård]begreppet ...).
I direkta akutpsykosmomentum - som ju är det arbetsfält vad jag förstår är det som Eberhard haft/har (?) som vardagsarbete - förefaller en raljant stil, med därigenom en antagen oförmåga till härbärgerande interaktion (för att uttrycka mig något termkliniskt stramt) – tämligen osmart, lätt kontraproduktivt och i vissa fall rent av "livsfarligt". Detta säger jag likväl ur ett utifrånperspektiv, utan att känna till den fysiska akutverkligheten.
Åtskilligt finns att säga i ämnet
Eberhard, psykiatrin och det mänskliga livsvärdet som sådant ...