Skvaller om David Eberhard?

Ursäkta - men riktigt dålig var den.

Jag hörde han i radio i en debatt med en kvinna som tyckte att
hans bok var väldigt tunn och ovetenskaplig. Han hade svårt
att försvara sin egen text utan kom mest med svar som att
"du har inte läst min bok ordentligt" eller "det har jag aldrig
skrivit/sagt". Vem som hade rätt vet jag inte men han var
oväntat passiv.

Nu har du fel. Ann-Charlotte är ett kvinnonamn och hon är givetvis även en kvinna.

Men om kvinnan påstår saker som inte är sanna, hur fan skall han kunna försvara sig med något annat än att påpeka det?

ACA är en jävla nippertippa som enbart är ett slöseri med tryckbläck.

Om det var den lilla "debatten" i PI Studio ett för nån vecka sen, jag tycker mig känna igen hans svar, så var han lite trött och mumlig men det var nog en smart taktik. Han aktade sig noga för att hamna i samma sorts ideologiska kannstöperier som kvinnan. Det gäller att inte för tydligt utmålas som "kyligt Timbrosponsrat högerspöke" utan framstå som "the voice of reason".... tycker han har massa poänger.

I UNT skrev hon som var på aktuellt tidigare, gråhårig glömt hennes namn, att boken var rörig eller nåt men hade en rad intressanta saker.

Var precis och lyssnade på honom. När han talade om yttrandefrihet nämnde han denna tråden. Han verkade mest road av judespekulationerna.

Han erkände alltså?

Nej han tycke mest det var lite bisarrt.

Att folk tvekade? Att folk "ens kunde tro"?

Livserfarenhet my ass.

Jag är mer än trött på folk som skapar hetsiga debatter med obligatoriska elaka påhopp enbart för att skapa trafik till sin blogg eller för att sälja böcker. Det ger liksom nada, bara en massa intäkter/uppmärksamhet till dessa narcissisiskt störda individer.

Ironiskt förresten hur jävla lättkränkt Eberhard blev över Konstfack-incidenten. Uttrycket att kasta sten i glashus får en helt ny dimension.

Ni som har läst boken, är Eberhard kränkt över att andra är lättkränkta eller tar han det med lite humor?

Är boken läsvärd förresten?

Känslan är just att han "är kränkt över att andra är lättkränkta. Han framstår som totalt humorlös och stentråkig. Såg en föreläsning på SVT som närmast gick ut på att sätta publiken i skräck (Här kom store, viktige överläkaren) och sedan såga svenska samhället vid fotknölarna.
Boken har sina poänger och grundidén som den bygger på är jättebra. Mina förväntningar var jättehöga och jag väntade mig få några bra anledningar till att våga ta mer risker. Men till min stora besvikelse var boken rätt dålig om man ska vara ärlig. Språket är undermåligt och hans som boken ska bygga på är ofata hårresande felaktiga och än sämre underbyggda. Han tycker exempelvis att det är galenskap att man inte får ha barnvagnar i trapphus, till synes helt i ovetenskap om att det finns ytterst goda brandsäkerhetsmässiga anledningar till detta. Hela boken vill vara kontroversiell fast den i själva verket mest slår in öppna trenddörrar. "Barn ska studera mer!". "De äldre ska få respekt", "Man ska få lön efter arbetsinsats". Allt i enlighet med den retorik som då framgångsrikt tillämpades av Folkpartiet med Jan Björklund i spetsen.
På senaste boken med det tidstypiska namnet "Ingen tar skit i de lättkränktas land" har han också hakat på Marklund/Ranelid trenden att ha sig själv på omslaget. Självfallet då i Captain Morgan pose iklädd vit kostym.

Han har f.ö. fått sämst betyg av alla psykiater på St: Göran doktorsguiden. Detta kan dock tolkas som något positivt då han kanske skickat bort folk som inte behöver psykiatrisk vård. Sannolikt är det ju dessa som skriver på siten.



Haha, läckert!