Citat:
Ursprungligen postat av Yuppinallen
Det kan jag också skriva under på. Håller också med om att anonymitet är behövligt i vissa lägen, men det är inget hinder då man anmäler ett misstänkt djuskyddsbrott. Jag tror att de kontrollerar de fallen lika illa som dem som anmäls med namn och personuppgifter eftersom det finns för lite resurser.
Problemet är väl just att så många har olika syn på hur djur skall behandlas, och att det får se ut olika beroende på om djuren hålls som sällskapsdjur eller produktionsdjur. Kanske har Bodils djur inte haft det sämre än de flesta scan-grisar som "Svensson" äter varje vecka, eller de höns som lever i sin egen avföring i trånga burar eller lokaler, men det är ofta de privata fallen folk reagerar på. Grisar är förmodligen klokare än hundar, ändå är det fullt tillåtet enligt lag för producenter att hålla dem i minimala spiltor på cementgolv i flera månader innan de går till slakt, och det tillåter och uppmuntrar kunderna genom att betala för produkterna.
Om människan verkligen ska komma till rätta med djurskyddet så måste det ske en tydligt förbättring med den dubbelmoral många håller. Man kan inte klaga på det ena och gynna det andra och samtidigt gapa efter hårdare straff och lagar. Den ekvationen kommer aldrig att gå ihop.
Djurskydd rent generellt är verkligen superviktigt att diskutera, sedan om det hjälper att prata om en människas djurhållning efter hennes bortgång är en annan fråga. Jag blir bara så ledsen över att se att folk så enkelt kan ta upp detta till ytan när hon inte längre finns, men att samma människor kanske inte gjorde något åt det medans hon levde och i sådana fall misskötte sina djur. Har man inte kurage nog att anmäla eller att stå för sin åsikt kanske man inte alltid kan ta för givet att man har en rätt att klandra. Rätt har man naturligtvis alltid men man kan inte räkna med att bli tagen på allvar om man försöker sopa igen sina egna spår efter sig.
Jag börjar bli tjatig när jag återigen håller med dej..
Dock vill jag bortse helt från "personen" som hade dessa djur. Hon må vila i ro.
Ang anmälan.
Om man anmäler anonymt har man inte samma möjlighet att kontrollera om tillsynsmyndigheten bryr sej om anmälan. Men har man själv insyn där djur vanvårdas så tjatar man vidare! Man
ger sej inte!
Om man däremot står för sin anmälan så kan man fordra att få svar på vad kontrollen gav och om det blev förelägganden.
Man kan
fordra att få
svar på sina frågor som man själv uppfattar om vanvård-djurplågeri. (lagen är luddig och det är stora skillnader på hur vi ser saker och ting)
Får man inte gehör så söker man möjligheter vid djurskyddsorganisationer t.ex. Fler djurvänner, alla vägar man hittar...
Det är vad jag anser att man i alla fall kan göra - som jag har egen erfarenhet om som HAR fungerat i de fall jag själv har varit delaktig i.
Ja, sen är man delad - precis som du skriver. Vilka djur får hjälp? Vilka har det sämst.
Det är just detta som gör att dom flesta ger upp - vi har ingen möjlighet att kunna förändra för boskap, höns mm.. som hela tiden har dåliga förhållanden. alltså tystnar vi överlag. Debatten dör med andra ord.
Till politisk nivå kommer nästan ingenting och där faller möjligheten att förändra i det större. Jag vet, har skrivit på massor av listor till myndigheter men det senaste var väl att jordbruksministern höll med om att tidelag var hemskt och som alltid "det skulle ses över". Ja, vi får väl se.
Men hur omöjligt det än är och så lite man kan göra så tror jag ändå att vi kan göra något. Om så bara för ett enda djur.
För nog har en del djursamlare fått lämna ifrån sej djur - hundar och katter bl.a. senaste åren. Har ju visats i tidningar och TV en del sånt.
Och då måste vi tänka på att
NÅGON har anmält allra först! Om någon börjar vågar fler följa efter.
Att det sen inte blir något straff är en annan sak. Men djuren har kommit från ett miserabelt liv.
OM vi är tysta händer ingenting.
Bara att ta ett djupt andetag när vi ser något sorgligt och anmäla nästa gång!
Mvh