Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Far åt helvete- Thyrgfing, bara för att jag är så förbaskat glad och lutande! (y)

Marduk-Azrael

http://www.youtube.com/watch?v=rVMegCfoUfs

Portal: Glumurphonel

http://www.youtube.com/watch?v=emrBZZtGFgI

Sitter och lyssnar igenom Wodensthrone album loss.

http://www.youtube.com/watch?v=nmQbBPj-m7g

Riktigt vackert tycker jag.

Påminner faktiskt rätt mycket om winterfylleth.

Tja, Behexendelen är ju bra, men "The Burning Eyes of the Werewolf" är ju bara för usel. Akustisk black metal kommer aldrig att låta bra.

Här är det Watain och "Lawless Darkness" som gäller för hela slanten.

Klassiker. Legendariskt gökur på skallen.

Polen är jävligt intressant vad gäller black numera. Infernal War släppte ju en av de mest brutala mangelplattor jag hört i mitt liv, Redesekration, för tre år sedan. Jag har fortfarande svårt att tro att musikerna bakom den är mänskliga med tanke på den hastighet de uppehåller så länge när de lirar. Nu lyssnade jag just på deras halva av den färska splitten med Kriegsmaschine, som också är lysande. På sin halva har Infernal War dragit ned på tempot och vävt in mycket mer av de långsamma, ondskefulla ortodoxa elementen som blivit populära på senare tid. Men de blandar in sitt patenterade mangel här och där och den blandningen är fan grym. Kriegsmaschines halva har jag inte lyssnat på, men deras fullängdare Altered States Of Divinity är en riktigt jävla mästerlig hyllning till den hornprydde. Rekommenderas starkt. Mer känt är nog Kriegsmaschine-frontmannens andra band, Mgla, vars fullängdare Groza också är ett mästerverk. Produktionen på den skivan är bland det bästa jag hört, balansen och ljudet i instrumenten är gudalika. Så alla BM-fans som inte redan utforskat den polska scenen borde definitivt kolla in dessa band och släpp omedelnyss.

Annat riktigt brutalt och obskyrt jag lärt mig uppskatta är "Gnaw their tongues"

Shining - The Eerie Cold

Väldigt bra platta if I may say so.

Nu har det gått ett tag sedan Deathspell Omega släppte Paracletus, och det kanske är på sin plats att sammanfatta tankarna kring den. Direkt kan jag säga att den inte alls har haft samma påverkan på mig som Si monumentum eller Fas hade när de kom. Jag har, bortsett från dagarna efter att skivan släpptes, inte kommit på mig själv med att längta efter nästa genomlyssning. Tvärtom har jag knappt tänkt på den efter att den inledande hypen och längtan efter skivan svalnat.

Men Paracletus är inte alls dålig! Den är välgjord och på sina ställen stämningsfull och intressant, dock är det något, jag kan inte sätta fingret på vad, som fattas. Kanske försökte de allt för mycket med att göra något originellt och experimentellt, kanske är det jag som tröttnat lite, vem vet.
Vad jag däremot vet är att Paracletus förblir en stabil del i sin helhet - en god avslutning på trilogin, även om den lämnar en del att önska.

Och med det sagt kör jag igång Si monumentum och lutar mig tillbaka, redo att uppleva den nästan religiösa vördnad och längtan jag alltid känner när jag hör de inledande tonerna av first prayer.

Jag tycker också att den är bra! Men som sagt är det inte den bästa heller...
Men jag kommer antagligen att köpa den nångång iaf!

Just nu lyssnar jag på Dødsengel. Visionary, är det som spelas. Great shit såhär mitt i natten!

Asesino - Regresando Odio

http://www.youtube.com/watch?v=oQ2zCgPx30g&feature=related

Shade Empire - Sinthetic

Rekomenderar låtarna Pain & Pleasure, Conjuration, Human Sculpture och Extreme form of hatred!