Citat:
Ursprungligen postat av BlackJewel
För en gångs skull ett sant erkännande vad gäller den lanserade och patenterade dogmatikens favorit-uttryck "andligheten" - vilken är symbiotisk med lydnad under religiös auktoritet.
Det är dogmer som myntat ordet andlighet, det är inte ett begrepp eller vokabulär som fritt uppstått i människans kärlek mot intet...
Kalla det vad du vill. Om du anser att jag står direkt underställd en religiös auktoritet i form av de andliga principerna om Kärlekt och tolerens så visst.
Men det följer ingen religion till detta då jag inte bekänner mig till någon specifik troslära.
Citat:
Ursprungligen postat av BlackJewel
Det ör utöver detta starkt inkorporerat i människans genom tiderna, bildande av mentalhygieniska principer.. komna ur ganska primitiva föreställningsvärldar och har ännu inte släppt, enbart putsats och ansats lite men återstår i samma människoföraktliga devis om att, i grunden äga en smutsig olydig gen, som helst hemfaller åt dekadens.. och måste kultiveras, där den idealiserade "gudsbilden" ska stå som första representant och föredöme.. hårda krav alltså.. att med demoniseranden och löften om helveten, med andra handen bjuda på illusioner om en gud som också är snäll... bara man klappar auktoriteter medhårs, narrar.. i rätt riktning...
Dvs religionsföreträdare har i alla tider splittrat folk.. alltid dragit varenda mänsklig egenskap i polemikens fördärv..
Religion har och används i mångt och mycket som system för att kuva befolkningen. Att underställa människor auktoritet, inte helt frånvänt politik. Demokrati om än folkvald sådan är eftersträvansvärt och bra, (IMHO) medan kommunism är dåligt och fel. Men bägge är politik.
Alltså är andlighet och religion två sidor av samma mynt, men lika långt från varandra som kommunism och demokrati. Förstår du vad jag menar?
Citat:
Ursprungligen postat av BlackJewel
Så när du stillar dig och vill vara ödmjuk, är det ekon från svunna tider som ännu lever i dig.. du behöver förödmjukas för att förstå ödmjukhet, gör du inte det är du ett mentalhygieniskt djur med tvivelaktig intellektuell förmåga, alltså bör du straffas eller spärras in och skola dig i dogmatik, till ditt mentala sinne uppnår just den stöpta form som Gud önskar (ja ställföreträdande gudar tolkar åt dig... hur nu ställföreträdarna når kontakt med gud.. de är så klart halvgudar i dina ögon.. deras "teorier" är trovärdiga.. eller? de har verkligen konkreta faktorer... kan härleda gud va... ?)
Ptja, du överdriver naturligtvis men det ligger en viss sanning i det ändå. Jag försöker kuva mitt ego till förmån för att vara ödmjuk och inte helt sällan med meditation och bön. Men jag behöver inte ta ansvar för hela mänsklighetens, historiskt sett, deltagande i religion, eller de övergrepp som skett i religionens namn för att jag ber eller mediterar.
Du generaliserar alla begrepp över en kam. Jag särkiljer dem.
Och återigen, vi har vitt skild syn på Gudsbegreppet. Jag ser alltså inte Gud som en person, eller som personfierad. Det är att kraftigt förenkla det hela.
Citat:
Ursprungligen postat av BlackJewel
Vilka? Kan det vara principen om att hålla tyst i församlingen...
...kväsa yttrandefriheten som är en mänsklig princip, uppkommen just utanför den religiösa kontexten.. ?
Du tramsar ganska mycket nu.
Jag tillhör inget samfund, ingen religion eller annan organisation som kan anses som religiös.
Jag säger vad jag vill, när jag vill hur jag vill utan att ta hänsyn till någon religiös eller andlig rådgivare eller på något sätt auktoritet.
Jag anser att jag själv vet vad som är rätt och fel. Sluta tramsa.
Citat:
Ursprungligen postat av BlackJewel
Om du söker Gud, är du inte agnostiker, då är du ute efter apostlagärningar och kandiderar uppnåendet av medalj för den investering du ser i att ingå i ett strikt materialistiskt sällskap, vilka ärevördar spirituell materialism!
I det finns föga empati.. utan enbart bestående av försök att hitta raktsräcka rätt upp till en fiktiv Fader.. det blir s.a.s ditt prio 1.
Allt annat är din egen frustration, men det materialistiska sällskapet med sina ceremoniella övningar stillar dig och ger dig illusionen att "vara" lite mer empatisk än gemene man..
...allt du behöver för att slippa kallas för det du är, en spirituell materialist. M.a.o KRASS.

Ja men det är för att hela din hållning ÄR krass, av mytomanisk natur.. ambivalent. Du tror och söker för att du kan tänkas få en vinst av det, om så att du underkastar dig inbillningens hallucinerande förväntan, på att det kommer lite sensations.. lite spooky happenings in the mind of yours..
Empatiskt? nej , snarare egocentriskt och... i äkta solipsistiskt gjuten form.
Citat:
The extent of the region of the uncertain, the number of problems the investigation of which ends in a verdict of not proven, will vary according to the knowledge and the intellectual habits of the individual agnostic. I do not very much care to speak of anything as 'unknowable' [I confess that long ago, I once or twice made this mistake; even to the waste of a capital 'U'.] What I am sure about is that there are many topics about which I know nothing; and which, so far as I can see, are out of reach of my faculties. But whether these things are knowable by anyone else is exactly one of those matters which are beyond my knowledge, though I may have a tolerably strong opinion as to the probablilities of the case. „
— Ur Agnosticism and Christianity
Det finns många betydelser av ordet agnosticism. Populärt menar man oftast att man inte är säker på om det finns en gud eller inte, eller att man inte har tagit ställning. Andra menar att man inte tror på gud men att man inte är säker. Andra avser ett förhållningssätt som ligger nära positivismen, i det att man inte antar något som inte kan bevisas. Ett alternativt agnostiskt förhållningssätt ligger nära skepticismen, att tvivla på allt utom det absolut säkra, om man ens tror att någonting är säkert - "Det enda jag med säkerhet vet är att jag ingenting med säkerhet vet".
http://sv.wikipedia.org/wiki/Agnosticism
Jag VET inte men tycker mig fått bevis för att åtminstone mitt liv blivit bättre sen jag försöker efterleva de andliga principer jag listat. Kan jag bevisa Gud? Knappast. Men sen jag började be och följa dessa enkla levnadsprinciper har mitt liv blivit otroligt mycket bättre, och det räcker för mig.
Jag behöver inte bry mig om de brott katolicismen begått i Jesus namn för att jag ber. Jag behöver inte bry mig om de självmordsbomare som utför dessa dåd i Allah's namn för det. Jag bekänner mig inte till någon religion och behöver därför inte ta hänsyn till detta.
Och helt ärligt så tror jag min livsåskådning är till mer nytta för andra än din cynism. Men det är vad jag tror, inte heller det kan jag bevisa..