Citat:
Ursprungligen postat av 526
Det är ju rätt på ett sätt, men alla mätningar har ju e koppling till sinnet. Dvs alla mätningar uppfattas till sist av tanken, plus innan. Annars blir det ju "trädet som faller i skogen" frågeställningen.
En mätning i någon slags klassisk mening har mycket riktigt en koppling till sinnet; detta kan dock, och det var nog detta delvis åtminstone Schrödinger försökte visa, innebära en problematik i vad vi menar med mätning när det gäller kvantmekanik. Vi kan, för att hjälpa oss komma bort för stunden för mer konventionella definitioner av ordet "mätning", generalisera det till att betyda alla handlingar (av människa eller annat) som kollapsar en vågfunktion. När det gäller Schrödingers katt är allstså frågan om vågfunktionen redan har kollapsat innan vi öppnar lådan, vilket kanske låter vettigare, varvid det alltså inte är mänsklig tanke som kollapsar vågfunktionen (gör mätningen), utan vår inbyggda mätare i lådan som så gör. Du kanske här vill invända om att mätapparaturen är en produkt av mänsklig tanke, vilket är alldeles riktigt, men när vi har satt upp experimentet med katten i lådan upphör mänsklig tanke att vara en faktor i funktionen; då är det det radioaktiva sönderfall som mätapparaturen registrerar och som sen krossar en cyanidkapsel som är den enda variabeln.
In summarum finns det alltså här ett problem om vad som kan och orsaka vågfunktionens kollaps, och således, vad som är en "mätning" kvantmekaniskt.