Objektiv beskrivning utav subjektiva preferenser - utan objektiv moral

Är detta ironi eller inte?

Lite domedagsspådomar från min sida kan vi kalla det Om det inte finns något rätt och fel så ÄR det rationellt att göra sig av med samvetet om det går, eller?

"Om det inte finns något rätt och fel så ÄR det rationellt att göra sig av med samvetet om det går, eller?"

Nej det är inte rationellt att göra sig av med samvetet. Det beror helt och hållet på hur du väljer att definiera rationalitet, om du talar om den ekonomiska förnuftsmodellen (maximera självintresse) så tror jag inte att det vanligtvis gynnar en att inte ha ett samvete, även om det kan göra det. I vissa situationer kan det vara i ens självintresse att inte ha ett samvete, men att sakna det konstant leder till en hel del problem.

Tja, det kan väl fungera som nån slags heuristik för att leda oss rätt ("egoistiskt ") på sin höjd.
Å andra sidan, kan vi ta bort samvetet kan vi säkert göra oss lyckliga konstant på kemisk väg, och då behöver vi ju inte jävlas med varandra längre.

Förvisso, samvetet som allting annat i människan har en funktion rent evolutionärt.

Intressant frågaeställning.

Om man antar att en person har 100% rationalitet, dvs att den förstår konsekvenserna av sin handlingar ner till atomnivå, skulle denne troligtvis agera moraliskt, förutsatt att denna person innehar empati. Om empatin saknas blir det däremot ett problem att få denna person att agera moraliskt bara genom att beskriva konsekvenser av handlingar.

Här kan vi istället göra ett till antagande: Att alla människor är 100% rationella. Under dessa förutsättningar kommer de flesta att inse att de tjänar på ett tydligt konsensus om vad man får och inte får göra. Dessa kommer sedan att hålla de personer som inte tjänar på att följa detta konsensus i schack.

Angående att träna bort empati ifall denna känsla inte är rationell: ska man i så fall träna bort andra känslor också? Vad har man för då anledning att fortfarande leva? Det är skillnad på att ha sina känslor i schack genom att ständigt analysera deras uppkomst och orsak(dvs att behandla dem rationellt), och att helt sakna kännslor.

En robot agerar rationellt utefter vilka order den har fått. Otan order agerar den dock inte alls. Om man ser människan som en biologisk robot, som kan inneha samma rationalitet, vad är det som får denna att agera? Det finns ju ingen som kan ge människan absoluta order, som om vi vore robotar. Svaret blir förmodeligen att det är våra kännslor som i grunden får oss att agera. Alla handlingar går grunden ut på att vi själva ska må bra. En kännsloreaktion som de flesta måste ta hänsyn till för att må bra är empatin.

Extrinsikal filosofi är enligt mig en form av objektiv moral.

Roi: Du lutar åt samma håll som mig, jag tror rent ärligt talat att en sådan beskrivning som endast försöker behandla "naturlig moral" (känslomässigt) rent systematiskt och inte förändra den (individuellt) kommer ha bättre resultat än en sådan som utgår ifrån ett enda värde och förmodar att det är universellt.

Med bättre resultat avser jag, inga situationer där systemet verkar motsäga intuition.

Vad menar du med objektiv?

Ej beroende av en enskilld bedömmares värdering. Typ att en sten alltid är en en sten, även om vi kanske föreställer oss att det är en stubbe.

Ett problem kan vara att subjektivitet inte begränsas enbart till perspektiv,
subjektivitet är både rums och tids-beroende,
eller om man så vill, situationellt.
Det betyder att (egen)värdet förändras för mig genom tid,
varpå "vad jag behöver göra för att maximera värdet" också kommer att förändras.
Det vill säga, den objektiva mätningen blir 'fel'.
Eller, mätningen kan bara mäta hur det är just nu, inte ge någon reliabel förutsägelse.

Just därför blir det viktigt att den moral som görs till norm utgår ifrån individuell frihet. Det konsensus jag pratade om i min tidigare post, handlar bara om vad man får och inte får göra mot varandra. På andra områden finns det ingen anledning att ha en kollektiv värdering, eftersom folk är för olika för att tjäna på det.