Filosofisk kritik utav nutidens feministiska akademiska områden

Jag är ute efter kritik utav genusvetenskapen, feministisk filosofi (feministisk epistemologi tex). Har sökt en del men ej hittat någonting jag kände mig nöjd med. Höll på med en uppgift tidigare om feministisk epistemologi men jag lyckades inte hitta någon kritik utav själva området mer än det jag själv hade att fylla i (vore härligt att få reda på mer nu i efterhand).

Vill både ha länkar, bokreferat, artiklar.

https://www.flashback.org/showthread.php?t=817806

Man brukar göra en indelning i tre delar:


Longino Values and Objectivity från Science as Social Knowledge, är en text som är bra att ha läst för att se lite vad man kan räkna med i detta området.

Eftersom många feministiska filosofer gärna vill blanda in sina politiska värderingar i vetenskapen försöker de vanligtvis att attackera den vetenskapliga neutraliteten i rättfärdigande av teorier. Många hänvisar till Quine's klassiska Two dogmas i syfte att hävda att den vetenskapliga metoden inte räcker till utan att valet av teorier i grund och botten även kräver sociala faktorer. Kuhn förekommer givetvis mycket i ungefär samma form, de hänvisar till inkompatibilitet mellan paradigmer vilket också det underminerar objektivt teorival.

En ständig förkämpe emot relativismen är Larry Laudan som skrivit många bra texter som på ett dräpande sätt visar alla tankefel och slarvigt filosoferande som relativisterna tenderar att göra. Två bra texter:

Dissecting the Holistic Picture of Scientific Change

Demystifying Underdetermination (den som tycker Quine's Two Dogmas är klurig kommer ha enorm nytta av denna artikeln)

De kan även attackera tanken att observationer utgör en neutral källa för val mellan teorier, där dyker 'theory ladenness of observation' problemet in.

Jerry Fodor tar upp varför problemet inte är så katastrofalt som det kan verka i sin artikel Observation Reconsidered.

Du kommer ganska långt med detta, de flesta feminister, postmodernister och sociologer kommer vara mer eller mindre stekta efter detta.

Hurra. Underbart. Ska läsa...

Jag är postmodernist och socialantropolog, men jag förstår mig absolut inte på feminismen. Det är en politisk vetenskap, som har en grundläggande filosofisk paradox. Dom kritiserar alla andra, ingen annan får kritisera dom, vilket gör att dom kritiserar sig själva.
http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article380444/quotFormynderi-i-Lundquot.html

Jag tänkte starta en tråd här om den här paradoxen, men den här tråden hann före.

Feministerna vill till exempel att det ska vara lika många män som kvinnor i bolagsstyrelser, och lika många kvinnliga som manliga författare i kurslitteraturen, och lika många manliga som kvinnliga lärare/elever. Men hur går det ihop egentligen. Betyder inte det att man ser på människors kön snarare än deras genus? Är det inte det dom säger sig vilja förändra? Det är väldigt förvirrande, såvitt jag kan se gör dom raka motsatsen till det dom säger sig vilja göra.

Andra ämnen som berörs av samma kritik: development studies, global studies, cultural studies.
Ämnen med politisk agenda.

"If science where made by women, science would be better at finding the truth. "

Jag tycker inte det här låter så jämlikt. Det är ju rent könsförtryck.

Tack för boktipsen Krenek, du råkar inte ha några länkar med?

"Jag är postmodernist och socialantropolog, men jag förstår mig absolut inte på feminismen. Det är en politisk vetenskap, som har en grundläggande filosofisk paradox. Dom kritiserar alla andra, ingen annan får kritisera dom"

Vill givetvis inte vända på tråden, men måste påpeka att även postmodernism har en grundläggande filosofisk paradox. Om man nu beskriver det som epistemologisk relativism etc. Det hela är självuteslutande. Ska man utgå ifrån postmodernistiskt tänkande så är det ju inget konstigt eller inkorrekt med att feministerna grundar sig på självmotsägelse, trots allt är ju självmotsägelse endast en sak som bryter emot logiken som i sig är en ren konstruktion utan någon som helst "status" som gör att den överträffar förnekande av logik eller irrationalism. Detsamma gäller en person som har en nazistisk världsbild och tolkar allt därefter eller en muslims världsbild. Allt är ju relativit, eller inte?

Precis som med all politik råder det stor förvirring bland anhängarna av de olika ideologierna som förespråkas. Det är inte speciellt mycket bättre bland liberaler, socialdemokrater, nazister eller kommunister. Tittar man istället på filosoferna blir feminismen lite sundare (ibland), vissa har insett att de mer radikala formerna inte håller, och när de gör politiska anspråk inom vetenskapen, då medger de att även andra kan göra sådana anspråk. Den feministiska empirismen som utgår ifrån normal vetenskapsstandard är i grova drag väldigt sund och inget att direkt klaga på. Så allt är inte tokigt bland feministerna, även om nog vi skulle klara oss bra utan 99.9% av de som kallar sig feminister.

Tyvärr, har dom i bokform själv (Laudans finns i en antologi sammanställd av Curd & Cover som heter Philosophy of Science), Fodor finns på nätet någonstans, google books tror jag det var. Har inte sparat länken.

Läste just igenom artiklen du postade yidaki, det är skrämmande. Fortsätter det här och sprider sig kanske feministerna blir de nya fascisterna, fast kanske ännu värre då de även motsäger sig själva. Förtryck för att undvika "förtryck"

Precis. Och det verkar vara en grundläggande paradox i det som kallas feminism. Jag drar alla över en kam. Kvinnor som slogs för rösträtt kallade sig själva inte för feminister, och dom var rödstrumpor i en klasskamp mer än något annat. Simone De Beauvoir kallade sig själv inte för feminist till exempel, om jag inte missminner mig. Så det som kallas för feminism idag, har inget med jämlikhet att göra. Vi har ju JäMo och HoMo eftersom diskriminering är olagligt, mer än så och man ser på människor som kön, vilket vänder allting uppochner.

Politiska projekt såsom genuscertifiering går hand i hand med det som kallas audit culture,
ett neoliberalistiskt mission för att hantera det senmoderna risksamhället.
Allting ska utvärderas, och värderas, oavsett om det innebär att man använder
kvantitativa metoder för att mäta något kvalitativt. Ett vetenskapligt no-no.
Kritik mot neoliberalismens metoder blir med andra ord
på ett långsökt indirekt sätt
en kritik mot feminismen
såsom den yttrar sig i akademia.

Jag hittar inget bra på nätet om audit culture,
det finns böcker annars.
Det här var det bästa jag kunde hitta, men det förklarar inget:
http://en.wordpress.com/tag/audit-culture/

"Politiska projekt såsom genuscertifiering går hand i hand med det som kallas audit culture,
ett neoliberalistiskt mission för att hantera det senmoderna risksamhället.
Allting ska utvärderas, och värderas, oavsett om det innebär att man använder
kvantitativa metoder för att mäta något kvalitativt. Ett vetenskapligt no-no."

Förklara gärna vidare om detta. På vilket sätt är det de utvärderar och vad är det de specificerar sig på? Ge gärna exempel på när de använder kvantitativa metoder för att mäta kvalitativa saker? (Råkar inte vara socialantropolog .)

Den radikala genusvetenskapen stammar från en postmodernistisk tradition. Grunden för hela genusvetenskapen är att hela samhället genomsyras av den mystiska dikotomin maskulinitet/feminimitet. I genusböcker om internationella relationer betonas till exempel ständigt att militären är en maskulin verksamhet medan sjukvården är feminim. Själv undrar jag varför dom använder begrepp som stärker de traditionella könsrollerna när deras politiska syfte är det motsatta. Det kan inte bli mer kontraproduktivt.

Sen använder sig genusvetenskapen av ganska märkliga metoder när man kommer fram till saker (och det gäller väl postmodernismen i stort). Eftersom de utgår från att det mänskliga språket är grunden för samhället (och för verkligheten?) så är naturligtvis begrepp oerhört intressant att studera för dom. De kan jämföra rimord, synonymer och annat som naturligtvis är rent nonsens. Partiet i "1984" hade fel när de antog att new speak skulle begränsa den mänskliga tanken, vi är inte fångade i våra begrepp.

Slutligen kan jag tipsa om ett avsnitt i filosofiska rummet (som jag tipsat om tidigare men det är så roligt). Genusvetaren Petra Ragnerstam argumenterar för sin sak, enligt mig misslyckas hon fatalt. http://www.sr.se/laddahem/podradio/S...0318050037.mp3