Filosofisk kritik utav nutidens feministiska akademiska områden

Bump....

I filosofiska rummet för två veckor sedan handlade programmet om "Genusperspektivet och forskningens frihet". Både Svante Nordin och Tanja Bergkvist har väldigt sunda uppfattningar och jag delar deras oro.

Till hemsidan:

http://www.sr.se/sida/default.aspx?programID=793

Direktlänk:

http://podradio.nu/item/view/141189/

Problemet går ytterst djupt. Vi har avlägsnat oss så pass mycket från det naturliga tillståndet var kvinnor ju inte är mycket mer värda en slavar så vi kan knappast rikta någon kritik mot feminismen längre. Det bästa är att försöka skaffa sig bättre värden själv.

Vem vore den bäste kritikern? M de Sade kanske. Men även skulle jag vilja hävda min favorit Charles Manson - en fantastiskt fin människa.

Fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuc! Arh! Gud, hjälpa mig! Lyssnade just på filosofiska rummet, som - om genusperspektivet tar över - kommer hetta "filosofiska flummet". Ursäkta, men kan någon vettig person avklara dessa frågor för mig, för trodde på riktigt att den version av feminismen som ni flamer, var något agressiva manshatare och teenagare hade kommit på:

Genusvetare måler upp könen som sociala konstruktioner, som verkar hämmande för bildandet av kunskap och... männsklig samvaro, därför vill man införa genusperspektiv, vilket innebär någon sorts godtycklig censurering av ämnen som anses ha en obalanserat genusprofil - t.ex. nämnde Svante Nordin i filosofiska rummet att den statsvalde rektor för någon högskole kritiserade fysiken för att vara kvinnoförnedrande, därför att den kontradikterade kvinnans intryck av regnbågen som något fast med dimensionerna "upp och ner". Sedan vill man införa kurslitteratur som väljs ut på bakgrund av författararnas kön, så att 50% av böckerna är skrivna av män, och resten av kvinnor? Ska man inte kolla på litteraturens innehåll, och ska kunskapen om regnbåger dikteras av kvinnor i stället för fysik, och bör vi inte avskaffa akedemia, och i stället baka bullor och krama och plocka blommor? För akademia går emot kvinnans natur, enligt dessa manshatare! Att bekämpa diskrimination med utgångspunkt i en diskriminerande ideologi - är det ett skämt???

Varför ska vi analysera kunskapen utifrån ett genusperspektiv, om genus förandras? Och hur kan kunskap från antiken vara giltig i dag, om genus förandras (och därmed förutsättningen för kunskapsbildande??), och om det vore fallet, vilken kunskap har då föråldrats som resultat av könens evolution, och inte som resultat av bättre systematiska metoder för att värdera teser m.m? Och när utvecklades matematiken för att en kvinna bedrev feminin matematik, och inte för att en kvinna bemästrade disciplinen?

Varför all den genus, varför inte fokusera på att bedöma människor lika, utan att kolla på deras kön? Om en polisaspirant är skit duktig, så låt honom bestå examen, i stället för att berätta för honom att han inte får plats för att det måste finnas 50% kvinnor och 50% män.

Edit:

Är inte genusperspektivet i sig uttryck för en onyanserat genusprofil, vad angår själva vetenskapen? Jag är under det intrycket att genusvetare främst är kvinnor, vilket logiskt måste innebäre att de pusher ett kvinnligt världsbild, enligt dem själva. Denna sortens relativism är självuteslutande, om man försöker dra slutsatsen att ett onyanserat genusbild är dåligt! Eller är det kanske så att man menar sig ha hittat en bug i systemet? Att själva medvetenheten om genusrollerna gör att man inte själva från feministernas sida gör sig skyldiga i att tilta över ens världsbild så den speglar könet?

Och sen när började man härleda Ought From an Is?????

Många av dessa tankar införs ju också enligt terroristmodellen barn använder "Om jag inte får som jag vill så skriker jag". Jaja, och så får föräldern köpa den där leksaken som annars skulle utlöst ett skri likt en stucken gris.

Skulle vara intressant att se ett försvar av någon anhängare till genusperspektivet (dvs inställningen att genusperspektivet ska in i kunskapsinnehållet i alla ämnen).

Själv ser jag relevansen inom samhällsvetenskapen att studera olika villkor för män och kvinnor, särskilt i fattiga länder, men jag ser inte varför man måste utgå från nuvarande relativistiska genusteori för att göra detta. Ständigt dessa hänvisningar till Focault, poststrukturalismen och annat flams i rapporter med genusperspektiv. Det behövs helt klart teoriutvecklingar på detta område. Som student inom samhällsvetenskap blir jag avskräckt att använda ett genusperspektiv eftersom de teorier som finns att tillgå strider fundamentalt mot mina vetenskapsfilosofiska uppfattningar.

Den ursprungliga frågan kvarstår dock. Ifall genusfrågor utgör ett vetenskapligt problem ska det inte behöva styras politiskt.

Jag önskar att det bara vore påhitt, tyvärr är det inte det och det har redan fått ganska allvarliga konsekvenser:

Germund Hesslow, neuroforskare, blev angripen i sydsvenskan på grund av en kurs om skillnader i hjärnan mellan män och kvinnor. Först skrev en genusstudent ett öppet brev i sydsvenskan med denna tes: ”Skall verkligen denna sexistiska ’kunskap’ få fortleva vid ett modernt universitet som Lunds universitet idag?”. Det märkliga är dock att prorektorn för lunds universitet svarar i sydsvenskan att hon "förstår din upprördhet” och att Hesslow är "fel ute" och ”framstår som alltmer egenartad och isolerad”. Detta ser jag som ett ganska allvarligt symptom på genusperspektivets effekter på vetenskapen.

http://www.mphy.lu.se/avd/nf/hesslow...lprorektor.htm


En annan effekt är de såkallade genusdagisen. På dessa har man börjat censurera barnböcker (t.ex. byta kön på rödluvan till en kille) och censurera vilka leksaker barn får och inte får leka med. Idén är att om ett barn leker med samma leksaker som majoriteten av de med samma kön så har barnet inte gjort ett "autentiskt" val.

http://www.youtube.com/watch?v=xCFuf1lUZB4&fmt=6

Jag fick en ny idol efter det programmet.

http://www2.math.su.se/~tanjab/
http://tanjabergkvist.wordpress.com/

Kvinnor har ofta sådana här tankar med att välja "rätt" leksaker till sönerna och pågarna. Min mor köpte inga leksaksvapen till mig till en början, men förstod sedan att det var fel och lät mig få leksaksvapen. På dagis fanns inga leksaksvapen alls, men det gjorde inte så mycket för då byggde vi leksaksvapen av duplo-klossar istället. Det spelar ingen roll hur de försöker bära sig åt, pågar har sina lekar ändå - att leka krig, cowboy och indian, osv, finns alltid närvarande. Att anta att vi är blanka blad är extremt verklighetsfrånvänt. Dessa genusdagis är väldigt beklämmande. Finns det siffror på hur många dessa dagis är och vilka de är?

Jag fattar att dom menar att vår uppväxt formar oss. Om jag växar upp i ett stamsamhälle kommer jag ha en annorlunda mentalitet än en New York-bo. Men de menar väl också att all kunskap ska ses i relation till våra könsroller??? Eller?

Normer uppstår, oavsett vad toppen vill (dom vuxna/politikerna). Om genusveternas teori om hur människor kan formas genom genuskuvning var sann, hur förklarar dom då den inre motvillighet inom Sovjet Unionen? Borde alla inte vara bra arbetare?

Människans natur är regelbunden, men innehållet som reglerna verkar på varierar. Norm och gruppbildningar är naturliga, men deras skadlighet behöver inte vara enorm. Jag fattar inte varför man måste tvingas underläggas ett så sjukt världsbild.