Människor med dåliga förutsättningar - har de ens en chans i livet?

Vi är duktiga på att dömma andra och skryta om oss själva, vare sig det rör sig om status, klasstillhörighet, utseende, etnicitet, personlighet etc

Men ponera att en inidivid från början inte har de bästa förutsättningarna i livet. Har en chans att ta sig uppåt i hierarkin och bli VD på stort bolag? Kanske, men om personen ifråga inte har "rätt" personlighet, kanske någon störning som hindrar honom. Skall han acceptera detta? Och ska vi andra som lyckats ha rätt att peka finger på de med sämst förutsättningar och hävda att dessa är slödder, Wt, socialfall etc etc? Kungafamiljen är också beroende av "bidrag", men dessa får aldrig utstå omäsnkligt bemötande.

Det mest anmärkningsvärda är att de som är de mest brutala och cyniska i samhället, är dem som lyckats i karriär, utbildning, i relationer etc. I teorin ska ju dessa bli bättre individer som kan ta hand om de svaga. Men så uppfattar inte jag det som.

Ni får gärna tycka till om temat i fråga och diskutera cynism hos de med bättre förutsättningar i livet. Tror ni att vem som helst kan lyckas oavsett förutsättningar? Och om inte, vad ska hända med dessa? Ska vi spotta på dem?

Nelson Mandela.

Klart att människor med dåliga förutsättningar har en chans i livet , men vägen dit är väl betydligt svårare än för "normala".

Men vägen dit krävs att du har en viss personlighet oavsett färg,religion eller annat. Du kan inte vara ett jävla slödder , ursäkta språket men dom har ingen chans för dom vill helt enkelt inte , man behöver motivation till det helt enkelt.
Alla människor har en chans att vinna och förlora.

Som Eminem säger "Oppertunity comes once a lifetime" , livet är fullt av chanser för alla, men du måste förstå när du har en chans också. Jag tror ämnet är ganska invecklat, svårt och ge ett exakt svar...

Ska peka ut ett par problem med din frågeställning:

1. Du gör antagandet att alla accepterar, eller att det är en korrekt förståelse, att "komma uppåt" är någonting per definition gott. Att som VD jobba 200-250 h/mån anser jag inte som något gott. Ett gott liv för mig kanske inte stavas pengar och statusyrke.

2. Du gör ett antagande om vad lyckas innebär gällande karriär, utbildning, relationer. Du antar vidare att vi skall göra samma antagande. för dig tycks lyckas = högstatus. VD och hög lön - då har man lyckats. Jag kanske tycker att lyckas är att kunna ha empatiska medmänskliga relationer och må bra i sitt liv.

3. "lyckats i karriär, utbildning, i relationer etc." - vad betyder "etc." här?

4. Frågan om punkt 3 och 4 kan leda till problem och motsägelser i och med att man kan tänka sig att en VD som tjänar väldigt mycket pengar och har bra utbildning jobbar så otroligt mycket att han konstant försummar sin fru och barn. Är han då lyckad?

Personlighet är något som utvecklas och växer fram under åren, den är aldrig färdigutvecklad, det är en konstant process. "Jaget" är en process, som inte riktigt kan avskärmas i tid och rum. Som en vektor, om man får använda ett sådant naturvetenskapligt ord i den här kontexten.

Frågan om personlighet och jaget har tagits upp i andra trådar, här är en:
https://www.flashback.org/showthrea...8#post16102078
I den tråden tar jag även upp frågan om hur samhället ser på människor
beroende på hur man ser på "fri vilja kontra determinism"-dilemmat,
vilket verkar vara en central frågeställning även i denna tråd.
Jag ställer mig till lägret som tror på fri vilja, tabula rasa. Men, det betyder inte att jag struntar i människor som det gått dåligt för, även om man 'kan' bku vem som helst teoretiskt sett, så möter man på olika vägskäl i livet som 'formar' en till den man 'är', genom hela livet.

Så, även om man kan ha "dåliga förutsättningar" som vuxen, tror jag absolut inte att man har det som ung/nyfödd. Alla har alla förutsättningar till allting när dom föds, sen allteftersom så begränsas denna 'frihet'. Det är helt klart en fråga om frihet också, vad är frihet.

Fri vilja kontra determinism, och vad är frihet.

"Så, även om man kan ha "dåliga förutsättningar" som vuxen, tror jag absolut inte att man har det som ung/nyfödd. Alla har alla förutsättningar till allting när dom föds, sen allteftersom så begränsas denna 'frihet'. Det är helt klart en fråga om frihet också, vad är frihet."

Så du har även förutsättning till att flyga eller att andas i vakuum tex?

Givetvis finns det många begränsningar och dåliga förutsättningar påverkar ens liv uppenbarligen till stor skala. Ska ge dig ett hypotetiskt exempel:

Pojken Tim föds utanför Freetown (Sierra Leone) i ett av de fattigaste områden kring staden. Han har både ADHD och är analfabet, hans mor lider av AIDS och stackars Tim får AIDS med födseln. Dessutom var hans mor så fattig under graviditeten att hon inte fick i sig tillräckligt näring så Tim var redan undernärd innan födseln.

Är Tim verkligen tabula rasa utan någon som helst koppling till sitt arv rent genetiskt och sjukdomsmässigt? Tims förutsättningar för ett lyckligt liv tex är oerhört påverkade av hans genetiska arv, i denna uppsats nämner de studier där det beräknats att ens lycka upp till 50% beror på ens genetiska arv :

http://www.psych.umn.edu/courses/fal...tain_RGP05.pdf

Beroende på hur lätt eller hur svårt man blir lycklig eller tillfredsställd så kommer ens liv att se väldigt annorlunda ut (de som har svårt att bli tillfredställda blir ofta thrill-seekers tex.)

Personligen är jag hård inkompatibilist och tror inte att varken determinism eller indeterminism gör någon skillnad i frågan om fri vilja, men det är lite OT.

Nu är inte "förutsättningar" definierat speciellt väl i den här tråden, men jag antar att det har mer att göra med huruvida med man blir president eller städare, och inte så mycket med huruvida man kan flyga eller ej. Men samtidigt snackar du med en extrem-relativist här, så jag kan gärna argumentera för att man kan flyga. Vad är problemet med det?

Jag har försökt väldigt länge men gjort illa mig alla gånger jag hoppat från balkongen, du får mer än gärna lära mig.

Det är nog försent tror jag, eftersom vi använder ord som "försökt" och "hoppat". Vi lär oss ganska fort att vi inte kan flyga. Inte bara genom att se att vi inte har vingar eller för att andra människor säger åt oss människor inte kan flyga (det är till och med onaturligt, skulle många säga), utan också genom erfarenhet. Vi känner av gravitationen, vi lär oss att gå, att sitta upp. Kanske om vi hade växt upp i rymden utan gravitation, hade vi inte sett det lika naturligt att behöva gå överallt istället för att flyga fram. Tyvärr går det inte att testa i praktiken, eftersom den mänskliga kroppen behöver gravitation för att utvecklas, eller, det är iaf ett antagande många gör idag.

I vilket fall borde det inte påverka huruvida man kan bli president eller städare. Det är klart, det finns strukturer, kulturer, som sätter upp vissa ramar för vad som kan hända. Hade vi inte haft ett samhälle med presidenter och städare så hade vi inte kunnat bli president eller städare. Men det säger mer egentligen att möjligheten finns där. Precis som att frihet kräver begränsningar, utan begränsningar så finns det ingen frihet.

Nja skulle inte säga att personlighet är befintligt , men kan slippas på inom området.
Om en person är omtänktsam så att säga, kan han/hon utvecklas att att bli mer omtänksam. Skulle säga att dom kan bara utvecklas inom ett område. Han/hon omtänksamme kan inte helt plötsligt bli hatisk och mordisk förutsatt att vi redan har bestämt oss att han/hon var snäll och omtänksam. Skulle man inte kunna säga så ?

Ingen föds omtänksam. Empati och sympati är något man lär sig, vilket kan ses på seriemördare och barnhemsbarn. Sen finns det maskrosbarn också förstås, men jag antar att även sådana blivit såsom dom är genom (kulturell) miljö snarare än genom (biologiskt) arv. I en biologisk kontext ses maskrosbarn som anomalier, men i en kulturell kontext är dom en del av kulturen lika mycket som alla andra.

Omtänksamhet är dessutom situationellt, inte universellt. Ett och samma beteende kan vara omtänksamt i en situation men inte omtänksamt i en annan situation. I en situation är det omtänksamt att hålla med flickvännen, i en annan situation är det omtänksamt att inte hålla med flickvännen.

Dessutom kan inte hatiskhet och mordiskhet sägas vara en del av någons personlighet, vilket Abu Ghraib kan ses som ett exempel på. Jag själv kan identifiera mig med ett våldtäktsoffer i en film, och hålla med denne när denne vill hämnas och mörda, men sen när jag stänger av filmen så lämnar jag det bakom mig. Det är inget som formar mig till den jag är, förutom att jag utvecklar min empati och sympati för andra människor.

Det viktiga är att "den jag är" egentligen ska läsas som "den jag blir", eftersom det inte är något statiskt, det är en process. Tystlåten som en norrlänning, pratar inte om känslor som en man, tar ett glas för mycket som en student. Men det är inget jag var när jag var 5, och det är inte säkert att jag är sån när jag är 80. Och jag kan inte vara sån utan andra människor. Det är genom interaktion med andra människor som jag blir den jag är.

Hur skulle du då definiera personlighet? Eftersom man kan inte beskriva personlighet som omtänksam,snäll,egosistisk,sur etc...
Vilka ord använder du dig av för att beskriva just en person med ett eller flera ord. Det verkar inte gå enligt vad du säger eller?

"Med bestående menas att de kvaliteter personligheten har är bestående över tid och i olika situationer." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighet)

Här menar dom att personlighet är bestående över tid , men du menar att den förändras ständigt.
Klart man förändras , men det beror helt på situationer. ens personlighet ändras inte bara för att man stöter på olika händelsförlopp som får en och agera olika i situationer.

"När allt kommer omkring så definierade vi ju "förändring" som att man har en egenskap vid en tidpunkt och saknar den vid en senare tidpunkt"

Så jag antar att det är detta du menar. Om man nu förändras efter tid ens egenskap/personlighet betyder inte det att man saknar den vid en viss tidpunkt , som tex när man blir äldre. Jag anser jue att alting byggs på men du förlorar inget av det du en gång hade.
Jag kanske är lite rörig här med förstår du vad jag menar?