Jag skäms som fan när jag kollar på skiten jag gjorde när jag gick på gymnasiet.
Blodeffekter och snygga klipp gör ingen film.. satsa på en bra story och jobba med dialoger. En idé vore att man får följa en person i dennes problematiska vardag. Illusionen bryts då och då genom att han eller hon vänder sig mot kameran och har en monolog om de andra personerna medan de fortfarande är kvar. Filmen kan tex vara ett återberättande typ: "kolla hur syrran rusar ut från köket med en ostmacka i käften, lyckligt ovetandes om att det var sista dagen hon fick se sin lillebrorsa i livet" eller nåt