Ångest-psykon-vänner!Ge mig ett nytt liv!

För att ta det kort jag har gått igenom anorexia/bulimi/sexuellt utnyttjad/dåliga förhållande/massa svek/självmordstankar och mycket alkhol på den här smeten när jag var yngre från ca 13-18.(Är 23 nu)

Vännerna var givetvis knarkare och jag hade MÅNGA vänner men de som inte knarkade hade ju alkoholen. Vi var ett stort gäng och det var alltid kaos när vi festade, som vi alltid gjorde!

Hade en jätte bra killkompis och en jätte bra tjejkompis.
Killen blev kär i mig men och det gjorde allt jobbigt, hamnade alltid i problem och ibland hamnade vi även i slagsmål med varandra. Men han var också den som alltid ställde upp...vi pratade alltid och umgicks alltid med varandra!
Han ar alltid där!Tyckte om honom som fan men han knarkade för mycket och valde därför att inte vara med honom på det viset!

Tjejkompisen svek ofta men med henne hade jag aldrig några stora problem!

För att bli frisk bröt jag allt, kunde ju inte flytta) så jag blev sjukskriven från skolan i 1 ½ månad och bröt med alla vänner utom en tjej som var mitt sweetheart! Min bästis! Min darling!
Jag bad henne att välja mig denna tiden då jag abslout inte ville träffa dom andra men det kunde hon inte! :0(
Killen ringde mig varje dag och kallar mig hora som hade övergivit honom och tjejen ringer och berättar att dom har strulat!
Dom jag litade mest på svek mig och det var som att sparka på mig när jag låg medvetslös typ!!! (Denna tiden vägrade jag inläggning på psyk och låg och tinade bort i min säng...när jag var vaken då grät jag bara)Var dock inne mycket på psyk och där bröt jag ihop totalt en dag!(ny psykolog)Värsta jag varit med om!

Efter den här dagen vände allt...och har nu sakta men säkert byggt upp min personlighet på nytt! Gått upp från 38 kg till 53 kr!!!! Att hitta mig själv har tagit mig 5 år och där är en bit kvar...har dock fortfarande fruktansvärt dåligt självförtroende fortfarande!

Men nu så har den här tjejen my sweetheart vi fortsatte vara vänner och jag bad han dra åt helvete! Men nu har tjejen blivit deprimerad, hon kan inte gå ut alls och vi glider ifrån varandra ju längre tiden går! För första gången i mitt liv är jag lycklig! Jag ler på riktigt utan tabletter och utan psykolog!
Jag mår bra utan att skada mig själv vilket är stort för mig!
Har försökt att umgås med henne men hon drar ner mig så fruktansvärt och jag kämpar varje dag för att hålla mina psykologiska problem borta! För man blir ju aldrig frisk och det måste man vara medveten om!!

Men nu har jag ju inga vänner, bröt med alla utom henne och hon vågar inte ens gå ut alls!
Dom andra är ju äldre nu och har rykt upp sig, ser många men hur ska man kunna ta upp kontakten med dom...ska jag gå fram och säga: "Hej! knarkar du fortfarande? jag funderar på om vi ska ta upp den där vänskapen som försvann!"

Har träffat på killen några gånger nu dom senaste månaderna(har inte sett honom på 3 år) och först är han sån som säger att jag är vacker och ska röra mig hela tiden. Pillar i mitt hår och klappar mig på kinden och försöker bli närgången... då tar jag bort honom och säger typ lägg av.
Då vänder han och säger " Du ska inte tro att du är något X! Du betyder ingenting för mig! Vem fan tror du att du är!"

Då svarade jag: Fy fan du är så jävla otrevlig! Låt mig vara!

Han: Du ska inte komma hit och tro att du kan yttra dig om mitt liv, du stack, jag har flickvän nu...det fungerar inte så X!"

Jag: Vad gör du här! Gå till henne! Jag bryr mig inte!

Hans kompisar kommer och säger något : Svik inte dina vänner nu, kom så går vi..tittar på mig och säger ! Ahhaaa är det hon!

Han: Du ska inte säga något X ...du är inte bättre än jag! Skär dig och sånt haha(verkligen hånflinar framför alla & ja gör ju inte det längre!)

Såååå jävla pinsamt!

Sen sa jag: Jag bryr mig om dig och jag saknar dig men nu vet jag inte vem du är längre! Trodde vi kunde vara vänner men detta är bara för mycket!

Han: Stick då!

Nu sitter jag ensam hemma, för många äckel i bagaget och vågar inte gå ut på kvällen! jag känner mig ofta övervakad, både i hemmet och på nätet!
träffar många som vet vem jag är men jag har ingen aning om vilka dom är!
Försöker gå vidare men det är svårt och just idag bryter jag ihop!
har aldrig blivit hotad men jag känner mig förföljd! en killkompis till mig känner sig också osäker pga de männsikor som finns i mitt förflutna!

Fan fan fan fan!!!!Hatar detta!

Ändrade mitt liv men nu är jag mest rädd och ensam! aaaaaah!!!!!!!

P.S. Jävligt passande namn jag har på FB, någon som vet hur man ändrar användarnamn!?!?

Vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att du bör försöka bryta med allt struligt folk du haft kontakt med och lägga det där bakom dig, börja inte ta upp kontakten med dem igen. Sen kanske du borde se till att flytta också om det är möjligt... inte kul när alla känner en som någon slags junkie, på ett nytt ställe kan du få en fräsch start och bygga upp en ny vänskapskrets.

PS. Användarnamn går inte att byta på FB, isåfall får du regga nytt konto.

Du behöver gå vidare och säga upp kontakten med dina störda sk "vänner". Även du behöver lite terapi, vad det låter som.

Jag umgås inte med dom längre alltså!
Jag har brytit med dom men det är oundvikligt att stöta på dom, ibland så känner jag för att bara gå ut och gå och åker till ett annat ställe men där träffar man på andra idioter jag absolut inte vill träffa!

Jag säger ju tex till honom att jag inte vill prata men han går efter, sen pratar man ett tag sen går han! enklast så!

Kan inte flytta pga min sjuka mamma !

Du kan ju inte heller låta din mor hålla dig på ett ställe som du verkligen hatar. Nu vet jag inte hur pass sjuk hon är, men det finns ju alltid hjälp att få.

Vill ju vara här för min mamma! Den som alltid har varit vid min sida!
Det var hon som fick mig igenom hela helvetet!

Inte en chans att jag kan överge henne! Hon är ju inte döende men hon behöver hjälp och stöd. Man kan säga att hennes organ inte fungerar som dom ska och hon lever med mycket smärta emellanåt!
Vet att hon behöver mig!

Har ju också mitt jobb här!

Ursäkter! Låter som om jag vill vara i denna sitsen men så är de inte!

Blablabla. Jag vägrar ge den minsta lilla jävla sympati till någon som pratar om festande som något "hårt". Oj, stackars dig att du har möjligheten att vara totalt ansvarslös och supa dig full varje dag. Det tyder verkligen på att ditt liv är en tragedi att du är så trygg i att andra kommer att ta hand om dig hur du än gör att du gör vad du känner för. Du behöver ingen jävla terapi.

Tänk på att hon varit igenom anorexia/bulimi/sexuellt utnyttjad/dåliga förhållande/massa svek/självmordstankar och mycket alkhol. Ähum.

Jag håller med, vad ÄR det med dagens ungdomar? Får du varenda grej du läser om i tidningen?

Hahaha okej?

Nä jag behöver ingen jävla sympati från dig iheller!

Jag menar inte att vi var häftiga som festade jag menar att det alltid var kaos.
Droger, folk blev drogade, misshandel, bråk...det var aldrig roligt på våra fester utan där var alltid en massa skit!

Jag super inte nu! Jag drack mycket då!(13-18)

fattar inte riktigt vart du vill komma??
att jag får skylla mig själv?

jaja orka!

Så nu lever du ett lugnt liv långt bort från vad dessa personer heter? Isåfall får jag föreslå att du säger det rakt ut: Jag vill inte umgås med dig, gå härifrån.

Spontant:

Håll dig borta från dina struliga vänner. Håll dig definitivt borta från killen med den trevliga jargongen.

Din deprimerade vän får du försöka att hitta ett vis att stötta, beroende på vad hon betyder för dig givetvis. Om hon nu har en faktisk depression så måste hon ju få behandling för den. En riktig, klinisk fullfjädrad depression inverkar verkligen hjärnknullande på en människa. Dock måste ditt stöd till henne inte gå ut över dig själv. Du verkar vara en skör människa som har en bit kvar, var försiktig.

En annan spontan tanke är att du bör fortsätta din kontakt med psykiatrin, du är knappast det värsta fallet som kommit ingråtandes genom dörren om man säger så. De kan faktiskt fixa det mesta där.

Ang. din mor så är det bra och starkt av dig att du stöttar henne i hennes sjukdom. Jag kan mycket väl förstå dig när du skriver att du inte kan lämna henne.

Bor du i en håla eller i en ngt. större stad?

Vad har du för fritidsintressen?

På något vis måste det gå att vända den negativa trenden.

Herre gu! visste du..
att du har rätt och söka jobb inom HELA Sverige?
Du behöver ju inte flytta till "silent hill"
där du har vänner, släktingar, kör på! och tro inte att morsan kommer och sluta bry sig om dig för det