Citat:
Ursprungligen postat av WaltzingMatilda
Tack för ny information, Skaraborg2.
Mycket mycket märkligt att det inte skrevs något om försvinnandena..! Så hade det inte gått till idag.
Att en tonårspojke på 50-talet ville mata sin babysyster var knappast vanligt? Och Gay Karlsson tycks ha gjort detta frivilligt och gärna, likaså ville han beskydda och ta hand om småsystrarna.
Vi har ju berört det tidigare, denne unge man måste blivit utom sig när hans eget barn sparkades till döds! Han måste ha mått otroligt dåligt, kanske han helt enkelt gav upp om han ställdes inför en situation som innebar våld och chock?
Nej så hade det naturligtvis inte kunnat gå till idag WaltzingMatilda. Varför det inte skrevs något måste ha berott på att ingen gjorde någon anmälan.
Iaf gällande Karlsson, så tror nu systern när hon fått tänka, att det tog flera år innan en sådan gjordes. En anmälan ang. hans försvinnande kanske gjordes så sent som 1968 av henne? Ang. Dahlsjö vet jag inte, men tror inte heller här att det gjordes någon anmälan med en gång. Dahlsjö efterlyses för första gången i PU så sent som 1967. Vare sig under andra halvan av 1965 eller under hela 1966 finns det någon efterlysning i PU på Dahlsjö.
Ja Karlsson var en ovanlig pojke/ung man under 1950-talet. Hur många gjorde på detta sätt med att mata sin babysyster? Att han skulle ha haft empati säger både hans äldre bror samt systern.
Jag tror att det som hände denna ödesdigra torsdag, så fick de nog uppleva både våld och chock i ordentliga doser. Kan mycket väl tänka mig, att en sådan person som Gay verkade ha varit, så gav han nog helt enkelt upp!
När hans 1½ årige son Peter blev ihjälsparkad, så pratade Gay inte om det, men han söp istället ännu mera. Denna händelse var också mycket omskriven i göteborgstidningarna.
Märkvärdigt i sammanhanget var att systern aldrig fick träffa sin brorson, ej heller mamman till barnet. Vet ej varför men det blev aldrig av.