Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Ja, fan! Det är ju en minst lika bra teori som min.
Förutsatt att frikyrkan ville stå för kostnaden; men då omvände hans sig till Jesus alltså.

Men det där med att G K plockades upp av en lastbil; ”Skaraborg2”; inget du hört något om,

Detta var en intressant teori som du har framfört.

Vi har redan i ett tidigt skede misstänkt att Kjell-Åke kan ha återinvandrat till Sverige under en annan identitet. Om han t. ex. hamnade i Sydamerika så måste han ha haft ett pass för att ta sig in i landet dit han ev. skulle. I vilket namn då? Om han skulle ha fått arbeta som missionär, så blir det hela smått komiskt. Han hade noll intresse för religiös verksamhet. Han då bör ha varit ca 17 år fast han kunde ha kunnat gälla för en ung man i åldern 21-22 år. Kanske ännu något äldre.

Kjell-Åke kunde ingen spanska och de engelska kunskaperna var säkerligen inte de allra bästa. Väl i det främmande landet så kunde han i s f med hjälp av mutor kunnat skaffa sig detta nya landets pass men hade han tillräckligt med pengar för att kunna betala mutor? Väl tillbaka i Sverige, vi har tidigare misstänkt att han kunde ha varit utrikes ca fem sex år, med ett nytt utrikes pass i nypan så bör passet ha varit i ett svenskt eller ev. nordiskt namn. Kan inte ha varit i ett spanskt namn. Han kunde inte gälla för att vara sydamerikan. Han hade ett typiskt svenskt/nordiskt utseende med blå ögon och blont hår.

Säger inte att det du skriver skulle ha varit omöjligt att genomföra men vill visa på en del problem i samband med genomförandet. Det skulle ha kunnat gå till på det sättet du tar upp. När det gäller hans fingeravtryck så behövde han nog inte oroa sig över dem. Han var aldrig daktad, till skillnad mot Dahlsjö och Gay, så hans fingeravtryck fanns säkerligen inte registrerade. Ingenstans framkommer det att han var straffad faktiskt förutom ett antal gångfyllor.

Saledes. Det var pa den har tiden inte alls samma kontroller for att ta sig in i ett utvecklingsland med "kyrkans valsignelse", sa att saga. Vilket utnyttjades flitigt av manga krigsforbrytare, till exempel. Med ratt papper och ett par gentjanster sa ar det problemet enkelt lost. Vad galler intresse for religios verksamhet sa finns det ju inga hinder for en ateist att arbeta kyrkligt, bara situationen passar bada parter och i detta fall sa skulle sa vara fallet. Spraket ar heller inga problem, val pa plats sa ar kyrkans fyra vaggar en utmarkt arbetsplats/studieplats och ett perfekt skydd fran omvarlden tills sprakkunskaperna ar bra nog. Kravs bara lite tid. Vad galler utseendet sa ar det ocksa darfor Sydamerika ar intressant, just darfor att det fanns manga blonda och blaogda personer dar fran 40-talet och det torde inte varit nagon som direkt hojde nagra ogonbryn i den religiosa varlden eller stallde nagra obekvama fragor innanfor de skyddande vaggarna. Nagra ar inom kyrkan sa borde det inte varit nagra problem att spara ihop tillrackligt med slantar och kontakter/hallhakar for att kunna skapa en ny identitet. Motivation fanns ju, om nu situationen i Gotet var prekar sa gallde det enbart att radda livhanken och battre motivation ar svart att hitta. Men detta ar rent personliga reflektioner som sagt och enbart en teori. Men han hade ju inte varit den forsta eller den sista som gjorde en deal med kyrkan som passade bagge parter i nagra ar......gissningsvis med ett nytt namn som varken var spanskt eller nordiskt utan snarare en blandning for att undvika obehagliga fragor i framtiden med ratt "coverstory".

Det har jag och denna uppgift förekommer i polisutredningen.

Ett förhör hölls med en diversearbetare som från och till var boende hemma hos Gay. Detta förhör hölls 1965-11-18. Problemet är att all datumangivelser är ca/omkring. Det var ju heller inga nykterister som befann sig i kretsen runt Gay.

Här blir det något rörigt. Omkring den 28 juli flyttade denne diversearbetare in hos Gay igen. På kvällen samma dag så kom en ung man på besök hem till Gay vid namn Janne som troligen var identisk med Janne Dahlsjö. Vittnet hade tidigare träffat honom. Janne hade bli med sig. Vittnet trodde att det var en PV även om han aldrig såg bilen. Vid omkring kl. 19.00 begav sig Dahlsjö och Gay iväg ut för att ragga. Runt midnatt återkom Gay ensam.

Dagen efter som Dahlsjö och Gay hade varit ute och raggat, så hade Gay och vittnet besökt arbetsförmedlingen på Värmlandsgatan. De kom dit omkring kl. 06.30. När de stod utanför lokalen och rökte så stannade en lastbil omkring 10 meter från dem omkring kl. 08.00. Glad i hågen hoppade Gay in i lastbilen och for iväg. Detta var sista gången som vittnet såg Gay.

Det kan knappast ha varit på kvällen den 28 juli då Janne kom på besök. Vi vet att bilen tillsammans med de båda befinner sig i Olskroken natten mot den 29 juli och att detta sker efter midnatt. Den uppgiften kommer från personen själv som de då besökte. Jannes besök bör ha varit på den 27 juli, besöket på arbetsförmedlingen och att Gay erhöll arbete bör ha varit den 28 juli.

Och då skulle alltså hans resa med lastbilen inte varit hans resa mot döden.

Volontärarbete i t ex Sydamerika för KÅ:s del låter ju möjligt. Men ett bekymmer kvarstår ju; hur lyckades han ”övertala” personen i frikyrkan? Och den personen måste ju ha suttit på en sådan position inom frikyrkan att det gick att ordna utan att andra inom kyrkan ställde frågor om varför en person utanför kyrkan skulle tas in på detta sätt.
Jag förställer mig att avgörandet om vilka som skulle få åka ut som missionärer och volontärarbetare togs centralt i Stockholm, efter någon sorts ”bakgrunds- och lämplighetskontroll” av personerna i fråga.
KÅ brydde sig väl inte om gud; fanns det någon i hans familj/släkt (eller någon bekant till familjen) som gjorde det och som var engagerad i någon frikyrka?

Just när det gäller Frälsningsarmen finner jag det trovärdigt. FA tar hand om många utsatta och gör det inte för att de skulle vara goda kristna utan för att de är människor i nöd. Säkert kan FA haft nytta av en ung kille som kan hugga i (även om hans ben var skadat). Dessutom är de en världsvid organisation - många frikyrkor i Sverige har/hade ett ganska lokalt missionsarbete med folk från trakten som åkte ut. Då hade det varit en stor risk att de, när de återvände, såg en bild på KÅJ och kom ihåg att det var den killen de hade träffat i Peru, men under namnet Bertil Svensson (bara som exempel). Med frälsningsarmen blir det mycket svårare för oss att fiska efter vart KÅJ var, om det gick till som MrConwell beskriver.

Troligtvis inte men jag medger det är något oklart.

Vittnet var säkerligen ingen större vän av lag och ordning. Vid förhöret med honom så förstår polisen att de tre hade försvunnit tillsammans. Polisen visar honom ett foto på Kjell-Åke. Kanske var det "det mäktiga fotot"?

De frågar vittnet om han känner igen den unge mannen och om han vet ifall han har besökt Gays lägenhet. Diversearbetaren "fintar undan" svaret genom att säga att han är så lik en annan person. Den personen som Kjell-Åke skulle ha varit så lik var 15 år äldre. Tyvärr har inget foto på honom kunnat anträffas. Visst hade Kjell-Åke besökt lägenheten. Både han och hans fästmö kände väl till den.

Vittnet berättade vidare för polisen att han i augusti månad hade fått besök av Kjell-Åkes flickvän. Anledningen till hennes besök var att hon hade sett "deras" bil stod parkerad alldeles i närheten. Hon trodde då att Kjell-Åke kanske uppehöll sig i Gays lägenhet. Så var inte fallet. Han erbjöd henne att söka igenom lägenheten. Om hon gjorde det framgår inte men om hon gjorde detta måste det ha gott fort. Lägenheten bestod av ett rum och kök. Fästmön frågade efter Gay och bad om en hälsning till Kjell-Åke. Hon ville att han skulle få vetskap om att hon var med barn. Fästmön var inte med barn i augusti 1965.

Redan 1965-08-28 meddelade en fröken Persson vid skyddskonsulentens ex. i Göteborg att Kjell-Åke skulle vara tillsammans med de övriga två.

Som sagt, bara en teori. Men jag baserar den pa ett par logiska slutsatser. Om kyrka/fralsis nu verkar vara inblandat (som Skaraborg verkar ha ratt bra pa fotterna for) sa ar det en definitiv utvag att forsvinna ett par ar helt lagligt for en ung och initiativrik person med problem. Speciellt med utgangslage fran en stor hamn/sjofartsstad. Samt, det ar mycket enklare att skaffa sig en ny identitet utomlands med mindre byrakrati och dar det "inte stalls sa mycket fragor" och sedan atervanda till Sverige, aterigen helt "lagligt".

Sa gissningsvis.....runt 70-71, med ett nytt pass. Sag 5 ar, sa 1971. Rimligtvis aterigen via bat fast nu pa ostkusten/Malmo, vore galenskap att ta sig in igen via Goteborg. Lag migrationsverket i Norrkoping 1971 ? Passar ju bra med vittnesuppgift i Linkoping 1972.

Mycket intressant det du tar upp i ditt inlägg.

Att med "kyrkans välsignelse" ta sig in i ett annat land är ju välkänt. Vatikanen som utfärdade pass till efterlysta nazister för att ta sig till Sydamerika. Det land som blir mest intressant gällande utseendet ett svenskt/nordiskt utseende är Argentina. Har själv varit där och personligen sett befolkningen i Buenos Aires. Skulle Kjell-Åke ha hamnat i detta land skulle inte hans blonda hår och blå ögon väcka någon som helst uppmärksamhet. Långt innan efter andra världskrigets slut så var detta land med stor emigration - även svenskar. Bl. a.. emigrerade många polacker dit och en del av dessa hade samma hår- och ögonfärg som han.

Ja motivation hade definitivt Kjell-Åke. Som du också omnämner så är detta den bästa motivationen att rädda livhanken. Hemma i Göteborg skall det ha varit skottpengar på den unge mannen. Helt klart att han var en både smart och initiativrik person som såg möjligheter inför framtiden

En sak som jag fortfarande undrar över hur du menar är följande: När Kjell-Åke vinkade adjö till Göteborg och Sverige troligtvis under andra halvan av 1966, så måste han ha haft ett pass. I vilket namn utställdes passet på? Fick han "ta över" en annan persons identitet inför den långa resan? Hur tänker du här? Om han gjorde resan till sjöss kanske han arbetade sig över som sjöman? Då uppstår frågan hur och var erhöll han en sjömansbok? Jag tror inte detta skedde i Göteborg. Kan resan i s f ha gjorts i etapper? Kanske med ett stopp i Antwerpen?

Din teori skulle kunna vara möjlig. Redan för 10 år sedan kom den här uppgiften om att en kvinnlig kristen kurator hade räddat Kjell-Åkes liv. Utan hennes hjälp hade han nog gått samma tragiska öde till mötes som Gay.

Redan tidigt fick vi just FA i åtanke som har, och hade, ett mycket vidsträckt kontaktnät i alla världsdelar.

Om nu detta skedde med Kjell-Åke hade FA säkerligen nytta av honom. Efter olyckan med benet fick han en annan slags gång. En mer "glidande" gång men han kunde röra sig obehindrat. Han ben hade läkt fel. Jag tror inte risken var överhängande att någon arbetskollega skulle få se ett foto på honom. Händelsen den 29 juli 1965 kom att få mycket litet uppmärksamhet tyvärr.

Du har rätt i att det blir mycket svårare att fram uppgifter om Kjell-Åke om det var Frälsningsarmén som tog honom under sina vingars beskydd. Från dem lär det knappast kunna gå att få fram någon ev. information om honom under hans ev. tid tillsammans med dem.

Ja hur gjorde han det?

Vi vet inte detta men vad vi däremot vet, så var Kjell-Åke populär bland tjejerna och han hos dem. Vi vet inte hur gammal den här kvinnliga kristna kuratorn var men var hon inte alltför mycket äldre än honom skulle det kunna ha varit ett kärleksförhållande? Vi vet inte heller hur han kan ha kommit i kontakt med henne? Kvinnliga kristna kuratorer ingick inte i hans bekantskapskrets.

Kjell-Åke blev i o f s konfirmerad 1963 men han hade inget intresse för religiösa spörsmål. Inte vad jag känner till hade någon i hans familj detta intresse. Kjell-Åke, och även hans äldre bror, hade helt andra slags intressen.

[i][iglamossen ligger i onsala ut med vägen mellan kungsbacka o onsala kyrka. Området heter presse /I]