Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Ja jag är ganska säker på att så inte var fallet ang. Dahlsjö och Johansson.

Att ingen av dem har hört av sig under 44 år (och aldrig kommer att höra av sig) var de nog så illa tvugna till.

Jag tror att de på något sätt flydde utomlands. I Sverige kan de så fall omöjligt ha stannat någon längre tid. Som jag har skrivit förut så blev de nog ändock kvar ett tag i Göteborg. Åtminstone resten av år 1965? Kanske något längre? Har mycket svårt att tänka mig att de under denna tid vistades någon annanstans än i sin hemstad. Denna kände de utan och innan samt hade troligtvis mycket kontakter.

När det gäller "Hymme" Lundquist så har det inte varit Kling och Klang som har utrett detta ärrende. Här var det en känd konstprofessors son det gällde. Denna utredning sköttes uppenbarligen mycket noggrant och den ger vid handen att "Hymme" inte fanns kvar i Sverige. Alltså som levande!

Jag vet ej var dessa fotografier på Dahlsjö och Johansson kom ifrån? Dessa publicerades iaf i Göteborgs-Posten söndagen den 29 juli 1984 (precis på 19-årsdagen efter försvinnandena). De kan ha kommit från polisen men lika gärna från anhöriga?

Jag har ingen aning om Johansson hade varit uppmärksammad, misstänkt eller dömd för våldsbrott? Sådana här handlingar lär det bli en 70-års sekretess på. Jag vet iaf att Karlsson inte var uppmärksammad, misstänkt eller dömd för våldsbrott.

Som jag förut skrivit, så var Dahlsjö, Johansson och Karlsson motpoler till "Hymme" Lundquist.

Det kan som sagt vad vara mycket farligt att peka ut någon för ett brott, som man aldrig kommer att kunna bevisa!

Ett par grejer om Främlingslegionen:

1. Ny identitet-Man kan få en påhittad identitet som man använder under sin tid i legionen. Denna påhittade identitet kan man dock ej använda för att bli fransk medborgare, det måste man bli under sin riktiga identitet. Den som varit i legionen i tre år kan bli fransk medborgare.

2. Idag så är det så att Interpol skickar en lista på efterlysta till legionens rekryteringskontor men jag vet ej hur det var 1965. Man blir inte accepterad som rekryt om man är efterlyst av Interpol. Då blir man i stället arresterad och utlämnad. Gick det ut en internationell efterlysning?

De kan kanske dock ha stannat i Frankrike utan att ha blivit franska medborgare. Det finns tydligen ett pensionärshem för gamla legionärer utanför Marseille. Kanske de lever där? En personlig reflektion: Det kan ju faktiskt vara så att någon av de försvunna hört av sig hem men att den person de kontaktat inte vill säga det.

Det sista som du har skrev har jag tänkt mycket på - under åratal. Jag vet iaf att Karlsson aldrig har hört av sig. Likadant med "Hymme". Om "Hymme" hade hört av sig så hade föräldrarna till 100% gått ut med detta i massmedia.

Om det gick ut en internationell efterlysning ang, Dahlsjö, Johansson och Karlsson har jag ingen aning om? Troligtvis gick det ut en långt om sider, men jag har mina tvivel. Däremot "Hymme" det vet jag att han var efterlyst internationellt.

Nu var ju inte dessa tre efterlysta för något brott. De var ju efterlysta som försvunna. Jag undrar hur hårt legionen tog på detta 1965/66? Om de brydde sig alls?

Nu finns det inga som helst belägg för detta ang. franska främlinglegionen. På denna tid fanns det inte bara den franska utan också den spanska. Denna var aldrig lika känd eller lika stor, men den excisterade iaf 1965. Tror att den har upphört idag?

Spanska Främlingslegionen är egentligen inte en främlingslegion, ordet Extranjero som kan betyda främling kan tydligen också betyda utland och det är en styrka som skapades för att sättas in utanför Spanien. Den finns än idag, men man måste idag vara spansktalande för att accepteras. Oklart hur det var 1965. Den Spanska legionen har också varit öppen för spanjorer medans den franska inte officiellt är öppen för egna medborgare. Dock är det många fransmän i Franska Främlingslegionen med i alla fall, de ljuger och säger att de är belgare etc.

Om de mönstrade på en båt kan de förstås hamnat någon annanstans. Kanske Australien om de haft pass och tur. Men så är det ju det där med att de aldrig verkat hörts av igen.

Det är en sån grej de skulle kunna haft överseende med, åtminstone på den tiden tror jag.

Jag undrar om Ingmar Norlén hade tillgång till polisutredningen när han skrev om fallet? Han kanske även har andra upplysningar?
Jag har funderat på varför Kjell Åke Johansson hängde ihop med Karlsson och Dahlsjö som var så mycket äldre. 5-6 år äldre! Det är ju mycket i den åldern.
Det kan ha varit så att han var den drivande i sällskapet. Och haft en annan karaktär. Karlsson och Dahlsjö verkar ju ha varit ganska sympatiska personer.

Att kontakta polisen kan åtminstone inte skada, det värsta som kan hända är väl att de säger att de inte kan/vill hjälpa dig, och då har du samma info som innan. Kan de ge mer info så har du mer info än du hade när du kom. Så har du sådana tankar tycker jag definitivt du ska fullfölja det, du har inget att förloa på det. Sedan går det givetvis inte att klara upp fallet ur juridisk mening.

Förstår givetvis också att det inte går att till 100% bevisa vad som hände nu 44 år senare, men tycker det är intressant att du lyckats komma till om inte en lösning så åtminstone, som det verkar, väl grundade spekultationer.

Intressant... Detta placerar ju genast tanken att det funnit en tredje person (eller flera) som alltså begått gärningen. Du säger att de nog var så illa tvungna att gömma sig utomlands, varför i allsin dar?? Hot? Blev deras familjer hotade? Löpte de stor risk att bli ditsatta för brott de inte begått? (mord på Hymme/Karlsson?)

Och ja, jag har också funderat på om det inte rentav kan vara så att de kanske hörde av sig på något sätt, men att ingen närstående velat (eller av annan anledning) inte berättat det för omvärlden. Du pratar också om en specifik händelse som enligt systern ägde rum efter 29 juli, vad var det för något? Och vad var det för föremål polisen hittade i garderoben i lägenheten med den okände mannen?

Håll oss inte längre på streckbänken!

Jag tror att det vore en bra idé att försöka kontakta polisen också. Bland åtminstone de äldre kriminalarna måste fallet ha varit omdiskuterat. Det är inte alls osannolikt att någon gammal polis är intresserad av att hjälpa dig, särskilt om du säger är att du forskar i fallet förutsättningslöst (och ev. att du planerar en bok). Tänk om du finge tag på en pensionerad polis som varit involverad i utredningen; många pensionärer brukar vara förtjusta över att prata om sitt yrkesliv med någon som är intresserad.

Kanske det är idé att gå via någon informationschef för att få reda på vem i organisationen man bör prata med ?

Landsarkivet är kanske inte heller helt utsiktslöst. I arkiv bärs det tunga pappersbuntar hit och dit och akten kanske helt enkelt hamnat på fel plats. Ingemar Norlén t.ex. kanske tittade i den när han skrev sin bok?

Synd att artikeln i GP är så gammal, annars hade journalisten som skrev den varit väl värd att prata med.

Tack Dakuwanga för din information ang. denna.

Jag vet att jag lästa på 1960-talet eller ev. tidigt 1970-tal, att förhållandena där var betydligt sämre än i den franska.

Även i den franska gick fransmän med men de var då alltid belgiare. Läs bl.a. boken av främlingslegionären Harry Forsberg utgiven 1953. Jag kände Harry själv och hörde honom ofta berätta om sitt liv där under många år. Han var en färgstark och mycket intressant människa. Tyvärr är han numera avliden.

Ja jag satte mig till sist i kontakt med författaren Ingmar Norlén igår. Har nu erhållit svar ifrån honom. Han skall leta fram den gamla boken och försöka minnas fallet samt interjuven med systern. Jag ställde honom en fråga, en för fallet mycket viktig fråga. Beroende på hans svar så kanske jag på något sätt kan skriva om "saker och ting" på ett mera detaljerat sätt?

När det gäller Dahlsjö och då framför allt Karlsson, så får jag utgå helt ifrån vad systern har berättat för mig. Hon hade aldrig sett någon våldsam sida hos sin bror, inte ens då han var berusad. Att han skulle ha haft empati säger i stort sett allt om denne unge man. Hans uppväxt var ett verkligt skräckexempel. Ändå var han glad, vänlig samt populär bland grannarna på bl.a. Hällskriftsgatan. Dahlsjö skulle enligt henne ha varit på ett liknande sätt. Kanske det var därför som de uppenbarligen var så goda vänner, samt på det sätt Karlsson talade om Dahlsjö för sin syster.