Vilken bok läser du just nu?

Fortsätter min besatthet kring ryska författare; Denna gången är det Crime And Punishment av Fyodor Dostoyevsky som får träda in i min umgänge under nätterna. Även om jag stör mig på stilen som Dostoyevsky använder sig utav, (1800-tals stil) kan jag inte sluta beundra hans mästerliga berättelse. Författaren var befälhavaren av psykologisk beskrivning. Han för oss in i sinnen och själar av hans figurer och skapar starka reaktioner hos läsarna vid vissa tillfällen. Rekommenderar boken starkt även om jag inte är klar med den.

Tar mig för tillfället igenom Eldvittnet av Pseudonymet Lars Kepler, och det med nöje! Myckey välskriven och genomtänkt bok

Har tänkt läsa igenom alla verk som finns översatt på svenska av giganten Italo Calvino. Har precis avslutat Om en vinternatt en resande och vet inte riktigt vad jag ska tycka, som dock ofta är ett bra tecken när man läst en bok. De blandade känslorna tyder ofta på att man öppnat dörrarna till ett nytt eller för en själv obekant sätt att berätta. Det bästa tycker jag var de mera "essäliknande" delarna i boken, kan tänka mig att Calvino var en sjuhelvetes bra essäförfattare.

Älskade den lysande delen i boken när Läsaren går igenom Ludmillas lägenhet för att röna ut vad hon är för slags person. Har läst denna del ett flertal gånger nu och är ett läsminne jag nog kommer ha med mig resten av livet. Så här kan det se ut: "Är du nedstämd elle upprymd? Lägenheten verkar klokt nog ha utnyttjat dina ögonblick av upprymdhet till att bereda sig på att ta emot dig i dina ögonblick av nedstämdhet."

Boken är humoristisk, varm, skarpsint, äventyrlig och mycket vackert skriven. Många delar är så lysande eller roliga eller finurliga att man bara genast vill dela med sig av dem till någon annan. Perfekt för en bokcirkel att sitta uppe till fram på småtimmarna att diskutera och både bli klokare och samtidigt totalt förvirrad av.

Håller på med De sammanflättade ödenas slott just nu och inte lika road av den. Väldigt mycket symbolik även för att vara Calvino. Ska ge den några chanser till men än så länge roar det knappast att läsa sida upp och sida ner om folk som sitter stumma i ett slott och bara kan berätta om sina liv genom en tarotkortlek. Förstår greppet, tror jag, att en bild säger mer än tusen ord och att det hela förmodligen, om jag för vara så fräck och gå meningen med boken i förväg, skall utmynna att allas våra erfarnheter av livet är i stort sett detsamma.

Håller större hopp till Klätterbaronen, Den tudelade visconten och Den obefintlige riddaren.

En annans ansikte av Kobo Abe, efter en rekommendation av saftad_burk här på Flashback.

Ska ge mig på Arkeofuturism - för livets skull av John Järvenpää nu.

http://reaktion.motpol.nu/?p=1263

Jag har börjat med "Sankta Psyko" av Johan Theorin.
Får erkänna att jag tyckte att de tidigare böckerna var sådär. Den här tycks det ta lång tid innan det händer något. Har bara kommit till kapitel 19 eller nåt så det händer väl något snart. Spänningen är han ju bra på att bygga upp i alla fall

En av poängen med att försöka jämföra Keiths dråpliga och levande memoarer med den superromantiska groupien M Faithfulls (och hon har överklassfasoner också...) eller räknemaskinpsyket Bill Wymans (Han håller koll på varenda ligg) är att de beskriver samma händelser så diametralt olika. T ex razzian på Keiths ställe Redlands, eller Keiths och Mariannes one-nightstand (förmodar jag att det var). Det blir väldigt skojigt i Keiths version...och ännu roligare när man jämför med hennes.
Ska man köpa en bok som handlar om den här tiden, får det klart bli K.R:s. De andra kan man låna på bibliotek (Obs: MF:s engelska självbiografi som kom på 90-talet. Den som släpptes rätt nyligen och som finns översatt, är bara sk-t)

Är mitt inne i Det blir bättre i vår av Gustaf Rune Eriks, och rekommenderar den varmt. Den är dråplig, rolig men också mörk och samhällskritisk för sin tid (30-talet). Fantastisk skildring dessutom av gamla Stockholmsmiljöer (trots att jag inte själv är stockholmare). Boken skildrar arbetslöshet bland några unga människor i början av 30-talet, dåtidens FAS 3:are fast utan det minsta ekonomiska stöd. Huvudpersonen, Hogge, har dock en tämligen lugn inställning till sin situation och tänker att det löser sig. Han driver dagarna med att sitta på café och knulla skolflickor , istället för att söka jobb - det finns inga jobb ändå. Inte helt olik unga arbetslösas situation idag.

Läste nog 40 sidor igårkväll innan jag skulle lägga mig och det är en bok jag inte kan lägga ifrån mig i första taget.

Jag har fortsatt med kiosklitteraturen och böcker jag kommer över gratis i form av gåvor och lån pågrund av en mindre fungerande ekonomi. Så för stunden är det Utan ett ord av Linwood Barclay. Verkar faktiskt ganska värdelös redan från början.

Frihet av Jonathan Franzen.

Har precis börjat och efter alla lovord jag har hört så är mina förväntningar ganska höga.

Sæterbakken, Ikke forlat meg.

Första kapitlet heter "Døden i juni".

Jag har precis läst ut Rosens namn av Umberto Eco. Den var absolut inte dålig, men den föll mig inte riktigt i smaken.

Nu har jag istället börjat läsa Dödskällan av Reggie Nadelson. I skrivande stund har jag bara hunnit läsa drygt ett kapitel, men den verkar bra än så länge.