James Warren- Presocratics (University of California Press, 2007)
- en, än så länge (100 sidor in), ganska okomplicerad framställning av grunddragen för och det aktuella forskningsläget avseende ett urval av de försokratiska tänkarna.
Hittade den på engelska i Köpenhamn för 50dkk. Har inte läst någon Beatnikförfattare innan, men alltid varit intresserad av den rörelsen.
har läst runt 150 sidor.
Man får läsa långsamt för att ens ha en chans att förstå lite av vad som händer. Oftast är det mängder med slanguttryck blandat med till synes slumpmässiga utläggningar om bisarra homosexuella sexakter, hallucinationer och utomjordingar. Det finns ingen egentlig handling utan det är som att följa en kaotisk mardröm.
Boken pendlar mellan att kännas som ett tröttsamt försök till att chockera med så mycket äckel som möjligt, till att vara enormt fräsch, originell och verkligen tänka utanför boxen. Den levererar många fantastiska liknelser och vackra meningar.
Marquis de Sade blandat med en snedtripp på LSD.
Jag har även sett filmen, men den är helt annorlunda än boken.
Någon annan som läst boken och vill dela med sig av era åsikter? Finns det någon bok av Burroughs som är mindre kaotisk och enklare att ta till sig?
Jag brukar gillar att hålla en röd tråd mellan mina böcker. Men nu vet jag inte.
Jag har den senaste veckan gått från "Låt den rätte komma in" till "Damernas detektivbyrå" och nu håller jag på med Rands "Urkällan".
Jag måste nog ta hjälp av Pekka Heino här.
Under natten har jag svept hälften av innehållet i ett paket som landade från Amazon.co.uk i går - Mike Careys grafiska variant av Neil Gaimans Neverwhere (F-a-n-t-a-s-t-i-s-k - grundstoryn är ju underbar, och den är såååååå snyggt tecknad!), och The Zombie Survival Guide: Recorded Attacks av Max Brooks (tecknad av Ibraim Roberson), också jäkligt snygg (men lite väl tunn, jag vill ha MEEEEER!).
Silverdolken, första delen i serien, var den första fantasybok jag läste, för omkring en tretton år sedan. Nu är det dags för den avslutande delen, och det är inte utan att man blir lite nostalgisk.
Har bara kommit ett par kapitel in i boken, men är redan såld. Den har några år på nacken, fast det gör inget. Ämnet är så tidlöst och så bra beskrivet att detta kan komma att bli en av de bättre böckerna jag läst.
Jag läser alltid flera böcker samtidigt, såå...
Just nu läser jag: Slash biografi, som är rätt flippad men rolig och ärlig. Jeanette Wintersons Passionen, har läst den flera gånger förut och älskar den. (LÄSTIPS!) Sara Stridbergs Drömfakulteten, jag har läst halva boken förut och hatade den. Tyckte bara det var en massa fitta fitta fitta och ökendjur och LSD-aktiga jämförelser. Andra gången nu så tycker jag bättre om den men har fortfarande lite svårt för det sätt som Sara skriver på. Hon skriver på ett sånt jag-måste-vara-speciell-sätt.
