2010-10-13, 11:36
#4899
Citat:
Ursprungligen postat av R-Dog
Jävligt rolig, Arto Paasiliinna goes Forrest Gump x 10 skulle man kunna säga.
Spännande! Ser fram emot att läsa den
2010-10-13, 13:07
#4900
Lilla Stjärna av Ajvide, andra gången jag läser den nu men känner att hans böcker gör sig allra bäst under andra läsningen. 
2010-10-13, 20:20
#4902
2010-10-13, 22:33
#4904
Citat:
Ursprungligen postat av Finnelit
Jag dödar, av Giorgio Faletti.
Riktigt bra faktiskt.
Riktigt bra faktiskt.
Ja! Jag gillade den skarpt också
2010-10-13, 22:36
#4905
2010-10-14, 03:35
#4908
Citat:
Ursprungligen postat av Carrera
Har precis läst färdigt "Kvinnor och äppelträd" av Moa Martinsson.
Väldigt fin skildring av Sverige ≈1860-1930: brännvin, rallare, byskvaller, stadsungar, fattigvård, rakryggade män, suputer, järnvägar och telefonledningar, lösaktiga pigor, inbilskt gubbsjuka bönder, gammaldags familjeband och storhushåll, en kyrka som tappar i inflytande, en ny sexualmoral.
Molande episk berättarstil men med skarpa formuleringar som får en att haja till. Oväntade vändningar, små berättelser som bit för bit förs samman till något större. Trots det tunga stoffet inte tråkig. Förtrollande naturlyrik. Plötsligt svindlande kosmiskt perspektiv.
Boken fick mig att för första gången på allvar blir intresserad av svensk historia. Och dess kvinnoöden lyckades beröra mig trots att jag är en känslokall, till sättet distanserad man i första hälften av mina tjugo.
Ibland blir tonen kanske väl retorisk och tendentiös, men det finns också underbart subtila meningar och passager. Det blir bitvis påfrestande att männen inte riktigt är lika väl skildrade, men också de är oftast intressanta.
Nu ska jag ta itu med "Sallys söner". Fick också en plötslig lust att läsa utvandrarserien.
Väldigt fin skildring av Sverige ≈1860-1930: brännvin, rallare, byskvaller, stadsungar, fattigvård, rakryggade män, suputer, järnvägar och telefonledningar, lösaktiga pigor, inbilskt gubbsjuka bönder, gammaldags familjeband och storhushåll, en kyrka som tappar i inflytande, en ny sexualmoral.
Molande episk berättarstil men med skarpa formuleringar som får en att haja till. Oväntade vändningar, små berättelser som bit för bit förs samman till något större. Trots det tunga stoffet inte tråkig. Förtrollande naturlyrik. Plötsligt svindlande kosmiskt perspektiv.
Boken fick mig att för första gången på allvar blir intresserad av svensk historia. Och dess kvinnoöden lyckades beröra mig trots att jag är en känslokall, till sättet distanserad man i första hälften av mina tjugo.
Ibland blir tonen kanske väl retorisk och tendentiös, men det finns också underbart subtila meningar och passager. Det blir bitvis påfrestande att männen inte riktigt är lika väl skildrade, men också de är oftast intressanta.
Nu ska jag ta itu med "Sallys söner". Fick också en plötslig lust att läsa utvandrarserien.
Så kan de gå när inte haspen är på! Way to go! Moa Martinsson gick inte av för hackor! Hoppas du
Wilhelm Moberg också!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera