Jag läser "Infiltratören" - Lasse Wierup
och "Mr. Nice" - Howard Marks
Infiltratören är ju en riktig besvikelse, efter "Svensk Maffia" trodde jag att här kommer en till grym bok, och visst var den det till jag kom halvvägs... Bara massa träigt prat om domstolsbeslut och protokoll... Så nu ligger den och vilar.
"Mr. Nice" däremot kan ju vara bland det skönaste jag läst!
Läste tredje delen, gudarnas gunstlingar, för ett par år sedan. Fick för mig att jag skulle läsa om serien för någon månad sen och då råkade jag i min enfald välja del två att börja med.
Boken är dock jävligt bra, i alla fall berättelserna om Livia Drusa, Sulla och Drusus. Smått irriterande att inte ha läst boken innan, men då har man något att se fram emot.
Konspirationen Akvitanien av Robert Ludlum
Inte kommit så långt ännu men den verkar funka, läste nyligen ut Karolinersviten av Lars Widding. Kan rekommenderas faktiskt.
Påbörjade Oliver Sacks bok Musikophilia. Fascinerande fallbeskrivningar där kopplingen mellan musik och neurologi blir tydlig, och ibland med mycket märkliga resultat. Tyvärr har herr Sachs fortfarande en fäbless för det sensationella, det riktigt märkliga, på bekostnad av de mysterier som hela kopplingen mellan musik och neurologi utgör hos oss alla (eller i alla fall de av oss som gillar musik). Han förutsätter inga kunskaper i neurologi, men förklarar å andra sidan inte särskilt mycket. Lättläst och lättsmält, men det känns inte som en bok som kommer att lämna bestående intryck.
För den som är intresserad av musik och neurologi så rekommenderas istället "This is your Brain on Music" Av Daniel Levitin eller Jan Fagius bok "Hemisfärernas musik". Dock kan Sachs bok vara kul att läsa om man läst dessa två böcker, och den är inte dålig på något sätt så här långt i alla fall.
Har nu börjat med Den stora gruvstrejken av Zola. Det första verket av honom jag läser (även om det är en tidsfråga till dess att jag köper Thérese Raquin) och än så länge är jag nöjd, även om språket är aningen utdaterat (boken är tryckt 1940).
Kunde inte låta bli att citera den inledande orden:
På den kala, öde slätten, i den stjärnlösa natten, som var ogenomtränglig och svart som beck, syntes en ensam man vandra framåt stora landsvägen från Marchiennes till Montsou, som på en sträcka av tio kilometer gick rätt över betesfälten. Han såg icke ens den svarta marken framför sig och endast marsvindens isiga pustar, mäktiga som på havet, skänkte honom en förnimmelse av den ofantliga, flacka horisonten. Inga träd avtecknade sina mörka skuggor mot himlen, vägen utbredde sig rak som en vågbrytare mitt genom mörkrets bländande tjocka.