Måste det finnas en minsta beståndsdel?

Satt o klurade för mig själv och tänkte på det här med minsta beståndsdelen i universum. Det finns ju idag teorier på tex. vibrerande strängar som skulle vara det minsta som bygger upp hela universum. Det hela började ju med den odelbara atomen och har övergått till mindre och mindre beståndsdelar och finns det något teoretiskt som säger att det måste finnas en minsta beståndsdel? Det skulle väll lika gärna vara att allt är uppbyggt av något som är mindre än sig själv? Precis som en talföljd kan inne ha ett oändligt antal värden med olika storlek borde väll beståndsdelarna utgående från en atom vara en oändlig mängd med olika storlek. Om universum är oändligt stort så skulle det ju fortfarande kunna vara uppbyggt av något som är i det närmaste oändligt litet, nästan godtyckligt nära 0. Jag antar att jag inte är först med denna idé och finns det någon som har lite lästips eller som kan grusa resonemanget direkt?

här är det mycket viktigt att vi skiljer matematik ifrån ren filosofisk sannolikhetslära. Carl Sagan har ett mycket intressant avsnitt om det här i sin serie 'Cosmos'.

jag tror vi för en gång skull måste lämna matematiska faktan och bortse ifrån oändligheter i ren vetenskap.

jag tror faktiskt på en oändlighet åt det negativa hållet. dvs, dimensioner fast på en annan nivå. en atom är ett universum, som består av atomer, som är universum, etc. det är inget jag anser är "sant", men det förefaller logiskt för mig, som dels är lekman inom vetenskap, dels mycket intresserad av vad vi lever i för värld - i verkligheten.
det känns faktiskt ganska logiskt att det just Inte finns någon minsta beståndsdel, iaf inte bortom vår vetenskap. vi kan aldrig säga vad som är minst, då vi aldrig någonsin kommer kunna "zooma in tillräckligt långt" (ordval, fem poäng). mänsklig logik (av den sort som byggt upp människans vetenskapliga metoder) säger att ingenting bara är. ett bra exempel på detta är vetenskapens syn på religion. "gud finns, han bara gör det och jag behöver inte förklara varför", är ett ganska normalt argument, och därför har man som logisk överhet slängt det åt sidan. mänsklig logik säger alltså per automatik att det aldrig egentligen kan finnas något ensamt, litet. det måste alltså vara någonting som skapar någonting över sig själv. precis som vi rangordnar strängar>kvarkar(?)>atomer>människan>jorden>solsys temet>galaxen>universum, etc.
i ovan lista har vi bestämt oss för att det inte finns någon gräns. som jag förstått det är 'universum oändligt' enligt vetenskaplig praxis, och således anser jag också att min min mänskliga logik rättfärdiga att denna logik appliceras åt båda hållen.
dvs, är universum oändligt åt litet>stort, är det även oändligt stort>litet.
då jag inte är utbildad i någon sorts vetenskaplig metod drar jag alltså den helt ovetenskapliga slutsatsen att:
nej, det finns ingen minsta beståndsdel, och det behöver det inte göra heller.

har jag skrivit för mycket nu?

Har också funderat lite på detta och kom fram till lite nya frågor.

Kan man egentligen prata om en minsta beståndsdel?
Det universum vi ser kanske bara är en liten av det som verkligen existerar?
Våra sinnen kanske inte räcker till att "se" allt?

När man börjar fundera kring sinnen och förnimmelser kan man tvivla på hela den empiriska vetenskapen.

diskussionen kring universums uppbyggnad i fyra dimensioner är väl ett närmst kungligt exempel på detta.

Carl Sagan förklarar den fjärde dimensionen.
exemplet han använder kommer ifrån Edwin Abbot's "Flatland". en mycket bra bok.

Tack för svaret. På samma sätt bör man väll kunna anta att det möjligen finns en oändlig mängd rumsdimensioner och att strängteorins försökt till att minska antalet egentligen inte alls behöver gagna oss något? Detta kanske blir för mycket filosofi då fysik behandlar det vi kan mäta och se, men med dagens teorier så blir det hela väldigt snarlikt.

precis. som jag tidigare sagt så får man nog se det här som logiska tankeexperiment, mer än vetenskapliga studier enligt korrekt metod.

iofs, ett tankeexperiment på den här skalan tillåter iofs att det helt plötsligt finns en minsta beståndsdel, egentligen. eftersom vi inte brukar den vetenskapliga metoden i sammanhanget kan vi egentligen hitta på vad som helst, och därför finns det en minsta beståndsdel jag väljer att kalla googolsträngar. evolute kan i övrigt förklara hur stor en googolsträng är, då den är en googol av en sträng i gällande teorier.
(nu gick det över till skitsnack, men klockan är åtta på morgonen. )